Det jag gjorde idag var mycket värre än det jag gjorde i söndags, men både panik och prat om desserter uteblev!

Jag stod nära stup och gick upp för branter utan att tänka ”hur skall jag komma ner”.

Jag njöt av utsikten och tänkte ”är jag kurerad från min höjdskräck”???

Först när vi kom till toppen fick jag svar på den frågan!

NEJ, jag tycker fortfarande inte om höjder!

De 10 sista metrarna upp till toppen hade stup på båda sidorna och jag blev ståendes. Kanske var nästan på toppen tillräckligt bra för denna gången också?

Så fan heller!

Efter 5 minuter tog jag av mig min ryggsäck och kamera, satte jag den ena foten framför den andra, kröp på alla fyra över en äcklig seten och tog mig ända upp till en väntande Beate (med doberman).

Lade mig ner i blåbärssnåret på den lilla platsen och försökte njuta. Kände att apelsinklyftorna jag tuggade i mig höll på att komma upp, men det gick bra, både att vara där och att komma tillbaka!

Sens moralen för mina fjällturer i Lofoten: Du ångrar bara det du inte gjorde! Du behandlar bara dina fobier genom att göra DET! Och du får bara mardrömmar av situationer som du inte kontrollerar!!

Idag gjorde jag DET och det var jag och inte fobin som kontrollerade situationen.

Ser fram emot en drömfri natt och kanske en ny tur imorgon efter jobbet

JAG ÄLSKAR MITT JOBB och TACK BEATE!!!

/Andreas

PS Fjället heter Middagstinden (ca 600 m.ö.h) och ligger på Flakstadöya

Som vanligt när man jobbar i sjukvården och då fram för allt på sommaren så kryllar det av vikarier. Två av dessa är mina grannar Gro och Harald, ett par som är läkarstudenter i Polen.

Igår var vi alla tre lediga och vi hade kommit överens om att gå en ”liten” tur om vädret tillät. När jag vaknade sken solen och det var helt vindstilla. En perfekt dag för en lång dagstur!

Vi tog min bil ut till Sörvågen.

Svårt att låta bli att stanna för att ta lite bilder på vägen.

Sits jag var i västra Lofoten var det lite andra väderförhållanden…

Harald hade bestämt sig för att vi skulle gå upp för Hermansdalstind (1029 m.ö.h), västra Lofotens högsta topp!

Klockan var 12.30 när vi startade. Solen sken och humöret var sprudlande!

Började dock ana oråd när jag frågade vilken topp det var och Harald svarade ”den syns inte härifrån”…

Vi tog många småpauser…

…för att njuta av utsikten (ser ni personen på toppen?)!

Vi gick upp och vi gick ner. Två, tre mintre toppar var vi uppe på. Den högsta ca 500 m.ö.h. Mina lår som fått på tok för lite träning sved, värkte och kändes stumma i uppförsbackarna. Var gång det planade ut kändes det bra igen, men efter var ”vila” krävdes det mindre uppför för att känslan skulle komma tillbaka.

Till slut stod vi i en liten dal och hade toppen framför oss. Vi var nere på nästan 300 m.ö.h. Vi hade säkert redan gått 800 höjdmeter och hälften så mycket nerför. Det hade tagit oss 3 1/2 timme…

Toppen kändes enorm, mina ben stumma och när jag såg hur brant det var satte skräcken för höjdskräcken in.

Jag mindes vad jag känt på Tromsdalstind. Låter kanske fånigt, men jag tänkte också på Johanna och hennes tjocka mage. Det sista jag önskade var att stå inför en brant, utmattad och med höjdskräckspanik…

Jag bet i det sura äpplet, svalde min stolthet och sa ”jag väntar på er där uppe” och pekade på del lilla toppen vi precis klättrat ner för.

När jag satt här i tre timmar o vilade, fikade och njöt av utsikten över sjö, fjäll och hav i tre timmar så kändes mitt beslut att stanna som det mest förnuftiga och mogna beslut jag gjort i hela mitt liv…

Vännerna nådde toppen och kom hela tillbaka. Det hade tydligen bitvis varit ganska ”luftigt” på väg upp, men helt OK…

(När norrmän säger att det är ”luftigt” då skall alla som har minsta tillstymmelsen till höjdskräck dra öronen åt sig!)

Tio timmar efter vi hade startat var vi tillbaka vid bilen. Mina två kamrater som är vana ”gå-på-tur-are” var helt slut. Jag som hade vilat tre timmar var det samma. Idag fick jag se varför de plågade sig hela vägen upp…

Skulle vara kul att se detta med egna ögon en dag, men då kanske ta turen i två etapper, kanske…

/Andreas

PS Imorgon tänkte jag publicera det första bidraget till tävlingen som utlystes här på bloggen för ett tag sedan. Efterlyser fler bidrag stora som små, pretto som spontana, allt som har med ”sjukvård”, ”Norge” och/eller ”lön för mödan” att göra! Bara att maila in till andreas.blogg@hotmail.com

Vaknade idag till en strålande sommardag. Har planerat att ”gå på tur” med mina grannar.

Ett välbehövligt avbrott från jobb och tv-tittande.

Återkommer med bilder så snart jag kan!

/Andreas

Tyckte det lät märkligt, men efter jobbet var det raka vägen till Övre och Vinmonopolet och mycket riktigt, på en hylla stod Aordal X.O Cognac.

Tydligen är det så att det har varit inne bland städer/platser med lite mindervärdeskomplex att ta fram en unik blend i samarbete med ett cognacshus i Frankrike och döpa den efter sin plats. Cognacen har, som sig bör, en club men med tanke på att deras blogg/hemsida inte uppdaterats sedan feb 2010 så misstänker jag att aktiviteten är låg. Finns dock en faktaflik som är väldigt informativ om man är intresserad av cognac!

Aordal X.O är lagrad och blandad av Birkedal Hartmann och är av X.O-kvalitet (innehållet har lagrats minst i 6 år på ekfat). Desto finare cocnac desto mer av de äldre beståndsdelarna.

Måste säga att jag tycker etiketten är väldigt oinspirerande, men istället för att åka till pensionatet och dricka cognac tog jag med mig en av Xtra-uskorna och gick till Vettisfossen…

Den svettiga tretimmarsturen till Vettisfossen blir den sista för denna Norgeresan. Igår blev det heldag, idag sovmorgon innan kvällsjobb och imorgon hemfärd efter dagpass!

Fy FAAAN vad det skall bli härligt att komma hem!!!

/Andreas

PS Hör så klart av mig när jag har smakat på cognacen

Blir en hel del jobb i någon dag, men jag skall försöka skriva något ändå.

/Andreas

PS Turen jag pratar om hittar ni här

Precis som förra gången jag var med blev jag nervös, men mindes råden jag hade fått av en vän. Tänk på vad du vill säga och få det sagt.

Följ länken till Karlavagnens hemsida och lyssna! Fick betydligt mer tid än förra gången och samtalet med mig är från min 25-35.

Lite pinsamt att jag hade glömt vilken fjord jag var vid, annars tycker jag det gick ganska bra!?

Var såklart så där uppspelt som bara Andreas kan bli efter programmet så jag somnade klockan 3, vilket resulterade i att det blev extra tungt att gå upp till jobbet idag.

Jobbet underlättades dock av att Maud hade med sig det som hade blivit över av 17:e Maj-tårtan!

Efter två bitar slog samvetet till. Jag har ju ett vad att vinna. Det fick bli en frenetisk fjällvandring på tre timmar och ca 600 höjdmeter. Var egentligen på väg till Vettisfossens ovansida, men stoppades av duggren. Ville inte riskera att gå ner den branta vägen i regn.

Då jag var genomsvett blev jag lite kall de sista kilometern fram till bilen.

Då kom Xtra-buffen väl till pass!

/Andreas

Efter att ha sovit så länge jag kunde och tykt synd om mig själv en liten stund så bestämde jag mig för att ta en tur  upp till Avdal Gard, en fjällgård med anor från 1500-talet.

Hörde att det skulle vara fint där och det är bättre att bli lite blöt än att få lappsjuka!!!

Körde upp till ”Övre” och vidare ut till Hjelle. Ställde bilen och tog samma stig som när jag skulle till Vettisfossen.

En liten bit efter Avdalsfossen svängde jag av åt höger, för inte helt ologiskt så ligger Avdal Gard i närheten av forsen med samma namn…

Påbörjade den branta stigningen upp till gården och i den stunden gjorde det mig ingen ting att det var 7-8 grader. Väl uppe började det dugga. Letade förtvivlat efter ett litet tak jag kunde sitta under och äta min lilla matsäck, men icke. Till min stora förvåning slogs dörren till gården upp och ut kom en ung man (typ samma ålder som mig).

Den unge mannen var Florin från Rumänien som för 5:e året i rad spenderar sex månader, maj till oktober, på gården. Han är anställd av Årdal Turlag och är en av de som tar hand om driften och skötseln av gårdarna i Utladalen.

Florin är först på plats av de som skall arbeta denna säsongen. Han, liksom jag, gästarbetare och ensam tyckte det var en bra idé att bjuda in mig på kaffe och kaka. En blöt och svettig Andreas tackade inte nej!

Medan regnet föll utanför de blåsta glasen och vi såg molnen tryckas igenom dalen avhandlade vi det ena intressanta ämnet efter det andra. Han ursäktade sig vid ett tillfälle för att han inte talade norska efter 5 säsonger i Norge, men ingen av dem han arbetade med var Norrman. Bortsett från chefen, men han var inte där så ofta.

Innan jag tackade för kaffet och gick ännu lite högre upp för att få en fin bild på gården så konstaterade jag att inte heller Norges kulturskatter klarar sig utan gästarbetare…

De timrade ”fjösarna” går att hyra och en helpension kostar ca 600 Nok/natt. Nog en fin upplevelse!

Som ni har förstått vid det här laget så rekommenderar jag alla som åker till Norge att ta till vara på möjligheten att skaffa sig fantastiska naturupplevelser. Man skall självklart prata med lokalbefolkningen innan man går iväg. Norrmän är fjällvana och när de säger att det är ”ganska brant” så är det BRANT! Tromsdalstind var en upplevelse jag sent skall glömma…

I år finns det dock en liten varning!

Norska Folkhelseinstituttet avråder från att dricka vatten ur bäckar och vattendrag. Det är lämmelår och över allt ser man ettriga levande och tysta döda lämlar. Tydligen är det inte helt ovanligt att de bär på Harpest (Tularemi) och i år har redan flera fall på människor rapporterats. Tydligen inget vi människor dör av, men skall vara ganska obehagligt att få.

Så med andra ord, Go tur och glöm inte vattenflaskan hemma!

/Andreas

PS Lite info om Utladalen finner ni här. Nu sova för imorgon blir det hemtjänst igen!

Imorgon blir det bara jobb dvs köra bil istället för att gå!

/Andreas

Emelie började som ssk:a i Karlstad för två år sedan, sökte spänning på en akutmottagning i Sthlm ett tag, men villkor och lön gjorde att hon tröttnade på det ganska snabbt!

Hon gör nu sin första sommar i Norge och bemannar akuten i oljestaden nr 1, Stavanger. På fritiden tar hon bilder som denna…

Från Preikestolen 600 meter över havet, bokstavligt talat!

Får svindel av att titta på den…

Definitivt värd en ”Medicinsk fickordbok” från grundarna till den fantastiska web-sidan medicinskordbok.se.

/Andreas

PS Från Tysnes intet nytt. Har ett pass kvar och ser fram emot att vila min kropp i min säng!

PPS Av en ren händelse så är även Emelie en Xtra-ssk:a. Självklart så vill jag även ha bilder från andra och nödvändigtvis inte spektakulära tur-bilder (stads-, nattlivs- och jobbilder är också välkomna)! Har två ordböcker kvar. En till skall ut om en vecka!

Soffan eller Tysnessåto (högsta toppen på Tysnes).

Igår blev det soffan, idag blev det ”Såto” (som lokalbefolkningen kallar toppen)!

753 m.ö.h och blicken mot Nordsjön

Kan det bli mer Norge än såhär!?

/Andreas

PS Måste såklart lägga upp beviset på att jag var där…

Kommer nog inte se lika självgod ut när jag vaknar imorgon och benen känns som stockar…