Infödingarna har gnällt lite på en ovanligt dålig September, men våra mål är uppfylda. Vi har badat varje dag, solat lite, kört runt på ön, ätit gott, druckit godare och fram för allt slappat mycket!!!

Sommarens jobb som hade resulterat i många ömma muskelknutor är glömt. Skall jag vara ärlig så är jag nästan så avslappnad så jag har svårt att sitta upprätt…

Snart blir det dock andra bullar. Innan Oktober är till enda kommer jag ha jobbat i Bergen, Tönsberg och Stockholm.

Skall bli oerhört kul att få jobba lite igen. Saknar min blåkläder!!!

/färdigsemstrad Andreas

För alla som åker till Grekland är en resa i tiden möjlig. Genom att gå upp lite tidigare på Söndagen kan man slungas tillbaka till en tid då vikingar seglade i Östersjön, då det i Europa rådde en mörk medeltid och Grekerna kallade sin huvudstad för Konstantinopel (Miklagård för vikingarna).

När man på en Söndag besöker en Ortodox kyrka möts man av en vacker monoton sång på ett språk som bara lever i kyrkan, tända ljus och massor med små tanter. Ritualerna är mycket lika de som utövades i de första kyrkorna. Inte helt sällan är också kyrkorna så gamla så att man nästan kan kalla dem tidiga eller i alla fall medeltida.

Som besökare behöver man inte vara orolig för att göra fel. Det är enkelt! Står alla så stå, sitter alla så sitt. Är du osäker, stå hela tiden! Ta inte på dig dina minsta kläder och använd sunt förnuft.

Jag, som inte anser mig vara troende, försöker att gå i kyrkan minst en gång per greklandsresa. Mysticismen är fängslande! Kyrkan, som vi var i idag, var bygd på klippan, men var numera ett med denna. De älsta pelarna ser ut att vara återanvända från något gammalt antikt tempel. De gamla helgonen tittar ner över besökarna från sina ikoner. Man undrar hur många erövrare, pirater, bröllop, begravningar och dop de beskådat. Saker händer hela tiden. Rökelse tänds och som på komando korsar sig de små svartklädda tanterna. Någon stans under detta sker det. Miraklet! Vin blir till blod och bröd till kropp.

Precis innan mässan är avslutad är kyrkan som fullast. Endast de gamla tanterna har suttit med hela tiden. För hur heligt och traditionsfylt det än, är så lever grekerna på 2000-talet och man har ett väldigt avslapnat förhålningssätt gentemot sin kyrka.

Efter avslutad mässa delar prästen ut välsignat natvardsbröd och anhöriga till nyligen avlidna delar ut godsaker vid utgången.

Öluffare eller charterresenär, frälst eller ateist, ta tillfället i akt och bevitna detta mysterium på din nästa greklandsresa!

/Andreas, mätt och välsignad

Har så mycket fina bilder men så lite minne!

I väntan på mer minne får ni nöja er med en bild på Johanna som, som vanligt, har hittat sig en kattvän!

/Andreas

Campagnekorkar som flyger?

Funkar för mig!

En ”grill” i diamant!?

Nja, inget förmig…

Wally-segelbåt?

Defnitivt, men tror jag har valt fel yrke!

Några konserver och lite vin på en öde strand med Johanna?

LYXigare än såhär blir det inte!

Vad är lyx för dig!?

/Andreas

…

…rättvist!

/GästbloggarJohanna

04.00 ringde väckarklockan.

Bil till Landvetters långtidsparkering, incheckning och en vända inom pocketschop innan take off.

11.15 lokal tid (10.15) ankomst till den lilla flygplatsen med den väldigt korta och smala landningsbanan på Skiathos.

Då Apollo inte arrangerar resor till Skopelos så här års, lämnade vi charterturisterna bakom oss och skyndade till hamnen för att precis hinna med 11.40 flygbåten till Skopelos.

12.30 Dumpade bagaget på det lilla rummet och gav oss ut på jakt efter mat. Vi följde hamnen bort mot borgen. Turister, turister, turister och sist en liten taverna med ett par Engelska tanter och två infödingar som satt och ljög om allt mellan himmel och jord.

Såg lovande ut, gick in i köket för att se hur det såg ut där. I värmedisken stog runt tio ”grekhusman”. Saken var klar!

Gick ut och satte mig mitt emot Johanna. Medvetet valde jag att ha mitt ”dåliga öra” mot de två fiskarna som hade tröttnat på att ljuga och nu gått över till att trakasera kyparen som i sin tur vant bet ifrån!

Molnen som hade legat över ön när vi anlände var nu bortblåsta och utbytta mot 22 grader, sol och en lätt vind. Fiskebåtarna guppade tryggt bakom piren som glatt parerade vågornas envisa slag. Det jungfruliga ljuset som förstärker alla färger med 1000 bombarderade mina ögon. Katterna tittade besviket på vårt tomma bord.

Det tog som tur var inte lång tid innan godsakerna ställdes fram. De kummin doftande ”Ozoberusade” frikadellerna i salsa var ljuvliga, fetaostgratinerade paprikor och auberginer gjorde mig mållös, när jag stoppade en solmogen tomat som var noga saltad och inoljad frågade jag mig ”varför bor vi inte här”.

Till sist satte glaset med retsina mot mina läppar, tittade ut över det turkosa havet och sedan på Johanna. En stilla tår ur mitt högra öga…

/Andreas

DN