Jag har i alla fall lagat massor med mat så att jag inte behöver äta skräpmat under mina 10 dagar i Oslo. När jag skriver detta kommer jag på att jag lovade dela med mig av ett recept för några veckor sedan, något jag inte gjort.

Nu lovar jag att att dela med mig av receptet till Gemista (fyllda paprikor/tomater) ASAP, men först köra upp till Oslo och jobba natt.

Nytt uppdrag, med nya lite speciella utmaningar. Spännande!

/Andreas

PS Mina två Devon Rex-katter Texas och Cosmo har inte så mycket med detta inlägg att göra. Ja, förutom att de har hållit mig sällskap i köket medan jag stått och rört i grytorna och det är då de är så söta som de är på bilden…

Ta Panda Rei, eller Panta Rei som man fick lära sig i svenska skolan är ett uttryck som tillskrivs den grekiske försokratiske filosofen Herakleitos från Effesos (nuvarande Turkiet).

Han menade att allt är i ständig förändring och att man inte kunde stiga ner i samma flod två gånger för att ”allting flyter”, Ta Panda Rei!

Detta är en ”livsstilsblogg”, en blogg som bygger på mitt liv, mitt jobb och mina funderingar. En blogg som jag skrivit i över två år och som, utan att analysera, säkert har gått igenom olika faser i takt med att mina intressen har skiftat och jag har intresserat mig för olika saker i min omgivning.

Det har varit två fantastiska år där jag har använt friheten som mitt jobb ger mig till att jobba mig runt i Norge och till en viss del Sverige. Jag har spenderat mina pengar, min tid och min frihet på konst, resor, vin, mat, opera, vänner och allt annat jag njuter av. Det har varit underbart!

Den som tvivlar eller blir nyfiken kan klicka runt på bloggen bland de drygt 700 inläggen och skapa sig en egen uppfattning…

Saker och ting har förändrats hela tiden, men inget drastiskt har skett. Nu börjar det dock röra på sig. Den långsamma floden har ökat fart och är på väg in i ett brantare parti som kommer att skaka om och förändra allt för alltid och det snabbt!

All drastiska förändringar är skrämmande, men precis som skrämmande fjälltoppar så tror jag att man måste möta dem med glädje och försöka omfamna dem och göra det bästa av dem, trotts att man håller på att skita på sig av (höjd)skräck. Jag tror det blir bäst då, så…

Mina hårdaste kritiker under mina jobbresor, som fram för allt finns i Sverige, menar ofta att ”det är klart att du kan leva så som du lever, du som inte har några barn”.

Idag är det 6 veckor kvar tills jag också har barn!

Jag vill inte ta ut något i förskott då jag är lite nervös, men när allt har gått som det skall så kommer mitt liv ha genomgått den största förändringen sedan puberteten och det kommer så klart också påverka sättet jag väljer att arbeta, tingen jag kommer att prioritera, vad jag tänker på och i sin tur hur denna bloggen ser ut. Bloggen är trots allt med mig och där jag är i livet är den.

Det finns en teoretisk plan för vad som händer efter 19:e September, för hur jag skall jobba, för hur jag skall vara ledig, för hur jag och min fru skall få mat på bordet, för hur vi skall kunna fortsätta vara de njutningsmänniskorna vi är! Vi har också lite hemliga och spännande projekt i planeringsstadiet…

Det är som sagt en teoretisk plan för jag har lärt mig att det är en sak att stå under och titta upp på fjällstigen och en annan att stå där uppe och titta på den.

Här måste jag berätta det enda vettiga jag lärde mig under min militärtjänst. Det var på ”NEJ-dagen” den 28:e Oktober 1997 som vår penalistiske och illa omtykte regementeschef berättade för oss om hur den omoderna grekiska armén heroiskt stred och krossade den supermoderna facistiska italienska i de nordöstra bergsmassiven 1940. Italienarna hade en plan för hur de skulle vinna och när den började gå fel så höll de fast vid den tills det var för sent och resten är historia…

Sens moralen var i alla fall: Ha alltid en plan för hur du skall nå ditt mål, men var alltid beredd på att snabbt ändra den om den stöter på oväntade hinder!

Jag har en plan och det enda jag kan säga nu är att i den finns Norge med som en viktig komponent.

Imorgon har jag 70 nya mil att fundera mig igenom så det är bäst jag slutar nu. Hoppas i alla fall att du vill fortsätta följa min resa genom förändringarna som kommer varken vi vill eller inte…

/Andreas

PS Har skrivit ett annat inlägg där jag nämner Ta Panda Rei. Ett inlägg om hur Sverige har förändrats de senaste 20 åren, till det bättre!

PPS Varför starta dagen men uckelele och sombrero i Abisko, tänker någon!?

Varför inte, säger jag!? Det är en möjlighet man bara får en gång i livet

Ett vandrarhem som består av en samling gamla timrade stugor. Otroligt idylliskt!

Förutom kyrkbyn, några pizzerior och stängda Samekonst-butiker så finns det inte så mycket i Vilhelmina, bortsett från natur…

Jag och svärfar unnade oss en öl på ”Wilhelmina Hotell”:s uteservering. En uteservering med helt OK naturutsikt!!!

Nästa gång jag skriver så blir det nog från Lofoten (bortsett från eventuella statusuppdateringar på FB)

/Andreas

PS Någon som har några tips på saker att se och göra imorgon? Passerar Jokkmokk, Gällivare, Kirruna, Abisko och Narvik.

Redo för att köra heeeeela vääägen upp till Gravdal i Lofoten!

Det sista jag gör är att kolla upp exakt hur jag skall köra. Vilket jag gör på Google Maps. Men det är inte så praktiskt att sitta med en dator i knät när man kör och GPS i vindrutan i 2200 km är mer i vägen än till nytta.

Då är det mycket bättre med en Old Shool resplan. Min pappa brukade göra planer av denna modellen när vi bilade till Grekland när jag var liten. De sviker aldrig, batterierna tar aldrig slut och man slipper all onödig information som bara distraherar!

Skulle man behöva veta något mer så finns det karta (och GPS och iPhone och dator med bredband) i bilen, men bara vid behov.

Imorgon kanske jag skriver några rader från Vilhelmina

/Andreas

Missuppfatta mig rätt, hos Mona och Bengt har jag varit massor av gånger, men detta var första gången sedan jag gift mig med deras dotter. Var ingen större skillnad om jag skall vara ärlig, alltid lika trevligt…

Johanna hade beställt sill och potatis med jordgubbar och glass till desert. Efter tre veckor i Grekland med tavernor, tomatsallader och fetaost så måste jag säga att till och med jag var glad för variationen i dieten!

Satt på balkongen och tuggade i mig maten samtidigt som jag mellan tuggorna berättade om att jag skulle köra till Lofoten, men inte visste riktigt hur jag skulle lägga upp resan. Hur kör man från Göteborg till Lofoten? Jobbar dag på fredag i Borås och skall vara redo för jobb på måndag!?

Kommer inte riktigt ihåg vem, men jag tror att det var svärmor som sa att Bengt alltid har velat se Lappland. Jag såg min chans och sa ”då kör vi upp tillsammans”. Till min stora förvåning svarade Bengt ”så kan jag ta tåget hem”!

Det var bara att smida mendan järnet var varmt. Bengt ville nog sova på saken, men 5 minuter senare hade jag bokat både vandrarhem i Vilhelmina och i Narvik (till Bengt) och tågresa hem.

För en dag sedan letade jag desperat efter ressällskap/körhjälp och hade frågat alla mina vänner utan resultat, men aldrig tänkt på den pensionerade lastbilchauffören, skogsarbetaren, mångsysslaren och till lika min svärfar som tänkbart sällskap.

Nu ser jag fram emot resan och allt vad den kan bjuda på!!!

Om två veckor är vi på väg

/Andreas

Blir en lång dag, men en dag full av förväntan!

/Andreas

PS Gillar på ren princip inte att flyga jag inte gillar konceptet ”instängd i en plåtburk på allt för hög höjd och utan möjlighet att påverka”. Detta blir inte bättre av att det kommer blåsa ”styv kuling” när jag landar först i Bodö och sedan i Leknes…

Vill inte skriva något om Olof Palme, då jag inte är speciellt insatt, men man kan väl i alla fall säga att det var ju trots allt en man som alla hade en åsikt om när han levde!

Det jag är helt säker på är att Palme har givit mig, förutom några riktigt bra tal på youtube, är ett tydligt minne av hur en lördagmorgon, eller var det söndag, borde vara 1986. Detta minne, denna tanke lockar fram en fråga. Vad gjorde jag när jag var liten!?

Barnprogram på morgonen var det på lördagar (i 15 minuter) och på vardagar kanske 45 minuter på kvällen. Inga videofilmer. Ingen DVD. Absolut ingen PlayStation eller Gameboy.

Vad gjorde jag som inte barn gör idag, eller gjorde vi samma sak trots att barn idag har barnprogram dygnet runt, dvd-filmer och allt annat och spelar det någon roll???

Finns kanske inget bra svar på det…

Nu är det i alla fall dagen före Lofoten. Är väl inte riktigt färdig för att åka, har ju bara varit hemma i 6 dagar, men så känns det alltid. Den känslan brukar försvinna när jag sätter mig på bussen.

Har massor att göra. När jag skriver nästa gång är jag på väg

Vad gjorde du för 25 år sedan?

/Andreas

Detta brukar få till följd att jag 1. jag tar med mig för mycket packning (läs kläder och skor) och 2. att jag glömmer något.

Brukar vara kudden som blir kvarglömd. Ja, jag tar med mig kudde. Har hänt att jag hamnat på ett rum med ”fel” kudde och det kan förstöra en hel arbetsvecka. Denna gången var det dock inte kudden som blev kvar hemma…

När jag var utanför Uddevalla ringde telefonen. Johanna hade kommit hem från jobbet och hittat min necessär. Suck!!!

Kudde kan man leva utan i en vecka även om det kan vara jobbigt, men deo, tvål, tandborste, tandkräm osv är lite svårare. Blev en tur innom köpcentret Torp. Som tur är så sminkar jag mig inte, då hade det nog blivit riktigt dyrt…

Funderar nu på alvar att skriva en Norge-pack-checklista och laminera.

1. 1 par kallingar och strumpor/dygn. Om längre än 1 vecka tvättmedel.

2. Kudde

3. Necessär

4. Telefon-, dator- och kamera-laddare (minst en brukar bli kvar hemma)

5. Jobbskor

6. Kläder såklart (men inte för mycket)

Vad skall mer vara med på den laminerade ”packa till norge”-checklistan!?

/Andreas

PS Nej, bilden har inget med inlägget att göra. Är bara lite kul…

Resan började med att jag och Christian åkte upp till vår resekamrat Johan aka ”min vän på Systembolaget”, som bor i Sthlm. Där bjöds det på Pierre Peters Grand Cru Extra Brut Blanc de Blancs (som en kollega till Johan lagrat i sin källare i många år) och haggis!

Haggis, skall man inte äta det i Scottland, tänker ni!? Jo,men vi ville vara effektiva och började beta av ”måstena” redan innan vi var där…

På så vis hade vi mer tid till annat när vi väl var där!

Som tex att gå på ”The Witchery by the Castle”, en av stadens finaste krogar, och inmundiga mat i stil med råbiff med rått vaktelägg…

Förutom att gå på lyxkrogar tog vi oss en och annan Pint Ale, Lager, Cider och allt annat som kommer på tapp. Inte helt sällan i sällskap med en Single Malt.

Skål!

Tro nu inte att, det enda vi gjorde, var att hänga på pubbar och äta mat.

Vi ägnade också mycket tid till att se på den vackra staden, vars centrum är indelat i nya och gamla stan. Nya stan är från 1700-talet…

Fotboll var också något som stod på agendan. För mig som har ett obetydligt fotbollsintresse var det inte så viktigt med denna aktivitet, men det var något som fick mig på andra tankar!

När vi skulle köpa biljetter så var det blankt NEJ! Hibernians vs Celtic var en ”högriskmatch” och biljettköp krävde att man hade köpt biljetter där förr eller hade någon som kunde intyga att man var en ”bra” kille. Vissa i sälskapet var beredda att ge upp, men jag gick igång, ingen säger till mig vad jag inte kan göra!

Vi tog sikte på puben som låg närmast arenan och tog ett barhäng. Vi snackade med gubbarna i barensom tyckte det var ”fu–ing diskrimination” (på bred skotska)  och innan vi viste ordet av så hade lille Stuart lånat Franks Visa och Säsongskort och sprungit iväg. 20 minuter senare hade vi våra plåtar. Hela puben hade engagerat sig, de lade ut pengar och ville inte ha något utöver i gengäld.

Matchen höll låg kvalitet och hade ett lågt underhållningsvärde, vilket kompenserades av supportrarnas rop och ramsor!

Här står vi med Frank och Stuart (kan väl ses som en fortsättning på inlägget som jag skrev härom veckan)

Edinburgh är en vacker och trevlig stad som har så pass mycket att erbjuda så att det är omöjligt att hinna med allt på 3-4 dagar. I alla fall om man inte skall springa, vilket varken jag eller mina ”guttetur”-vänner var så sugna på!

/Andreas

PS Nu tillbaka hemma har jag unnat mig en dags konvalescens innan jag skall ge mig på uppgiften att fylla igen hålet i plånboken…

När jag för en stund sedan gick igenom var jag arbetat under den perioden visade det sig att jag jobbat på nio olika avdelningar. Tur att man är expert på att konstant vara ny på jobbet!

Nu åter i Oslo. Ser fram emot fyra veckors arbete som endast avbryts av två korta hemresor och förgylls av 1/2 skatt!

På väg upp igår lyssnade jag på NRK News, en radiokanal med bara nyheter! Då Norrmännen omöjligt kan fylla en radiokanal med 24-7 nyheter sänds även Svenska EKOT och nyheter med reportage från BBC World Service.

BBC lyfter kanalen med sina fantastiska reportage. Igår sändes ett inslag från Bangladesh. Den brittiske reportern hade lagt märke till hur en ny form av kommunikation hade skapats. Den var inte bara ny, men också gratis!

I Bangladesh har man nämligen börjat kommunicera genom ”missade samtal”. En form av kommunikation som knappast telefonbolagen hade tänkt sig. Ett missat från tvätteriet betyder att ”tvätten är klar att hämtas”, 200 missade från flickvännen betyder att hon saknar dig osv.

Kanske låter fånigt, men slutsatsen var bra. Människan är en flockvarelse, älskar att kommunicera med andra människor och kommer alltid att finna nya sätt att göra detta på.

Stentavlor, tellegrafer, e-post, sms, Facebook, bloggar och senast i raden MISSADE SAMTAL

/Andreas