Kulturens främsta uppgift är att hjälpa oss att förstå och tolka vår omgivning!

Igår, onsdag, satt jag på Göteborgs Stadsteaters ”Studion” och kunde inte sluta tänka på våra politiker, Carema och SOS Alarm-sköterskan. Det var KULTUR på hög nivå!

Ur Antigone:

Märkliga är många ting,
märkligast av alla människan.

Jorden, högst
av gudarna, oförgänglig,
outtröttlig, sargar hon år efter år

Talet och den vindsnabba
tanken och stadsbyggarkonsten
har hon lärt sig, och lärt hur man
aktar sig för frost i det fria
och skyfallens vassa pilar,

Hennes uppfinnartalang,
som övergår all förväntan,
leder än till gott, än till ont.

/Sofokles

Märkligast av allt är människan… Leder än till gott, än till ont…

Människan och hennes förmågor fascinerar, men Sofokles ger få svar. Dem får vi finna själva!

Trots att det skiljer 2500 år mellan oss och dramats skapelse så är ämnet precis lika aktuellt idag som när Sofokles skrev och satte upp Antigone i Aten 442 f.Kr. Det fanns då, precis som nu, ett starkt behov av att sätta upp teatrar som fick folket att tänka att kring Makt, Rätt och konflikten som kan uppstå där emellan. Den som har makten har inte alltid rätt, men till skillnad från de som inte har makt så kan de välja att inte omvärdera sina beslut. Att bryta mot det gudomliga rätten, i Sofokles fall, eller mot Naturrätten, som växte fram under 16-1700-talet, leder alltid till sorg, tragedi och sorg en gång till.

Makten måste alltid vara försiktig och aldrig glömma att söka det rätta. Ett beslut kan aldrig vara för stort för att rivas upp om det visar sig strida mot det som är rätt.

Kanske självklart när man läser det, men det blir dock obehagligt när man inser att man själv har också har makt och att Sofokles inte endast talar till Diktatorn eller den mycket rike, men även till mig och dig!

Sug på den en stund…

/Andreas

PS skulle kunna skriva om handling men det kan ni läsa bättre på Wikipedia och om den fängslande föreställning på DN Kultur. Har du möjlighet så SE DEN!

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, DN3

Kul också att man titt som tätt känner igen fler skådespelare från ”Stolthet och Fördom”.

Se den om ni inte sett den och när ni gjort det så ser ni ”En enda man” också den med en melankolisk Colin!

Har mannen gjort några dåliga roller!?

/Andreas

PS Allt detta besvär gås såklart igenom efter att man sett hela serien ”Stolthet och Fördom”, men jag kan väl knappast tänka mig att det finns någon där ute som inte sett denna sprakande Jane Austin-klassiker, eller!?

Det som är uppenbart är i alla fall att Moliére förstod ett och annat om hur människan fungerar inombords och det har då inte förändrats så mycket på dessa 350 åren!

Den ”sjuke” får alla sina behov av uppmärksamhet tillfredställda genom att spela upp ett register av sjukdomar. Medmänniskor förväntas visa empati och dansa efter den ”sjukes” pipa. Läkare som gladeligen diagnostiserar och ordinerar, mot hög betalning, bekräftar även dem den ”sjuke” (läs denna artikel i DM).

Jag skall inte vara så cynisk så jag skriver att mina patienter på sjukhuset är som Argan, men nog har man sett in och annan agera ut sin sjukdom på ett sätt som skulle kunna få in dem på de förnämsta scenskolorna i landet…

Moliére bjuder på många tankvärdheter kring sjukdom och helande. Han är frikostig med garven och vackra Stadsteatern bjuder, mot betalning, på underbara lokaler, god mat och en välgjord uppsättning. Fästmön (med Milles Poseidon i bakgrunden) gjorde inte heller något för att förstöra kvällen

Lördagskvällen var sannerligen en bra kväll!

Det som man kan sakna, eller rättare sagt bli nyfiken på, i både Moliére och i verkligheten är varför och hur Argan (och endel patienter) blev som de blev. Varifrån kommer denna ”sjukdom”!?

/Andreas

PS

Mmmm vilken arkitektur…..

(Målningens källa är http://www.inghist.nl/Onderzoek/Projecten/Zorgverzekeraars)

Exp, SvD, DN, GP

Älskade tonen i filmen, musiken, de udda, men värkliga, karaktärerna och Harveys ”rätt fram” ärliga stil, hans sätt att fånga vardagen med några ord i en serieruta!

Har sedan dess köpt på mig några American Splendor-album. De är geniala

Nu läser jag med sorgatt Harvey Pekar har avlidit 70 år gammal. Av en del sågs han som ett orginal som man kunde driva med (se dessa klipp med David Letterman I och II), men för mig och många andra kommer han alltid vara en superhjälte som kommer leva vidare i sina serier!!!

Vila i frid…

/Andreas

PS Om ni inte sett filmen, GÖR DET!!!

PPS Soundtracket får ni inte heller missa. Massor av underbar jazz!!!

A, SvD, E

Idag var det dags för mig att stilla ett begär. Alekos Fassianos som är Greklands nu levande mest kända konstnär skall hänga på min vägg!

Ett linolietryck på två vänner eller är de bröder?

Och ett litet kopparstick på en grekisk sjöman. På mössan står skeppets namn Doxa (Ära)…

Tänker inte skriva vad denna ”lilla” Xtra-utgift gick på, men låt oss säga såhär. Det hade inte varit möjligt för mig att semmestra i Grekland i två veckor, leva som jag gör och dessutom unna mig detta om det inte vore för mina Xtra-inkomster

Resten av dagen spenderade vi på stranden och befinner oss nu på Halkidikis mellersta udde, Sithonia. Havet kristallklart och 30 grader i luften trots lätt molnighet. Hade det inte varit för dagens huvudnyhet som allt för väl påminner om det jag skrev om hähomdagen så hade dagen varit perfekt…

/Arty-farty Andreas

Middag med Christian och Nina, norsk deklaration, skadeanmälan till bogseringsfirman och en stel joggingtur efter allt för lång träda. En del av detta fördjupar jag mig inte i, annat är redan uttjatat och det sista vill jag inte skriva om då det var ett sorgligt event…

Helgens händelser som jag väljer att skriva om är i 3-D.

1.Thaïs. En Opera av Massenet. Libretto på Franska och urpremiär 1894.

Handlingen är, vad skall man säga, komisk… Den unge jesuslike munken Athanaël tärs av vetskapen om att  den bedårande venusprästinnan och kurtesanen Thaïs har sänkt hans hemstad, Alexandria, i ”synd” med sitt förföriska och erotiska budskap. Munken avråds att göra något åt saken, men gör det likväl. Han tar sig till staden, träffar Thaïs och till stadsbornas stora förtret så lyckas han få fram sitt budskap och under det fantastiska stycket ”Meditation” omvänds Thaïs. Hon försvinner, pådriven av munken, in i ett kloster där hon söker bot för alla sina synder. Han återvänder till sitt kloster och förgås av längtan och åtrå. Avsaknaden av Thaïs, som han ser framför sig både natt och dag, hindrar honom både från att äta och dricka.

Till slut bestämmer sig Athanaël att söka upp Thaïs, men för sent. Thaïs har fri från synd och ren som ett helgon dött av intensiv botgöring och Athanaël döms att leva resten av sitt liv, smått sinnesrubbad, saknandes Thaïs…

Trevlig operaupplevelse och koreografin var, som vanligt, fantastisk men den hamnar inte bland mina favoriter. Skall i rättvisans namn sägas att jag inte var helt i toppform, av olika anledningar, och detta kan ha påverkat min upplevelse. Nu på Spotify låter det ganska trevligt!  Recensioner i SvD, DN och GPom ni vill veta vad ni missat då sista föreställningen var i lördags…

Värt att tilläggas är att hela föreställningen var i Real 3-D, en teknik som operor världen över har använt sig av i flera hundra år!

2. Avatar. Känns som om jag och Johanna är de sista i världen som ser denna film. Jag har tänkt ”hur bra kan det vara, 3-D finns ju omkring oss…” och ”opera är ju också i 3-D”…

Men jäklar vilken resa. Film med klassiskt ”dansa med vargar”-tema, men i en ”något uppkittad” version. Repliken ”When people are sitting on shit that you want you make them your enemies, and then you can justify taking it away from them” är ganska vass och flera gånger under filmen finns det starka kopplingar till världspolitiken, men i ärlighetens namn så är det inte replikerna vi kommer minnas denna filmen för!

Min far berättade för mig, när jag var liten, om hur han blev rädd och sprang och gömde sig första gången han var på bio. Det var Tarzan och en elefanthjord skenade mot honom… På samma sätt kommer jag nog berätta om första gången jag var på 3-D bio. Om hur reklamen innan filmen fick en Festisflaska att sväva ut och stanna en meter framför mig, ”You are a Festis” dundrade det i salongen och jag fick hålla tillbaka impulen att svara ”ja, jag är en Festis, för alltid, AMEN”!

/Andreas

PS Lite kul är att båda föreställningarna var lika långa, men att det bara var i den ena det var paus med framdukad chokladpannacotta-trilogi med tillhörande söta Sauternes-vin, vilket var minst en 5-D upplevelse!!!

(Fotograf på operan Mats Bäcker och i biosalongen Johanna…)

Så hälsade oss mannen som rev våra biljetter på väg in i salongen. Och vilket elände!

Orestien av Aiskylos

Fader som offrar Dotter, Moder som mördar Fader för att hämnas Dotter och till sin hjälp Älskare som han också har sina hämndmotiv. Den förvisade Sonen och tillika Brodern som återkommer för att hämnas Fader med hjälp av sin askungslika Syster…

Jag blev rörd av allt elände till den grad att mina ögon tårades. Det ålderdomliga språket skänktetyngd till orden och varken regi, scenografi eller kostym lämnade något mer att önska. Allt hade varit vacker dyster misär om det så hade fortsatt, men det gjorde det inte! 

Hämndens uråldriga gudinnor fick inte som de ville denna gång. Våld föder våld, blod kräver blod och förbannelsen fortsätter i all evighet,  men gudinnan Athena ville annorlunda.  För att bryta förbannelsen som vilade över Atreus Hus skulle Sonen Orestes och Systern Electra dömmas av en oberoende jury (skrevs 458 f.Kr)!

Ingen liten gåva Perikles, Aiskylos och Pallas Athena skänkte eftervärlden! Hur det slutar får ni ta reda på själva…

Måste också tacka Norén och skådespelarna på Folkteatern för vad de har sjänkt mig för endast 200 kronor. TACK!

Och TACK Johanna för sällskapet, men ffa TACK Staffan Valdemar Holm för att du provoserade mig till att gå och se den!

Så nu sitter jag här med en lagrad getost i ena handen, tjockt skivad salami och handbakat surdegsbröd på skärbrädan, i glaset en portugis och i lurarna Mozarts Requiem. Johanna och katterna har sedan länge somnat.

Välkommen till deklarationseländet!

Ett sant Sisyfosarbete som återkommer vart år oberoende av förra årets prestation…

Inte så jobbigt egentligen, men det måste göras. Och saker som måste göras, men som kan sjutas på framtiden är min Akilleshäl!

Framtiden är här… …15 minuter senare… …så då var det klart!

De avdrag jag gjort som bemanningssköterska är kopplade till tjänsteresor dvs alla mina jobbresor.

Xtra ger ej reseersättning (i Sverige) de 5 första och sista milen. Då det är en tjänsteresa har jag rätt att dra 18,50:-/mil. Jag fick ihop 320 oersatta mil.

Alla övernattningar som inte ersätts med traktamente (inga i min del) ger rätt till ”avdrag för outbetalt traktamente”. 210:- i Sverige respektive 774:- i Norge för varje heldag. Jag fick ihop 61 heldagar i Sverige och 112,5 i Norge!!!

Avdrag för tjänsteresa i Norge är omdiskuterat, men efter ett långt samtal förra året med en man på Skatteverket som var specialiserad på dessa frågor hade jag rätt till detta. Se gärna mina andra inlägg om detta ”Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!!!” och ”Kronofogden del II och skatteavdrag”.

Så nu är klockan snart 2 och jag kan gå och lägga mig med gott samvete. Det blev ett personligt rekord i avdrag också, nu gäller det bara att få igenom dem! Imorgon är det åter Oslo efter en lång och härlig ledighetsvecka!

Känne mig lite som Kristus efter Påsk, ÅTERUPPLIVAD!

/Andreas (ej den förstvalde)

PS Bilderna från teatern är tagna av fotograf Patrik Gunnar Helin  

SvD, DN, GP

SVT:s ”K Special” visade dokumentären ”Teaterdirektörerna”. En dokumentär om hur svensk teater har gått från att ha varit en generös organisation där tankar utbyts till att vara topp- och ekonomistyrd där besparingar har gjorts på personalens bekostnad och där ingen längre känner sig säker! Teaterdirektörerna framställdes som giriga, dubbelfakturerande monster men i mina ögon gjorde de bara det ägarna (vi/politikerna) ålade dem att göra (+att de dubbelfakturerade lite…)! Lätt att se kopplingar till hur sjukvården fungerar…

Se och döm själva!

Det som dock gjorde störst intryck på mig var det förre Dramaten chefen Staffan Valdemar Holm sade i slutet av programmet.

”teatern i Sverige är inte den spelplats för stora moraliska, etiska konflikter som det faktiskt borde vara. På något sätt så går man till ett farligt ställe för att inte bli utsatt, vilket är en grotesk ide. Vi kan nästan inte spela de grekiska dramerna här för vi fattar inte att en människa kan gå över gränsen. Vi kan inte spela Shakespeare för vi fattar inte att en människa kan överskrida de normala gränserna och det är rätt beklämande…” (se de 5 sista min på dokumentären)

Detta har gnagt i mig sedan i fredags…

Är det så att vi i detta moderna samhälle, som endast lider brist på brist, har distanserat oss till den milda grad från våra egna dolda krafter/drifter så att vi inte längre kan känna igen dem eller förstå dem, inte ens på scen!?

Kabiven, Oliklinomel, parenteral nutrition går rätt in i blodet och gör att du överlever, men har jag förstått saken rätt så finns det en limit för hur länge man kan leva på denna vita sörja. Kanske behöver våra kroppar tuggmotstånd och fibrer att jobba mot för att inte bara överleva, men leva? Om teaterchefen har rätt och det samma som gäller kroppen gäller själen så lever vi i ett land med själsatrofi som ligger på sin mentala dödsbädd!

Jag blir lite provocerad! Det är i alla fall inte mig han pratar om!!! Känner du dig träffad?

Väl hemma har jag bestämt mig för att göra allt som står i min makt för att motbevisa Staffan Valdemar Holm och det är ganska enkelt i Göteborg i dessa dagar!

Har köpt biljetter till den antika tragedin Orestien som just nu går på nyrenoverade Folkteatern. Tragedi av Aiskylos hade urpremiär 548 f.Kr på Dionysosteatern vid Akropolis fot och är ganska mörk… Det blir nog inte ljusare av att regissören heter Lars Norén!

Den 7:e har jag date med Norén, Orestes, Agamemnon, Klytemnestra, Elektra och de andra. Varför visar inte du också Staffan att bara för att vi inte är dramatenchefer så betyder det inte att vi inte kan uppskatta ett mörkt grekiskt drama!

/Andreas

PS Imorgon blir skall det gästbloggas om norska deklarationer!

SvD, DN, GP

1. Melodifestivalen

Delfinaler hit och omröstningar dit har blivit en succé, men jag som tidigare kunde tycka att en afton om året var lagom har under 00-talet knappt tittat på det, inte ens finalen. För när finalen väl kommer då står allt prat om det mig upp i halsen!

2. Dokusåpor

Säkert en kassako för produktionsbolagen. Man tar ett gäng nötter som inte kan något och vars enda mål är att synas i TV och låser in dem i ett hus. Man behöver inga dyra skådisar, manusförfattare eller regissörer, man ger dem bara massor med sprit så fixar de resten själva.

3. Talangjakter

Lite som nummer 2 fast kanske ännu mer freakshowbetonat. Ta bara Paul Pot. Vist sjunger han bra, men nog finns det tenorer som sjunger lika bra på GöteborgsOperan!? Alla vet att han vann för att han hade gula sneda tänder och var allmänt ful! Samma sak var det med den engelska damen som kollapsade…

Ja, bra musiker har hittats, går inte att förneka, men hade vi brist på dem innan? Är det inte som med dockusåporna att det är spännande med snabb berömmelse? Varför skapa konst och lida ett helt liv för att bli upptäkt efter sin död när man kan vara med på Idol!?

På 1800-talet hade de den skäggiga damen och missbildade på marknader. På 2000-talet har vi nr2 och 3…

4. Rojalismen

En symbol för vad!? Det demokratiska samhället eller alla människors lika värde… Har skrivit om kungahuset förr!

Hörde på radion att DN hade banlyst repportern som hade skrivit negativt om kungafamiljens Nobellklänningar. Kanske är inte DN helt opartiska i detta val…

Det 1, 2, 3 och 4 har gemensamt är att de försörjer svensk kvälls och veckopress! Kan det kanske vara så att pressens propagandaliknande rapportering påverkar folkets åsikter och vanor med enda syfte att sälja lösnummer!!??

Hörde en gång en man på radio som påstod att dagens media tjänar pengar på att sänka befolkningens IQ. Kanske ligger något i det?

Det enda på listan jag är glad över är Biopremiärerna. Varken HD-tv eller PirateBay kan förändra den gamla sanningen, ”Film är bäst på BIO”!

/Andreas

Min första operaupplevelse var för några år sedan. Som de flesta andra som inte växt upp med opera eller har någon form av högre musikalisk skolning var jag skeptisk. Min goda vän som jobbar på operan hade dock gett oss ett erbjudande som ingen kan tacka nej till.

Tredje parkett till Madame Buterfly:s genrep för 30 kronor!

Ridån gick upp och en helt ny värld visade sig för mig. Jag tog Johannas hand och gav mig hän! De starkaste mänskliga känslorna. Sorg, glädje, passion och ilska blandade sig med otrolig kostym och den mest fantastiska musik som någonsin skapats. Inte ens ett hjärta av sten skulle kunna förbli orört!

Den kvällen såg jag ljuset! Sedan dess har jag upplevt ridån gå upp på GöteborgsOperan många gånger och alltid gått därifrån lycklig, ibland också med en tår i ögonvrån.

När jag nu läser att GöteborgsOperan satsar blir jag överlycklig och ser fram emot fler och om möjligt bättre produktioner!

Hoppas såklart också att alla ni som har fått lära er att säga ”opera är inget för mig” kryper ut ur era grottor och testar. Operan gjorde mig lyckligare, kanske funkar det för dig också!?

/Andreas

PS Glöm inte att gå med i bloggens Facebookgrupp för att lättare hålla koll på uppdateringar!

DN, GP,