Har haft 2 intressanta dagar på AnIVA-kongressen i Stockholm. Jag träffat många intensiv- och anestesi-sjuksköterskor. Vi har talat om att hur det är att jobba som bemanningssjuksköterska i Norge och Sverige, som xtra-jobb eller som enda jobb.

Behovet av duktiga sjuksköterskor och kanske fram för allt specialistsjuksköterskor tycks vara enormt och intresset bland dessa är också stort. Jag vet inte vad du har för erfarenheter, men nog är det så att nästan alla svenska sjuksköterskor någon gång har tänkt att ”man kanske skulle ta och jobba lite i Norge”!?

Det är dock många som tvekar. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får. Man har ”hört” att det är si eller så att jobba i Norge. Och det passar kanske inte precis nu. Steget är litet, men kan kanske kännas som ett enormt kliv, lite som bungyjump. Det är 100% säkert och många har gjort det, men trots att det lilla steget är litet för mänskligheten, känns det som ett enormt för människan. Men har man väl gjort det så inser man att det inte var så farligt och man skrattar lite åt sin egen tvekan och rädsla (lite som jag på Narvtinden).

Självklart är inte jobbet för bemanningssjuksköterska något som passar alla, men jag tycker att alla borde prova tex en-två veckor någon sommar. Vidga sina vyer lite, övervinna en liten skräck, tjäna lite extra pengar eller bara för att få möjligheten att se vårt vackra grannland!

Nog om det, är man från ”landet” och besöker Kungliga Huvudstaden så måste man väl köra en kändisspaning. På två dagar har jag delat perrong med Kicki Danielsson, suttit på samma restaurang som Klerup och på Stureplan mött ingen mindre än den numera åldrade f.d Volvo-chefen PG Gyllenhammar. Mest kul var det faktiskt att se Gyllenhammar. Som en liten parentes kan jag nämna att  busschauffören som körde mig från Bromölla till Sölvesborg under mina 3 gymnasieår inte bara var världens trevligaste, men också PG:s kopia!

Restaurangen jag besökte var ”Sjögräs” som är 1 av 4 i Sverige som har fått utmärkelsen Bib Gourmand av Guide Michelin. Utmärkelsen får man för bra mat till ett rimligt pris. Skall man ut och resa i världen och inte vill lägga en förmögenhet på en stjärnkrog så gör man rätt i att kolla upp Bib Gourmand!

”Sjögräs” på Timmermansgatan (Södermalm, T-Mariaplan) bjöd på mysig atmosfär och bra mat som bara blev bättre av att jag hade helt fantastiskt sällskap. Rådjurskorven med mos, picklade grönsaker och senap blandade och gav en mängd trevliga smaker. För utom de man förväntade sig dök tex kummin och fänkål upp och lekte bland smaklökarna.

Tyvärr har priserna på Sjögräs skenat, kanske pga utmärkelsen för ”bra mat till rimligt pris”, så kanske hade det varit lika bra att lägga en hundralapp till och gå på en stjärnkrog, en känsla som förstärktes av att serveringen inte visste hur man skulle agera ”bra och känd” så de körde ”sur och dryg”. Kockarna i det öppna köket skrattade och tackade i alla fall när vi tackade för den goda maten!

Kanske var det då bättre på den tiden då jag bodde i Stockholm och Sjögräs ”bara” var en trevlig bar där man drack goda drinkar? Baren finns fortfarande kvar och drinkarna är fortfarande väldigt goda så det kan jag i alla fall varmt rekommendera. Sjögräs skall du äta på när du känner att du har så pass mycket pengar över så att du känner att det inte gör något om det är ”lite för dyrt”…

/Andreas

Helt underbart av den enkla anledningen att vi efter fem dagars besök av föräldrar och kusiner, som vi så klart älskar och alltid är glada för att träffa, fick vara ensamma i lugn och ro. Det är märkligt att hur saker förändras, men kanske är det så att relativt nyblivna familjer behöver mer tid för sig själva!?

Hur som helst så var det skönt att äta en syndigt sen frukost, med sin nybadade dotter vid kortändan, i lugn och ro, för att sedan ta en lång promenad i Slottsskogen. Komma hem och låta en rostbiff ta hand om sig själv i några timmar innan middag och ett glas vin.

Livskvalité i mitt nya liv

Därför kanske inte märkligt att jag valde att tacka nej till ett nattuppdrag i natt. Jag behövde familjens närhet mer än pengarna denna gång och jag ÄLSKAR att jag har möjlighet att välja!

De senaste dagarna har jag fått flera mail från läsare som haft problem med Skatteetaten och sitt Skatteoppgjør 2010.

Skatteetaten har i samtliga fall lagt ihop alla arbetade dagar och delat dem med 30 för att få fram antalet arbetade månader som de beräknar minstefradraget med. Det har betytt att människor som jobbat en vecka/månad i 4 månader iställer för att få 4/12*72800 i avdrag, endast har fått 1/12*72800 i avdrag. En skillnad på 18200!

Jag uppmanar alla att kontrollera sina deklarationer och överklaga om fel har begåtts. Fradraget skall beräknas ”beløpene avkortes forholdsmessig etter det antall hele eller påbegynte måneder i inntektsåret du har hatt opphold/vært bosatt i Norge” och inget annat.

Jag hade samma problem och överklagade, hur man gör står om jag inte minns helt fel på baksidan av slutskattebeskedet (jag gjorde det online), fick rätt och massor av pengar tillbaka!

Viktigt är dock att man betalar sin restskatt då det inte tas hänsyn till att ärendet är överklagat när förfallodatumet löper ut. Man vill ju inte hamna hos Kronofogden

/Andreas

PS Gå gärna med i bloggens Facebookgrupp. Lägger både upp blogginlägg och annat intressant där + att nästan hälften av alla kommentarer till det jag skriver är på FB!

På sidan 5 kan man sedan läsa:

”Nya arbetsplatser, nya kollegor, nya uppgifter-för en vikarie hör tvära kast och ett arbetsliv i ständig förändring till vardagen. Möt fyra personer som gör karriär genom att ersätta andra”

De beskriver

En Lärarvikarie

En Chef

En Musikalartist

och så mig, Sjuksköterskan.

Det vi har gemensamt är att vi är räddare i nöden och hjälper till när det krisar för andra!

/Andreas

PS Tror att Shortcut går att köpa på tex Pressbyrån om du är nyfiken på vad de har skrivit om tex mig…

Blöjor, barnskrik och dålig sömn har varvats med många besök och fikor med kannelbullar och äppelpajer (alla skall ju säga hej till bebisen)…

Låter mest negativt, men det skall sägas att jag aldrig har aldrig känt mig så nöjd med mitt liv heller.

//////////

Har tar inlägget en paus.

Lillflickan har haft en lite grinigare kväll än vanligt. Magen, en stor aptit och allt annat som kan plåga en liten bebis har (antagligen) plågat henne. Min fru trött och vill sova. Jag vill blogga. Vad gör vi?

Andreas trar av sig tröjan och tar Iris på bröstet. Iris somnar direkt och pappa fortsätter blogga (med Iris på bröstet)!

Nu lyssnar jag på hennes lätta andning, de små naglarna krafsar på bröstet och denna stund kompenserar för allt x1000.

Tillbaka till inlägget…

///////

På tisdag är det dags för det stora testet. Det är nästan fyra veckor sedan Johanna ringde och sa att det kunde vara läge att komma hem. Sedan dessa har jag varit hemma och vi har blivit familj. Nu är det dags att vara familj med ”vardag” och det innebär att jag måste åka till Norge, jobba som sjuksköterska och tjäna pengar.

Biljetterna är bokade. Buss4U på tisdag 06.45 så att jag har god tid att installera mig och ta mig till en eventuell aftonvakt. Hem måndag morgon.

Skall bli intressant att se hur det funkar att vara hemifrån, men planen är att det skall gå bra!

/Andreas

PS Antydde på Facebook att det fattats beslut som först var svåra men som när de väl var fattade kändes självklara. Återkommer till dem!

Jag sitter vak hemma hos en 1 1/2 årig flicka med trackeotomi. Får också förtroendet att väck och göra i ordning inför dagis.

Härom natten var det bredvidgång. I natt är det skarpt läge.

Då klarade jag att charma den lilla krabaten med några pruttar på magen. Får se om det är lika enkelt idag…

Fokuserar för att inte missa något på ”to do”-listan samtidigt som jag lyssnar på flickans andning.

Låter bra!

När jag inte pysslar, matar, byter blöja mm mm så har jag svårt att tänka på något annat än det som finns hemma. Får kontinuerligt rapporter hemifrån. Telefonen  är alltid med. Vem vet, nästa gång jag skriver kanske det är från BB, eller så dröjer det 1 månad till!?

Ovissheten är lite små-jobbig!

Känns som en tidsinställd bomb som, inte kanske, men helt säkert kommer att explodera. Frågan är bara när???

Hur skall man förbereda sig? Har någon några bra ”sista veckorna”-tips!? Vad är bra att ha ordnat hemma innan man åker till BB?

/Andreas BarbaPapagiannis

Vad skönt det är att vara ledig i några dagar!

Hade några få men intensiva dagar i Oslo. Trodde jag skulle få jobba mycket, men lite akuta sjukluckor gjorde att jag fick jobba MER.

Har jobbat på en ortopedisk avdelning, ett hospice, en pediatrisk kirurgavdelning och en neurokirurgisk avdelning (3 olika sjukhus och på ett kommunalt äldreboende/hospice). Låter kanske lite hattigt och jobbigt, men på tre av avdelningarna var det som att komma tillbaka till min gamla arbetsplats efter att ha varit borta i några månader.

Börjar bli gammal i gemet

Träffade lite andra Xtra.medarbetare och fick reda på att en annan Oslo-stammis fått barn. Hon jobbade bara i Norge och hade därför ingen E101. Problem tänkte jag, men tydligen inte. Även om barnet föds och bor i Sverige så har man rätt till barnledighet enligt Norska regler.

Lite osäker, men jag tror det man får 100% i ersättning i 9 månader elller 80% i ca 11. Rätta mig gärna om jag har fel!

Idag satte jag mig och ringde till NAV (den norske Arbeids- og velferdsforvaltningen) för att fråga om jag hade rätt till norsk föräldrapeng. Det hade jag inte…

Man skall ha varit försäkrad i Norge 6 av de 10 senaste månaderna och jag fick min E101i slutet på oktober 2010. Det som var anmärkningsvärt var att damen sa att man skulle uppfylla kriterierna när pappa-ledigheten börjar. Med andra ord så skulle jag kunna få 2 norska pappamånader genom att vara försäkrad där efter att barnet blir fött (något som inte kommer bli aktuellt för mig).

Men nu vet jag och ni hur det funkar. Kan vara bra inför en eventuell 2:a!

/Andreas

12.30 mötte jag fotografen Jezzica som kommit från Stockholm för att ta några bilder till ett reportage i arbetslivs- och karriärs-magasinet Shortcut.

Plåtade i gamla och vackra Barnsjukhuset med sina ljusa Florence Nightingale-inspirerade salar, nuvarande Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa dvs lokalerna där jag påbörjade min transformation mot sjuksköterskeyrket.

I tisdags lunchade jag med Lina, en journalist från Spionen som är en tidning som går ut till alla studenter och universitetsanställda i Göteborg.

Då åts och plåtades det på Operan (i ”blåkläder”)!

Förhoppningsvis kan jag inspirera någon, ge en ny infallsvinkel, visa på en möjlighet i vårt yrke.

Det finns fler sanningar är landstingets och kommunens!

/Andreas

PS Det är dags att sova nu för snart skall jag vara i Borås för att praktisera, och inte bara prata om, yrket. Jag får väl återkomma när tidningarna är tryckta och i omlopp.

Fyra veckor på HIA i Borås och tre i Lofoten har det blivit denna sommar. På måndag kommer de sista semesterfirarna tillbaka till sina arbeten och saker och ting återgår till det normala. Det normala är dock att det är brist på sjuksköterskor på många ställen och jag är en av många som gärna erbjuder sina tjänster för att lösa en akut sjuklucka, hjälpa till vid en tillfällig förhöjd arbetsbelastning eller en icke tillsatt tjänst.

Så med andra ord, jag är inte arbetslös nästa vecka heller

Har dock valt att bara jobba två nätter, det har ju trots allt varit en hel del den sista tiden…

Innan jag avslutar måste jag bara säga att jag har haft några intressanta veckor på HIA.

Älskar blåkläder från AlingsåsTvätteri, känns liksom hemtrevligt!

Under HIA-tiden var det dock något som fattades, men idag kom det, pricken över i:et. Ett ambulans-EKG visade en pågående ST-höjningsinfarkt och planen var direkt-PCI. En ovanligt lugnt läge på avdelningen fick mig att säga ”det hade varit intressant att vara med”. Avdelningschefen hörde vad jag sa och 4 minuter senare stod jag nere på röntgen med ett tungt förkläde och tittade på när vetenskapen mer eller mindre lurade döden och fick några goda år till!

Ganska coolt…

/Andreas

Nu har jag lämnat Jämtli Vandrarhem, kört de 79 milen hem, sovit en natt hemma, åkt till Borås och jobbat, kommit hem, sovit och gör mig nu redo för att åka till Borås för att jobba en kväll+dag (med övernattning på Vila vandrarhem)…

Sedan skall jag landa, vila, njuta av att vara hemma!

Vill kommentera en sak jag skrev i inlägget från Abisko. Jag skrev att jag hade fått positiv feedback på mitt jobb av en överläkare. Att han var överläkare spelar inte någon roll, men att man som bemanningssköterska får positiv respons är inte så vanligt och gör mig därför extra glad!

Vill uppmana alla att berömma en vikarie/bemanningssköterska idag. De blir otroligt glada då!

/Andreas

PS Och när du gjort det så berömmer du en av dina dagliga medarbetare. De blir otroligt glada då!!!

PPS På måndag hade jag tänkt att vinnaren skall koras i vårdväskan.se-tävlingen. Än så länge har jag fått in två bidrag och ”gilla”-ställningen på Facebook är 6 ”gilla” till Maria och 7 ”gilla” till Kicki. In och gilla och skicka sedan in ditt bidrag!

Ta Panda Rei, eller Panta Rei som man fick lära sig i svenska skolan är ett uttryck som tillskrivs den grekiske försokratiske filosofen Herakleitos från Effesos (nuvarande Turkiet).

Han menade att allt är i ständig förändring och att man inte kunde stiga ner i samma flod två gånger för att ”allting flyter”, Ta Panda Rei!

Detta är en ”livsstilsblogg”, en blogg som bygger på mitt liv, mitt jobb och mina funderingar. En blogg som jag skrivit i över två år och som, utan att analysera, säkert har gått igenom olika faser i takt med att mina intressen har skiftat och jag har intresserat mig för olika saker i min omgivning.

Det har varit två fantastiska år där jag har använt friheten som mitt jobb ger mig till att jobba mig runt i Norge och till en viss del Sverige. Jag har spenderat mina pengar, min tid och min frihet på konst, resor, vin, mat, opera, vänner och allt annat jag njuter av. Det har varit underbart!

Den som tvivlar eller blir nyfiken kan klicka runt på bloggen bland de drygt 700 inläggen och skapa sig en egen uppfattning…

Saker och ting har förändrats hela tiden, men inget drastiskt har skett. Nu börjar det dock röra på sig. Den långsamma floden har ökat fart och är på väg in i ett brantare parti som kommer att skaka om och förändra allt för alltid och det snabbt!

All drastiska förändringar är skrämmande, men precis som skrämmande fjälltoppar så tror jag att man måste möta dem med glädje och försöka omfamna dem och göra det bästa av dem, trotts att man håller på att skita på sig av (höjd)skräck. Jag tror det blir bäst då, så…

Mina hårdaste kritiker under mina jobbresor, som fram för allt finns i Sverige, menar ofta att ”det är klart att du kan leva så som du lever, du som inte har några barn”.

Idag är det 6 veckor kvar tills jag också har barn!

Jag vill inte ta ut något i förskott då jag är lite nervös, men när allt har gått som det skall så kommer mitt liv ha genomgått den största förändringen sedan puberteten och det kommer så klart också påverka sättet jag väljer att arbeta, tingen jag kommer att prioritera, vad jag tänker på och i sin tur hur denna bloggen ser ut. Bloggen är trots allt med mig och där jag är i livet är den.

Det finns en teoretisk plan för vad som händer efter 19:e September, för hur jag skall jobba, för hur jag skall vara ledig, för hur jag och min fru skall få mat på bordet, för hur vi skall kunna fortsätta vara de njutningsmänniskorna vi är! Vi har också lite hemliga och spännande projekt i planeringsstadiet…

Det är som sagt en teoretisk plan för jag har lärt mig att det är en sak att stå under och titta upp på fjällstigen och en annan att stå där uppe och titta på den.

Här måste jag berätta det enda vettiga jag lärde mig under min militärtjänst. Det var på ”NEJ-dagen” den 28:e Oktober 1997 som vår penalistiske och illa omtykte regementeschef berättade för oss om hur den omoderna grekiska armén heroiskt stred och krossade den supermoderna facistiska italienska i de nordöstra bergsmassiven 1940. Italienarna hade en plan för hur de skulle vinna och när den började gå fel så höll de fast vid den tills det var för sent och resten är historia…

Sens moralen var i alla fall: Ha alltid en plan för hur du skall nå ditt mål, men var alltid beredd på att snabbt ändra den om den stöter på oväntade hinder!

Jag har en plan och det enda jag kan säga nu är att i den finns Norge med som en viktig komponent.

Imorgon har jag 70 nya mil att fundera mig igenom så det är bäst jag slutar nu. Hoppas i alla fall att du vill fortsätta följa min resa genom förändringarna som kommer varken vi vill eller inte…

/Andreas

PS Har skrivit ett annat inlägg där jag nämner Ta Panda Rei. Ett inlägg om hur Sverige har förändrats de senaste 20 åren, till det bättre!

PPS Varför starta dagen men uckelele och sombrero i Abisko, tänker någon!?

Varför inte, säger jag!? Det är en möjlighet man bara får en gång i livet