Rådjurssadel med geléfyllda päron som sköljdes ner med ett Nebbiolo-vin.

Till dessert chokladmousse på en fruktig Valrhona choklad. Fruktig för att passa till en Recioto di Soave (vitt sött och gudomligt gott vin från Italienska Venetien). Skall inte blandas ihop med den röda Recioto della Valpolicella som passar ypperligt till en bitter choklad.

Nu är inte mitt liv bara god mat och söta viner. Det är en del opera också och imorgon är det dags för mig att återse Tosca, men till skillnad från första gången, nu med min fru.

För att operakväll skall vara möjlig har farföräldrar beställts upp från Blekinge för att användas som barnvakt. Dom är inte svårövertalade!

Innan jag stänger av datorn för att ägna resten av kvällen åt familjen tänker jag bara sprida vidare nyheten om att Etta James har förlorat kampen mot leukemin.

Hennes musik är dock odödlig!

/Andreas

Iris feber är borta och har ersatts med röda prickar. Tror nog det är ”tredagarsfebern” som varit på besök. Söndagen är dock inte bara härlig av den anledningen, men också för att på söndagar är vänner lediga. Blir mycket fika, luncher och nu söndagsfilm med indisk hämtmat

Som ni förstår så är det en upptagen Andreas…

Skall därför tillägna detta inlägg gratisreklam åt mina vänner på Österlen (som jag har skrivit om tidigare här på bloggen), närmare bestämt på gården Spjutstorp 110. Läs deras text och förstå varför du också behöver en leverans prima kött till vinterns gryta och sommarens grill!

Våra djur kan gå ut året runt. På sommaren betar de på gårdens naturbeten bland brudbröd, långbensgrodor och rapphöns. Sent på hösten flyttar vi hem dem till stallet där de går fritt i en lösdrift och kan gå ut på en platta när de vill. På vintern äter de ensilage som odlats hemma på gården. Slakten sker på ett av Sveriges få gårdsslakterier som ligger i Illstorp, dit vi transporterar dem själv.

Den här gången går det att beställa kött från ungko som kalvat en gång eller kött från en 4-årig ko som kalvat två gånger. Kött ifrån hondjur har ofta lite mer insprängt fett, är lite mörare och smakar mer. Köttet kan beställas i lådor om 25 kg (en åttondels kviga eller en 16-dels ko) eller 50 kg (¼ kviga eller åttondels ko). Köttet levereras vacuumförpackat, och är styckat, märkt och vägt. Pris: 100 kr/kg inkl. moms. Gå gärna ihop och dela en låda!

Skicka din beställning till info@spjutstorp110.se senast den 14 november för leverans i slutet av november.

Min sista bit från förra leveransen gick åt i veckan, den blev en saftig rostbiff och jag ser redan fram mot den nya leveransen. Jag har blivit lovad leverans till Göteborg, så det är bara att passa på om du bor någon stans mellan Skåne och Gbg!

/Andreas

Sitter man i skogen ensam en natt och ser ett UFO så börjar man tvivla. Är man två så tvivlar man lite mindre. Kommer man sedan hem och får höra att det är hundra andra som sett samma sak så börjar man tro på det otroliga.

TACK!

Här hemma börjar vi kanske lära oss lite basic saker om att ha Iris (jag vet inte hur det är att ha andra barn). Det viktigaste är väl egentligen att det finns inga måsten förutom Iris och att se till så att man är i skick att göra det hon kräver. ”I skick” betyder i vårt fall att sova när man kan (läs får) och att se till så att det finns mat i huset. Trötta föräldrar som dessutom är hungriga är ingen optimal kombo…

Det går väl bättre dag för dag och igår tillät vi till och med att ”fira” lite.

Jag diskade och lagade mat. På bordet hade jag dukat fram lite mögelost (som min fru inte ätit på 9 månader), kex, Pommeau (som hon inte heller har fått dricka) och tänt lite ljus. När jag stod där och slamrade med tallrikarna, lyssnade på Alcina, hade Iris (Alcina Papagianni) i vaggan och småpratade med Johanna så sköljde en ofattbar lycka över mig.

Jag vet att familjeliv inte alltid är det enklaste och bara uppåt, men just då var jag bara lycklig. Aldrig tidigare har något känts så rätt, så fulländat!

Och betänk då att det var i samband med att jag DISKADE!!!

Man skulle nästan kunna tro att jag hade det på känn att denna stund skulle komma, för i vaggan bland Iris alla små filtar låg ett litet paket till Johanna. Johannas gåva till mig går inte att toppa, men jag visste att hon ville ha en medaljong att ha en bild på Iris i (hennes mamma hade nämligen haft en medaljong med henne och hennes syster i och de hade älskat att öppna och titta i den när de var små).

En gammal och vackert graverad medaljong blev det och idag inköptes en kedja så nu glänser den kring hennes hals när hon ammar vårt lilla barn!

Johanna har givit mig, jag har givit henne och ni har givit oss. Jag har dessutom givit till parkeringsautomater, juvelerare och inte minst till barnbutiker.

Mycket givande (och kanske det bästa) är gratis, men mycket är det inte (tex de tre sistnämnda).

Som tur är så hade Skatteetaten bestämt sig för att skicka ”skatteoppgjør 2010″ till mig idag.

25 glada norska fjordlaxar blev det i år och det smakar mumma på mitt svultna konto!

Hur gick det för er i år???

/Andreas

Potais skars till stavar med japanskt stål och med en precision som bara kan presteras av en Chalmers-ingenjör…

Någon annan hade googlat fram det ultimata hamburgerköttet som tydligen består av 50% högrev och 50%  ryggbiff. Något man bara kan få genom att göra det själv!

Allt skulle optimeras, allt skulle göras med omtanke!

En hamburgare som tog en halv evighet att laga och 15 minuter att äta.

Var det värt det?

Definitivt!

Vist maten var god, men att laga mat samtidigt som man umgås med sina bästa vänner är oerhört trevligt. Att nörda ner sig i detaljer och sedan gå in för det till 100%, skratta och prata om allt mellan himmel och jord!

Vissa bygget modelljärnvägar, andra stickar, vi lagar mat…

Vad gör du när du skall spendera tid med dina vänner???

/Andreas

PS Stör mig lite på att jag inte kan centrera bilderna…

Tror jag redan har skrivit det ett antal gånger, men jag går lätt upp i saker. På gott och ont. Ibland blir betydelselösa saker otroligt viktiga, andra gånger ger det mig kraft att fokusera och prestera.

För inte så länge sedan skrev jag att min bil var till salu. Jag SKULLE köpa en kombi, för det måste man ha när man får barn. Inte nog med att jag ”visste” detta, men jag hade också hittat ”kombin för mig”. En helt ny Mercedes för 360´. De reades ut 110´under ordinarie pris. Ett tillfälle jag inte fick missa…

Som tur var så var det ingen som ville köpa min bil till ”rätt” pris och manin gick över på 4 dagar. Tog bort annonsen från Blocket och är nu en lyckligare man!

Min sambos mage putar och min själ kan konsumera enorma mängder kultur och allt ter sig extremt billigt i jämförelse med bilen jag var ”tvungen” att ha.

Johanna är fantastisk som står ut med mina utsvävningar och är den människa som är bäst på att på en mjukt sätt får ner mig på jorden så att jag kan skjuta ifrån och sväva iväg åt ett bättre håll och då ofta i sällskap med henne!

Igår såg vi Emil Jensen på Konserthuset i Göteborg. För dig som inte har hört och sett Emil vispoet som ger föreställningar som kan beskrivas som vis-pop-poesi med en humoristisk-politisk-filosofisk-humanistisk kärleksanda.

Ur Emil strömmar ord, både talade och sjungna. Ord som får mig att skratta, gråta och tänka. Och precis som Johanna så får han mig att tänka på vad som är viktigt.

Låter kanske flummigt, men har sett få människor som utstrålar mer ärlighet. När Emil säger att han älskar alla i publiken så tror jag honom!

(På Spotify finns hanns skivor och skall man förstå hur hans spelningar är så skall man inte missa skivan ”Mellansnack”, som är precis det set låter som)

En ledig helg med Johanna och en Emil-konsert hade räckt för att för att jag skulle känna att livet var som en princesstårta med många rosor, men det var bara fredagen.

Idag var det åter dags för ett efterlängtat besök på Göteborgsoperan. Ett besök jag sällan skall glömma!

Det var åter dags för GO att sätta upp Händel. Förra gången var det Julius Ceasar och det var första gången GO satte upp en barockopera. En föreställning om Julius och Kleopatras kärlek (alla vet hur det slutade) som fick mig och min kvinna att sväva en lång tid därefter. Denna gången var det Alcina som hade urpremiär 1735 i London.

En opera om det ljusaste och det mörkaste: kärlek, otrohet, passion, smärta, svartsjuka och förlåtelse. Ingen opera som fick mig att gråta av medkänsla, ingen opera som fick mig att skratta, men absolut den genomgående vackraste operan jag har hört!

DN skrev ”en sångarfest utan like” och det var det sannerligen. Exotiska barockinstrument som Cembalo och Teorb gav den rätta barockkänslan. Och fiolerna, som jag fick till 18 st, gjorde DET. DET som jag bara kan beskriva som omslutande ljud av flyktig lekfull dans (GO har lagt upp en liten collag-video som kanske kan få er att ana vad ni missat) .

I konstpauserna som endast var sekunder långa snurrade det ofta till. Enda förklaringen till det är att jag antingen inte andats eller att jag bara ytandats på en lång stund. SÅ vackert var det och hade man klämt på mig en korsett, som damerna hade på när den sattes upp i London 1735, så hade jag säkert också svimmat…

Även Alcina finns på Spotify (i flera versioner) och fungerar i detta nu på samma sätt som när gubben slickar mustaschen efter han kommit hem efter tårtkalaset, det förlänger det götta!

Förstår ni nu att det pirrar!?

/Andreas

PS Önskar att jag kunde skriva Gå och se Alcina, men aftonens föreställning var den sista. Något som märktes på ensemblen som spelade med en ovanlig glädje och lekfullhet, vilket var mycket tydligt från mitten på 2:a parket!

PPS Blir du nyfiken på Barockmusik så säger jag bara ”Alltid på en Söndag” i P2 med Vassilis Bolonassos. Vassilis, som kommer som nr 2 på Johannas ”Top Ten Greek Men”, är en passionerad barockälskare som alltid sätter Cembalon i centrum. Förgyller vilken söndagsbrunch som helst…

GP, SvD

Efter att hessa orden sagts gick jag och lade mig.

Sitter nu i matsalen med en jul-cognac i handen. Johanna slår in klapar, något jag gärna slipper då jag hela året packar in snoppar i blöjor, CVK:er i kompresser och avlidna i lakan…

På stereon, inte precis någon julmusik, men vackert så vackert och med en rejäl näve salt och med fler än två beska droppar!

Finns bara en Allan Edwall!

Kommer spendera många timmar de närmaste dagarna på ishala vägar, så jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha över för att blogga, men tills nästa gång, ha en riktigt God Jul och var inte rädda för lite sälta!

Sälta får både mat och liv att smaka mer!!!

/Andreas

PS Jag lyssnar på Spotify och cognacen jag smuttar på är en Renault Carte Noir

I fredags jobbade jag, vilade lite efter jobbet och sedan körde jag hem till Göteborg. Lade mig i min soffa och tittade på några avsnitt av Grotesco, statligt godkänd humor…

Igår var det stora julbordsdagen. Jag och Johanna bokade detta 11/7. Hur kan jag vara så säker på datumet? Jo det var dagen efter vi hade förlovat ossoch vi åt frukost på Pensionat Skäret där vi hade sovit över. Jag har burit på ett starkt minne av ett Packat och Klart avsnitt som gick för många år sedan där de åkte till just Skäret och åt julbord. Vi bokade tre rum med ”julbordspaket” trots att det var mitt i sommaren och frågade runt.

Igår var det som sagt julbordsdag. Nina, Christian, Mallis, Kristian, Johanna och jag tog spårvagnen till Saltholmen, färjan vidare ut i en vinterhärjad skärgård till slutdestinationen, Styrsö Skäret.

Uppställning framför Pensionat Skäret innan incheckning.

Födelsedagspresent till fredagens födelsedagsbarn, Nina. Ni får inte se den, men det var en finfin karaff av Vicke Lindstrand i paketet.

I min nya skjorta som Nina, designer till yrket, sytt till mig gjorde jag och de andra oss redo för att lägga tabberas på sillsalaten. Spana in Artilleriavdelningen i Göteborg som dinnerade bakom oss!

Julbordet var som julbord mest är. Väldigt mycket av väldigt mycket som sköljs ner med mumma, julöl och en och annan snaps.

Samtalen var många och långa.

Vid 11-tiden hade vi hunnit äta oss proppmätta, flytta till salongen, mumsat på lite julgodis och druckit kaffe med avec. Endast en daddel var kvar och vi låg mer än satt framför brasan.

Att kvällen avslutades tidigt bäddade för att vi vaknade utvilade. Utanför ”det blå” rummets fönster låg nysnön vackert vit och dropparna antydde att det inte var allt för kallt. Tankefel!

Vinden yrde och det var KALLT!

Mätta belåtna och glada tog vi oss tillbaka till staden.

I detta nu luktar det lussebullar i mitt kök. Snart kommer det vara full fart igen. Barn, vänner Johannas bullar och glögg!

Mmmmmys…

/Andreas

Om 2,5 timmar är pojkarna här och känner jag dem rätt är de hungriga! Innan det skall älgstek lagas, sås vispas, bord dukas, räkor till förrätt skalas, vin luftas och antagligen ganska många saker till. Bäst att ladda meden kaffe och en liten smördegsbakelse!

Älskar detta ögonblick. Kniven är slipad och nu kör vi!

/Andreas

Man skulle kunna packa, laga mat och titta på film i soffan med tjejen tillsammans med en några hekto lösgodis…

Eller så bjuder man in lite polare, köper lite ost, paté, italiensk salami och lite andra delikatesser och så korkar man upp ett par flaskor vin!

Vi började med en flaska Petit. En bra representant för det ”nya” Spanien med sin enorma fruktighet. Ett helt galet vin!

Gick vidare till ett klassiskt Rioja, Merqués de Riscal. Kontrasten kan inte bli större utan att det ena blir bättre än det andra.

En härlig avslutning på denna sommaren!

/Andreas

PS Imorgon blir det tidig uppgång för att göra allt som jag prioriterade bort ikväll (packa och laga mat) och sedan aftonvakt på Rikshospitalet

För ett tag sedan var det Hägglund som sa att han ville ha en lag som begränsade väntetiden på akuten till 4 timmar. Nu är det en Sosse som vill att man skall vänta max 1 timme och dessutom få kaffe och smörgås. Snart kommer Folkpartiet och säger att de vill att patienterna på akuten skall få bakelse till kaffet. Suck…

Jag skulle vilja ha avec till kaffet, men vad spelar det för roll när ingen pratar om HUR man skall få dessa trevliga saker att ske. Istället för att snacka om mackor (som det finns gott om på sjukhusen) kanske man skall prata om VEM som skall dela ut dem och VAR patienterna skall ligga på våra överbelagda sjukhus!

Jaja, läs gärna artikeln själv och varför inte kommentera den…

Från det ena till det andra. Igår lade jag upp en bild på en kokande oxbringa. Ganska osexig bild, men det blev bättre!

Men jag börjar någon annanstans…

I maj gick jag och Johanna omkring i de trånga gränderna kring Aristotelestorget i Thessaloniki. En stor marknad med små handelsbodar som alla är specialiserade på något. Plötsligt ser handlarna lite stressade ut. Dagen blir plötsligt väldigt mörk och strax efter öppnar himmeln sig!

Vad göra? Då det inte gick att gå någonstans var det bara att sätta sig…

…på närmaste kaffé! Ser ni det jag såg? Nej, Jag menar inte Johanna… De juvliga svartlackade borden med svarvade ben och ljus marmorskiva. Hurra, ett sådant skall vi ha, ropade jag!!! Perfekt till vårt smala kök.

Omöjligt att få hem… Vem har någon gång kommit någon stans genom att säga att ”det är omöjligt”?

Vägg i vägg med cafét låg en snickarverkstad.

”Herr snickare, jag vill ha ett sådant bord i Sverige”

”Vad kul, jag har gjort de borden, men hur skall du få hem det?”

”Gör som på IKEA”, sa jag!

En vecka senare hämtade jag fyra handsvarvade ben och lite hyvlade brädbitar. Endast lim och lite tvingar skulle behövas för att sätta ihop bordet. Posten fixade transporten och väl hemma levererades de vidare först till ”svärfar” för montering och sedan till lackeraren. Stenhuggaren ordnade skiva.

Så nu står det där! Kanske lite dyrare än ett bord på IKEA, men var gång jag ser det blir jag glad!

Och oxbringan med pepparrotssås såg inte heller så tråkig ut på det. Nästan erotiskt

Det är de små sakerna som gör vardagen!

/Andreas