Utvecklingen går oerhört snabbt framåt. Greppa, bita, skratta, jollra och försöka sitta. Alltid är det något nytt som är på gång.

Senaste veckan har vi upptäckt att vår dotter har ett humör. Från filten på golvet hör vi allt oftare ett frustrerat ”Uhhhh Uhhhh”. När vi tittar ner ser vi en liten flicka som ligger på sidan med utsträckta armar mot en leksak som ligger för långt bort. Humöret i kombination med eftermiddagströtthet och en dum leksak som tex slår henne i huvudet (hon slår sig själv i huvudet, men det förstår hon inte) eller är för stor för att stoppa in i munnen, har vid ett antal tillfällen resulterat i regelrätta raseriutbrott.

Det är som tur är inte så ofta hon är på det Dåliga humöret. Allt som oftast praktiserar hon det Goda, till föräldrarnas stora glädje.

Som igår på Språkkaféet, när hon låg i fönsterkarmen och charmade alla gästerna med sitt leende

eller idag i mataffären när en stolt fader kunde bära den nyfikna dottern på armen!

Som vi förstår så går allt som det skall. Kanske till och med lite över förväntan enkelt än så länge (kommer jag säkert få äta upp). Men det finns ett MEN…

Det är januari och vädret är S-K-I-T, även om det kan vara vackert när man ser ut över Götaälv och fantiserar om fornstora Götaverk:s-dar. Både Andreas och Johanna är vana vid att jobba mycket och interagera med människor människor hela dagarna. Det har infunnit sig en liten känsla av rastlöshet och instängdhet…

Kanske är det inte bara vi som har känt så under bebistiden?

Inget blir dock bättre av att hänga läpp.

En Paris-vecka i April är sedan tidigare inbokad, så även lägenhet med spjälsäng och utsikt över takåsarna.

Igår fick jag ett mail från Liv Hordvik på Xtra Care om att behovet på sjuksköterskor i Stavanger och Bergen var mycket stort just nu. Spännande tänkte jag och svarade. Bergen har jag varit i förut och trivdes mycket bra. Kanske, kanske blir det en treveckors jobbresa dit tillsammans med fru och barn. Hänger på om det går att finna ett lämpligt boende.

Något som är betydligt mindre ”kanske” och betydligt mer ”nästan säkert” är sex sommarveckor i undersköna Årdal.

Gjorde tydligen ett så bra intryck på dem sist jag var där, så hemsjukvården skall försöka hitta en lägenhet till oss som vi skall få bo i. Ser fram emot att få jobba där igen och att gå långa fjällpromenader efter jobbet med dottern på ryggen!

Märkligt, men känslan av instängdhet blev genast betydligt mindre

/Andreas

Mikaela dök som vanligt upp i köket kring 10 och vi bestämde oss för att ta oss an Flöjeln. Det var kallt och blåsigt men solen lyste på oss!

Efter två timmars svettig bergspromenad gick vi till Flöjbanans toppstation.

Helt OK utsikt! Den stora båten i hamnen är Hurtigrutten Norlys. Norge, visst är det vackert!!!

Den obehagligt branta Flöjenbanan tog oss snabbt ner till centrum.

På Bryggen, som står på UNESCOs världsarvslista, slog hungern och kylan till!

Bryggloftet & Stuene, på kajkanten, hade det vi behövde!

En ”nydelig” fisk och skaldjurssoppa och en bergenbryggd Hansa öl mot hungern

och allt framför brasan mot kylan!!!

Att notan sedan gav mig en kall klump i magen förträngde jag snabbt med en liten Hansa till…

På vägen tillbaka till Haukelandsbacken tittade vi inom Frille och förhörde oss om aftonens event…

…som var mysjazz i den gammla källaren som antagligen har några hundra år på nacken. De som spelade var orginalinventarier, men hade åldrats bra!

Har precis blivit bokad kväll på ort.2 och imorgon tidigt på Hud.

Sedan?

Sedan tackeoff till Götet och mitt underbara hemmaliv!!!

/mycket glad Andreas

Skall nu äta och snygga till mig lite innan jag springer ner på stan och lyssnar på lite live jazz…

Kommer mer bilder och detaljer imorgon!

/Andreas

På nyheterna, för en stund sedan, ställde de sig frågan om antalet respiratorer i Norge kommer att räcka nu när influensan tar fart på alvar.

Samtidigt kan man läsa i Sveriges stora tidningar att 50% av de gravida i Stockholm och i Västra Götaland inte har vaccinerat sig. Kommer nog gå bra för de flesta men jag är rädd för att det kommer bli trångt även på svenska avdelningar.

Är det någon som vet hur många respiratorer och ECMO-apparater vi har i Sverige? Tror inte det krävs att så många % blir allvarligt sjuka av de som tillhör ”riskgrupperna” innan det blir kö…

Följdfrågan blir då om en vaccinerad trafikolycka skall gå före en ovaccinerad gravid i respiratorkön!? Vi är bortskämda med att inte behöva göra sådana obehagliga val i Sverige, men vem vet, nu kanske det snart är dax…

Kanske skall sjukvården ta dem som propagerar mot vaccinet till hjälp for att prioritera!?

/bekymrad Andreas

PS Glöm inte att gå med i bloggens Facebookgrupp för att lättare hålla koll på uppdateringar!

DN1, GP1, SvD1,

Vi kom inte längre än till Svartedike för än May Britt på Oslokontoret ringde och ville ha mig på senvakt på en fileal till Haukeland som ligger en bit bort. Så det var bara att vända på klacken!

Svartedike är en damm som ligger mellan Flöjeln och Ulriken. Går fina löpslingor nästan runt den. Bra för den som inte vill gå i fjäll!

Vi gick också förbi ett konstigt ”träd” som såg ut som en blandning mellan gran och kaktus! Någon som vet vad det är!?

Nu måste jag skynda mig om jag skall hinna med bussen!

/Andreas

Har haft mina ögon på Ulrikens topp sedan jag kom hit. Förra sommaren gick jag upp till toppen några gånger i veckan, men väder och arbete har gjort att jag inte tagit mig upp denna gång. Gick ut i köket för att ta en kaffe. Satt och pratade med en läkare från Tanzania som precis disputerat i ämnet ”public health systems” när Mikaela, en svensk ssk:a,  kom in i köket. Frågade om hon ville med och saken var klar!

Min vana trogen tog vi den branta vägen upp och den snällare hem.

Halvvägs upp stannade vi till för att hämta vi andan i två minuter

och för att fotograferade utsikten.

Bild från toppen (643m.ö.h) ner mot centrum

och för att ingen skall tvivla och ifrågasätta om vi verkligen varit uppe tog vi en bild med Haukeland Universitetssukhus mellan oss.

Hem vägen var inte lika brant men istället desto längre. Vi gick nu också i motvind genom ett fjällandskap mitt i Bergen!

Gick förbi en och annan ”hytta” uppe på toppen som hade utsikt över staden.

Vi skuttade vidare från sten till sten och mer än en gång kändes det som om vinden skulle blåsa omkull oss. Då hände det vi var rädda för…

…ett tunt regn började falla. Falla är fel ord då det snarare flög horisontellt i den starka vinden och träffade våra ansikten som kalla och ytterst vassa nålar! (det går gäss på den lilla sjön bakom oss)

Väl nere var all ”studentrumsångest” bortblåst (en ofrivillig ordvits, har bott för länge i Götet…). Tog mig ner till Rema som ligger nedanför sjukhuset och köpte mig lite te och choklad. Ligger nu i sengen och lyssnar på regnet.

Hoppas jag får jobba imorgon om jag kommer ur sängen vill säga! För träningsvärken kommer nog inte vara nådig!

/Andreas

Infektion måste vara koncentratet av allt äckligt som sjukvård har att bjuda på. Sår som det inte går så bra för, infektioner i mag- tarm-kanalen, infektioner i luftvägarna osv osv och de flesta av dessa problem har den högst otrevliga egenskapen att de utsöndrar illaluktande, smittsamma, slemmiga saker som jag måste ta hand om…

I Sverige har man nästan alltid en usk:a vid sin sida som har koll på omläggningar, blöjor och allt annat man kan tänka sig att slippa. På Haukeland har de nästan inga usk:or och ssk:orna som jobbar på avdelningarna tar nästan alltid ansvar för mediciner och rond. Av någon outgrundlig anledning så är de alltid upptagna i medicinrummet när det är något som skall tvättas, läggas om eller bytas (får man smaka på sin egen medicin) så skall det bli gjort så får man fixa det själv!

Som tur är så är det som Kjell Höglund sjunger ”Man vänjer sig”….

…men trött blir man!

/usk Andreas

Studentrummet är inte allt för inspirerande så jag bestämde mig för att ta mig ner till centrum för att få se lite ”vanligt” folk med ”vanliga” kläder. I det gemensamma köket träffade jag två utbytesstudenter som hade samma plan som mig. Trevligt!

Bergen har ett mycket stort utbud av små mysiga pubbar. Många ligger kring Torgalmänningen och upp mot Johanneskirken.

Första stopp blev den bohemiska baren/cafét Legal

Sedan vidare till jazziga Frille som ligger bakom Fisketorget. Frille har ett lite äldre klientel, men ur högtalarna strömmar den ljuvligaste jazz. Live spelningar och jam sessions är vanligt förekommande i den gamla och mysiga källaren. Men kom i tid för de börjar kring ca 19.30. Det duger inte att trilla in vid 11 tiden och tro att man skall för höra på live jazz som en annan gjorde igår…

Alla i sällskapet var ganska slitna efter en lång vecka så det blev bussen, som kostar 24kr, tillbaka till Haukelandsbacken.

Afton på Med5 Vest (infektionsavdelning) är dagens utmaning. Misstänker att det blir mycket Svininfluensa…

/Andreas

Liten, kaxig står hon där med näsan i vädret och den röda penseln gömd bakom ruggen

I slutet av evighetstrappan finns ännu en av ”ARAMS” skapelser som får mig att villja åka hem till Johanna!

Mmmmm…

Bara en vecka kvar!

/Andreas

Det ær bara några hundra meter ner till sjukhuset. Precis till vænster om mig tornar Ulriken upp sig med sin upplysta mast på toppen. Kring masten ligger som en lætt dimma som får den att gløda i natten. Man får næstan nackspærr av att titta på den.

Mitt emot på Fløjelns brant klamrar sig hus fast. Fløjeln har en vacker och tydlig siluett mot stjærnhimmeln. Precis øver toppen svævar Karlavagnen.

Klart , vindstilla och KALLT!

Centrum långt dær nere och till sydvæst ser man kustbebyggelsens ljus førsvinna som en båge ut i havet.

Snabbt ner før de hundratrappstegen. Ortopeden 2 vest. Hmm… Tror jag jobbade dær en natt førra sommaren. Blir nog bra…

/Andreas

PS Bilden ær lånad och ær tagen från Ulrikens topp. Ger en hint om hur det ser ut. Måste upplevas!!!