Well, beslutade någon gång efter Iris födelse att det var dags för en ny ordning. Efter 10 år i Göteborg och utan ett enda museibesök var det dags att beta sig igenom stadens museer.

Jag, Johanna, Iris och Ingemar med sin son Liam, som är 4 månader äldre än Iris, tog Konstmuseet och Frida Kahlo för några månader sedan.Idag mötte vi upp Lisa och Ellen, som är en vecka yngre än Iris, under Kopparmärra i solskenet (Johannas skugga fick vara med på bilden). Lunchade tillsammans och bockade av Göteborgs Stadsmuseum från vår lista. Intressant och kul att få upp ögonen för staden man älskar och lever i!

Vet inte hur mycket Iris fick ut av besöket, men jag tyckte det var väldigt trevligt att ha en liten kind att mysa med samtidigt som jag läste om Ostindiefarare, Vikingar och Carnegie Socker & Porter-bruk (portern säljs fortfarande på bolaget och är mycket god)…

Inget dåligt sätt att spendera en ledig vintereftermiddag.

Nästa gång får det nog bli designhistoria på Röhsska!

/Andreas

… men som slutar hemma i mitt vackra Göteborg, om ca 13 timmar…

/Andreas

PS Tavlan är gjord av den franska konstnären Ayline Olukman och kanske, kanske är det min födelsedagspressent till mig själv…

Att gå på stan och se någon framför mig nonchalant släppa glasspapperet på marken kan få mig att tända till ordentligt. Händer ibland att jag har ropat ”ursäkta, men jag tror du tappade något”. Funkar alltid!

Blir därför lite extra glad när Göteborgs trafikkontor har bestämt sig för att inte städa gatorna i centrum på några dagar. GP har tagit lite skräpbilder och det ser inte bra ut. Vem vill bo i en sådan stad!? Förhoppningsvis får det människor att tänka till innan de släpper det de håller i händerna, men kanske ännu viktigare att de reagerar när andra gör det!

I grund och botten handlar detta om Jag, Du och Vi, Mitt, Ditt och Vårt. Om alla människor kände att gatorna var deras och att det var dom själva som betalade städningen, så kanske…

Nu lät jag som en riktig gammal präktig gubbe, men kanske ligger det något i det jag skriver!? Och iså fall hur får man människor att ändra sitt beteende???

/Andreas

PS En annan twist på storyn är att många ofta säger ”jag var i Turkiet/Grekland på semester och det var underbart, men gud vad skräpigt det är”. Är det bättre här eller har vi bara fler som städar efter oss!?

För alla som jobbar med barn i Sverige (och Norge) krävs att man uppvisar ett utdrag ur sitt belastningsregister. Detta för att förhindra att människor som dömts för brott mot barn inte arbetar med barn. Det är bra!

Får dispens några dagar tills mitt papper har kommit. Skall tydligen skickas efter från Kiruna…

Skall bli otroligt spännande att åka till jobbet inatt. Arbetsplatsen presenteras såhär: ”Regionhabilitering är en verksamhet där de utreder och behandlar barn o ungdomar med medfödd eller förvärvad funktionsnedsättning”. Skall vara där en timme innan start för att göra mig lite hemmastad innan.

Spännande och lite pirrigt!

/Andreas

PS Bilden tog jag idag utanför Max. Dom har tydligen börjat med ”ride-in”. Undra vad hästen fick!?

Har kanske inte varit så aktiv på bloggen som jag brukar och när jag sedan varit det så kanske tonen varit lite ömklig, men ni vet hur män är med sina förkylningar…

När jag summerar veckan så blir det trots allt en mycket bra vecka!

Inledde med ett besök på restaurangen ”Familjen” som serverar 3-rätters för ett pris kring 300 kronor och gör det på ett sådant sätt så att de av Guide Michelin har fått utmärkelsen ”BibGourmand” (bra mat till ett rimligt pris). Måste säga att det var mycket bra mat med glimten i ögat!

Vem kommer inte ihåg 90-talets päron med After Eight!?

”Familjen” serverade sin variant: Lagerbladskokt päron med chokladmjölksglass och mintkrisp. En uppgraderad hyllning till det som varit!

I glasen till denna desert hade vi desertvinet Muscatel de Setúbal. Ett vin som alla borde ha hemma!

För 99 kronor förgyller du dina efterrätter och dricker du bara ett litet glas, så gör det inget. Flaskan kan du ha i 3-4 månader i kylen. Här kommer dagens predikning: Drick kaffe till chokladen och kanelbullen, men när du har lagat en fin dessert som skall kröna din middag så ta istället fram ett desertvin som lyfter och förstärker upplevelsen!

Om det var veckans gourmandupplevelse så har Carlanderska varit min arbetsplats hela veckan. Ett sjukhus som inte går att jämföra med ett akutsjukhus. Patienterna är i regel friskare, ibland privata. Vårdtyngden är kanske inte alltid lika tung som på landstinget, MEN, men det finns mycket att lära!

Oavsett om patienterna är privata eller det är operationer som köps av landstinget så är patienten kund. Alla gör hela tiden det lilla extra för att få patienten att känna sig lite friskareoch detta förhålningssätt uppmuntras aktivt av arbetsgivaren! Både anställda och patienter blir gladare av detta vilket gör att patienter söker sig tillbaka med hjälp av tex ”vårdvalet” och anställda trivs så bra så att de stannar.

Landstinget kan inte bli Carlanderska, men det finns onekligen mycket att lära…

Känner nu att den envetna förkylningen börjar släppa. Hoppas den retirerar ytterligare lite till för imorgon skall veckan avslutas med med stort XtraBaluns!

Återkommer med mer om detta

/Andreas

Nu behöver jag inte tänka så längre!

Med start ikväll och alla udda torsdagar under hösten kommer Bommens Restaurang anordna operakvällar med sångare från bl.a GöteborgsOperan. I GP:s notis står det också att det är just Underwater Pub som är förlagan. KUL!

Enda problemet är att jag jobbar inatt…

/Andreas

SVT:s ”K Special” visade dokumentären ”Teaterdirektörerna”. En dokumentär om hur svensk teater har gått från att ha varit en generös organisation där tankar utbyts till att vara topp- och ekonomistyrd där besparingar har gjorts på personalens bekostnad och där ingen längre känner sig säker! Teaterdirektörerna framställdes som giriga, dubbelfakturerande monster men i mina ögon gjorde de bara det ägarna (vi/politikerna) ålade dem att göra (+att de dubbelfakturerade lite…)! Lätt att se kopplingar till hur sjukvården fungerar…

Se och döm själva!

Det som dock gjorde störst intryck på mig var det förre Dramaten chefen Staffan Valdemar Holm sade i slutet av programmet.

”teatern i Sverige är inte den spelplats för stora moraliska, etiska konflikter som det faktiskt borde vara. På något sätt så går man till ett farligt ställe för att inte bli utsatt, vilket är en grotesk ide. Vi kan nästan inte spela de grekiska dramerna här för vi fattar inte att en människa kan gå över gränsen. Vi kan inte spela Shakespeare för vi fattar inte att en människa kan överskrida de normala gränserna och det är rätt beklämande…” (se de 5 sista min på dokumentären)

Detta har gnagt i mig sedan i fredags…

Är det så att vi i detta moderna samhälle, som endast lider brist på brist, har distanserat oss till den milda grad från våra egna dolda krafter/drifter så att vi inte längre kan känna igen dem eller förstå dem, inte ens på scen!?

Kabiven, Oliklinomel, parenteral nutrition går rätt in i blodet och gör att du överlever, men har jag förstått saken rätt så finns det en limit för hur länge man kan leva på denna vita sörja. Kanske behöver våra kroppar tuggmotstånd och fibrer att jobba mot för att inte bara överleva, men leva? Om teaterchefen har rätt och det samma som gäller kroppen gäller själen så lever vi i ett land med själsatrofi som ligger på sin mentala dödsbädd!

Jag blir lite provocerad! Det är i alla fall inte mig han pratar om!!! Känner du dig träffad?

Väl hemma har jag bestämt mig för att göra allt som står i min makt för att motbevisa Staffan Valdemar Holm och det är ganska enkelt i Göteborg i dessa dagar!

Har köpt biljetter till den antika tragedin Orestien som just nu går på nyrenoverade Folkteatern. Tragedi av Aiskylos hade urpremiär 548 f.Kr på Dionysosteatern vid Akropolis fot och är ganska mörk… Det blir nog inte ljusare av att regissören heter Lars Norén!

Den 7:e har jag date med Norén, Orestes, Agamemnon, Klytemnestra, Elektra och de andra. Varför visar inte du också Staffan att bara för att vi inte är dramatenchefer så betyder det inte att vi inte kan uppskatta ett mörkt grekiskt drama!

/Andreas

PS Imorgon blir skall det gästbloggas om norska deklarationer!

SvD, DN, GP

Vad vill jag skriva och vad vill du läsa!?

Jag skulle kunna skriva om min promenad i Tromsö förra veckan där jag njöt av den fina utsikten från hamnen,

misstänkte att biblioteket var inspirerat av norrsken och fjäll,

inte tyckte att en domkyrka i trä var något speciellt och

till slut värmde mig met lite valsoppa framför brasan på Skarven innan jag tog den timmeslånga promenaden tillbaka till Havna Hotell och UNN.

Jag hade kunnat skriva om

skor av klubbad sälkut som är både varmt och praktiskt när man bor i nordnorge, men högst kontroversiellt i Göteborg!

Jag hade kunnat skriva om

Havna Hotell vars rum har allt man behöver som bemanningssjuksköterska, men nog är det både finare och bättre hemma! Kanske att jag saknar golvvärmen i badrummet ibland…

Ja hade också kunnat skriva om

den fantastiskt lättlagade och heltsagolika köttgrytan med chili och chokladsom vi lagade i tisdags och det Portugisiska vinet Duorum som först verkade lite trist men som i kombination med maten tog fart och lyfte!

Jag hade också kunnat skriva om middagen igår

som skulle bli en valgryta på val jag köpt i Tromsö. När i Rom var en romare, när i Göteborg var en go göteborgare och när i Tromsö var en svensk bemanningssjuksköterska som kanske smakar på val! LYD MITT RÅD och köp inte med dig val! Gud straffar dig direkt för denna oetiska handling och grytan smakar skit. Har aldrig hänt tidigare men jag fick kasta maten jag hade lagat och

beställa pizza! Men vilken middag räddas inte av en bra Chianti Classico!?

Hade säkert kunnat skriva om massor med andra saker jag skulle kunna skriva om, men jag har äntligen bestämt mig!

Jag är hemma!

Finns massor av bra anledningar att bli bemanningssjuksköterska, men den njutningen det innebär att komma hem efter tre veckor är svår att beskriva.

Andreas som i vanliga fall sover som en stock vid sjutiden, har i tre dagar i sträck vaknat 07.15. Legat i sängen med en knorrande Texas bredvid sig. Från köket det omisskännliga ljudet av ett ägg som skuttar omkring i en kastrull. Då och då en morgonfnatts-Cosmo som med ett utdraget mjaaaau sladdar mellan rummen i lägenheten. Har klivit upp och satt mig mitt emot Johanna med ett ”god morgon” och mötts av ett ”men älsklingen, är du uppe såhär tidigt idag också”. Druckit en kopp kaffe tittandes på ”Henne med stort H” medans Hon har läst tidningen och druckit sin Nutrilett. Inte kunnat låta bli att pika Henne för kosthållningen. Fått en kyss, ett ”ha en bra dag” och ”jag skall försöka att inte jobba över idag”.

Gått ensam genom Min stad var dag. Bilar, hus och människor alla är mina! Dom är mina och därför låter jag dom göra som de vill, så länge jag får njuta av dem. Och det får jag!

Hmm det sista var kanske inte helt sant, men ibland så kan det kännas så…

Hon kommer snart hem och säger ”men du hade väl i alla fall kunnat diska idag”! Förklaringen att jag dagdrömde i Göteborgs alléer går nog inte hem idag också… Bäst att resa sig upp och göra det jag borde.

Underbart att vara hemma!

/Andreas

Denna veckan har jag inte varit bokad någon stans. Har dock sagt att om det krisar så kan jag ställa upp måndag, tisdag. Idag ringde då Susanne, en av Xtras bemanningsledare i Göteborg. Erbjudandet var en akut lucka på Carlanderskas uppvak…

Tar alltid emot lite när man inte behöver, men 09-17 är bra arbetstider. Nästan som en vanlig människa!!!

/KontorstidsAndreas

Den första av dem som ingår i abonemanget vi köpte i somras. Den nyskrivna operan GOYA av Daniel Börtz med libretto på svenska av Magnus Florin!

Med lockarna på plats, biljetter i innerfickan och fulla av förväntningar, på väg! 

I Operabaren, med stora kristallkronor i taket, en snabbläsning av synopsis för att lättare kunna följa handlingen. Bubbel i glasen förhöjer stämningen ytterligare ett steg.

Ring ring ring!!! En blåklädd kvinna ringer i en klocka. Föreställningen börjar om 5.

Nedre parkett, rad tre… Alla sitter redan på sina platser… och vi? Vi skall in till mitten! Ursäkta, ursäkta…

Från orkesterdiket stiger ett myller av ljud när musikerna värmer upp. Jag vänder mig om, salongen är fullsatt ända upp till taket.

Belysningen sänks, alla vänder sig mot den enorma ridån. Knack, knack, knack. Tre snabba knackningar och dirigenten kliver in till sin orkester. Orkesterna reser sig, applåder från publiken, dirigenten bugar mot orkester och publik. Redo!

Ridån går snabbt upp och det går ett sus genom publiken. På scen ett myller av folk på scen i underbar 1700-talskostym som ser ut att vara tre gånger fler med hjälp av enorma speglar!

Maktgalna baroner och kungligheter blir porträtterade med allt vad det innebär,

barndomsvänskap sätts på prov av livets förändring,

en moder sörjer att hon mist sex barn i barnsäng,

en sons fadershat, krigets galenskap och grymhet och mitt i allt detta…

…den sista av de ”Gamla Mästarna” och den första av de ”Moderna”, GOYA!!!

Inga sköna Mozart-drillar, inga arior som får en att tappa andan, ”bara” intensiv och fängslande!

Läs GPs fantastiska resension och gå!

/AaaaAaaaaAaaaandreassssssssssss….

Alla bilder från operan av Mats Bäcker