Satt igår på husets trapp. Vi hade varit och ätit på en av byns tre tavernor med mina föräldrar och en av mina farbröder och hans fru.

Tre tavernor på tre hundra invånare och några helg- och sommar-besökare är ganska bra. BRA är också tavernan som vi alltid äter på!

Som sagt, jag satt på trappen mätt och belåten. Natten var svart och månlös, men Vintergata visade stolt upp sin gnistrande prakt så som man bara kan se den på landsbygden.

Cikadorna spelade och de glesa gatubelysningen var som solar för allehanda insekter som flög kring dem likt lysande kometer.

Svish, en svart skugga genom ljuskäglan. En eller flera fladdermöss hade likt svarta hål tagit upp jakten på de lysande kometerna. Var gång de svepte förbi försvann en komet. Som tur är så är förrådet på kometer i dess trakter oändligt…

Blev sittande en bra stund på trappen och följde jakten, helt avslappnad och nöjd. Inte ett spår av stress eller rastlöshet.

Det har tagit nästan tre veckor, men semestern har även i år gjort sitt mirakel!

I morgon tar vi flyget hem till Sverige och på tisdag är det dags för att stämpla in på SÄS i Borås och det känns faktiskt inte så illa…

/Andreas

Trädgården är som vanligt full med blommor, som min käre farbror och granne sköter om. Gör inte alls ont att sitta på balkongen och avnjuta sin frukost.

Det är dock något som stör mig. Något som tro det eller ej känns lite jobbigt.

Har vant mig vid att konstant vara online. Kolla mailen regelbundet, läsa tidningarnas uppdateringar flera gånger om dagen och inte minst vårda denna lilla blogg…

För att jag inte skall få stora skälvan av att sluta ”cold turkey” har jag fått lov av ”frugan” att smita iväg från stranden en stund och dricka en lemonad på en bar med wifi.

Tar inte många sekunder innan det känns bättre…

Nu är dock lemonaden slut och stranden väntar.

Imorgon lutar det åt att vi lämnar byn och tar oss till en ö. Vilken vet vi inte ännu, men det bestämmer vi på väg. Blir mer spännande så!

/Andreas

Otrevligt med EHEC-utbrottet och dödsfallet på SÄS som inträffade i tisdags. Det senaste jag har läst är att de tror att det är en ny muterad typ av bakterie (SvD, GP). Antyds också att den är resistent mot några typer av antibiotika. Hur det än är med den saken så får vi nog vänja oss vid att möta resistenta bakterier och agresiva infektioner i vården framöver. En utveckling som vi sett i andra delar av världen och som kryper allt närmare…

Själv är jag nu hemma i Göteborg och har gått in i sommarens första fas, semesterfasen!

Imorgon tar vi oss ner till min syster i Malmö för att umgås, vänja katterna vid deras katt och på måndag bär det av till CPH för att flyga till Thessaloniki. Tre veckor Grekland med sol, bad, god mat, släkt och fram för allt massor av tid som jag och Johanna kan umgås med varandra. Känns som om detta är den sista semestern som jag och Johanna får för oss själva på väldigt väldigt länge…

/Andreas

PS Bilden är från förra årets greklandssemester och jag blir varm i hela kroppen var gång jag ser den…

Resan började med att jag och Christian åkte upp till vår resekamrat Johan aka ”min vän på Systembolaget”, som bor i Sthlm. Där bjöds det på Pierre Peters Grand Cru Extra Brut Blanc de Blancs (som en kollega till Johan lagrat i sin källare i många år) och haggis!

Haggis, skall man inte äta det i Scottland, tänker ni!? Jo,men vi ville vara effektiva och började beta av ”måstena” redan innan vi var där…

På så vis hade vi mer tid till annat när vi väl var där!

Som tex att gå på ”The Witchery by the Castle”, en av stadens finaste krogar, och inmundiga mat i stil med råbiff med rått vaktelägg…

Förutom att gå på lyxkrogar tog vi oss en och annan Pint Ale, Lager, Cider och allt annat som kommer på tapp. Inte helt sällan i sällskap med en Single Malt.

Skål!

Tro nu inte att, det enda vi gjorde, var att hänga på pubbar och äta mat.

Vi ägnade också mycket tid till att se på den vackra staden, vars centrum är indelat i nya och gamla stan. Nya stan är från 1700-talet…

Fotboll var också något som stod på agendan. För mig som har ett obetydligt fotbollsintresse var det inte så viktigt med denna aktivitet, men det var något som fick mig på andra tankar!

När vi skulle köpa biljetter så var det blankt NEJ! Hibernians vs Celtic var en ”högriskmatch” och biljettköp krävde att man hade köpt biljetter där förr eller hade någon som kunde intyga att man var en ”bra” kille. Vissa i sälskapet var beredda att ge upp, men jag gick igång, ingen säger till mig vad jag inte kan göra!

Vi tog sikte på puben som låg närmast arenan och tog ett barhäng. Vi snackade med gubbarna i barensom tyckte det var ”fu–ing diskrimination” (på bred skotska)  och innan vi viste ordet av så hade lille Stuart lånat Franks Visa och Säsongskort och sprungit iväg. 20 minuter senare hade vi våra plåtar. Hela puben hade engagerat sig, de lade ut pengar och ville inte ha något utöver i gengäld.

Matchen höll låg kvalitet och hade ett lågt underhållningsvärde, vilket kompenserades av supportrarnas rop och ramsor!

Här står vi med Frank och Stuart (kan väl ses som en fortsättning på inlägget som jag skrev härom veckan)

Edinburgh är en vacker och trevlig stad som har så pass mycket att erbjuda så att det är omöjligt att hinna med allt på 3-4 dagar. I alla fall om man inte skall springa, vilket varken jag eller mina ”guttetur”-vänner var så sugna på!

/Andreas

PS Nu tillbaka hemma har jag unnat mig en dags konvalescens innan jag skall ge mig på uppgiften att fylla igen hålet i plånboken…

Innan vi lade ut i torsdags så frågade ägaren Per Dahl om vi var intresserade av att skriva upp för Förarbevis när vi kom i land. Då detta var hela tanken med kursen sa vi ”Ja”.

Hans svar  ”Då får ni plugga riktigt mycket” plågade mig de fyra dagarna vi var ute. För hur skall man kunna plugga ”riktigt mycket” när man seglar 9 timmar om dagen och har teori 2 timmar om dagen!? Efter kvällsmat och disk var man så urblåst att slå upp teoriboken inte var att tänka på…

Känslan jag hade i magen när jag stegade upp mot tentalokalen har jag inte haft sedan 2007…

Trots tentaångest har vi haft fantastiska dagar på sjön!

Nu blir det kultur och vänner i Sthlm några dagar innan vi styr stäven mot Göteborg.

/Andreas

Vad skall man säga???

Tyck gärna till för jag orkar inte tycka mer nu. För mig är det sovdags efter nattvakt.

/Andreas

PS Varför inte följa bloggen med hjälp av Facebook!?

Dagarna i Manchester har ägnats åt syskonbarnen och kvällarna åt god mat och långa samtal om allt mellan himmel och jord. Inte precis en avslappnad vecka på plajan, men likväl en vecka långt borta från sjukhus och måsten. Välimpregnerad med liv, så välimpregnerad så det första jag gjorde när jag kom hem var att ta en två timmar lång  siesta!

Vist måste man älska England!?

Kan inte tänka mig något ställe i världen där man så tydligt ser var man är. De Viktorianska radhusen, häckarna som rutar in landskapet och runt vart hörn en gammal pub där människor i träningsoveraller dricker pints och knaprar chips, allt skriker England!

Och var i hela världen, om inte i England, kan man åka modelljärnväg med riktiga hembyggda ånglok som dragkraft och tvättäkta entusiaster som maskinister/konduktörer!?

Urmston and District Model Engineering Society, ahhh, det är kärlek!

Hög tid att landa…

Innan avresa till Oslo på Torsdag skall den Svenska deklarationen lämnas in och jag har som vanligt massa härliga avdrag att göra och i år är mitt mål är att slå personligt rekord i skatteåterbäring!

/Andreas

Hem föresten…

Jag och Johanna hade knapt varit ett par ett år när vi flyttade till vår nuvarande lägenhet i Kvillestaden. Här har vårt förhållande blivit det det är idag. Vi behöll lägenheten under vårt ”Boråsår” för att flytta tillbaka. Under resor och äventyr så har alltid dessa väggar varit en fast punkt att återkomma till. Vårt ”Ithaka”!

Glädjen över att komma hem efter en vecka blev därför lite märklig när vi bara om några dagar kommer att lämna denna lägenhet, som symboliserar så mycket för oss, för gott…

Låter kanske banalt och löjligt, för alla vet vi att vi med största sannolikhet kommer trivas mycket bra i vår nya lya och att även den kommer få oss att utbrista ”äntligen hemma!”, men just nu känns det lite vemodigt!

/Andreas

PS fick precis en spinnande Texas i famnen och inser att ”where I lay my cat is home”…

PPS Läs i dagens GP och förfära over sjukvårdens förfall! När skall det sluta!? Vem skall ställas till svars???

Infödingarna har gnällt lite på en ovanligt dålig September, men våra mål är uppfylda. Vi har badat varje dag, solat lite, kört runt på ön, ätit gott, druckit godare och fram för allt slappat mycket!!!

Sommarens jobb som hade resulterat i många ömma muskelknutor är glömt. Skall jag vara ärlig så är jag nästan så avslappnad så jag har svårt att sitta upprätt…

Snart blir det dock andra bullar. Innan Oktober är till enda kommer jag ha jobbat i Bergen, Tönsberg och Stockholm.

Skall bli oerhört kul att få jobba lite igen. Saknar min blåkläder!!!

/färdigsemstrad Andreas

För alla som åker till Grekland är en resa i tiden möjlig. Genom att gå upp lite tidigare på Söndagen kan man slungas tillbaka till en tid då vikingar seglade i Östersjön, då det i Europa rådde en mörk medeltid och Grekerna kallade sin huvudstad för Konstantinopel (Miklagård för vikingarna).

När man på en Söndag besöker en Ortodox kyrka möts man av en vacker monoton sång på ett språk som bara lever i kyrkan, tända ljus och massor med små tanter. Ritualerna är mycket lika de som utövades i de första kyrkorna. Inte helt sällan är också kyrkorna så gamla så att man nästan kan kalla dem tidiga eller i alla fall medeltida.

Som besökare behöver man inte vara orolig för att göra fel. Det är enkelt! Står alla så stå, sitter alla så sitt. Är du osäker, stå hela tiden! Ta inte på dig dina minsta kläder och använd sunt förnuft.

Jag, som inte anser mig vara troende, försöker att gå i kyrkan minst en gång per greklandsresa. Mysticismen är fängslande! Kyrkan, som vi var i idag, var bygd på klippan, men var numera ett med denna. De älsta pelarna ser ut att vara återanvända från något gammalt antikt tempel. De gamla helgonen tittar ner över besökarna från sina ikoner. Man undrar hur många erövrare, pirater, bröllop, begravningar och dop de beskådat. Saker händer hela tiden. Rökelse tänds och som på komando korsar sig de små svartklädda tanterna. Någon stans under detta sker det. Miraklet! Vin blir till blod och bröd till kropp.

Precis innan mässan är avslutad är kyrkan som fullast. Endast de gamla tanterna har suttit med hela tiden. För hur heligt och traditionsfylt det än, är så lever grekerna på 2000-talet och man har ett väldigt avslapnat förhålningssätt gentemot sin kyrka.

Efter avslutad mässa delar prästen ut välsignat natvardsbröd och anhöriga till nyligen avlidna delar ut godsaker vid utgången.

Öluffare eller charterresenär, frälst eller ateist, ta tillfället i akt och bevitna detta mysterium på din nästa greklandsresa!

/Andreas, mätt och välsignad