Marängtårta med hallon och till det en riktigt söt Tokaji tex Chateau Dereszla Aszú 6 Puttonyos (där Puttonyos graderar hur sött vinet är)!

Marängtårta har alla ätit och de flesta kanske även gjort. Maräng (socker och äggvita), grädde (en skvätt cognac eller rom i grädden är inte fel) och hallon. Inget märkvärdigt och kanske lite tråkigt tänker du, men när man tar ett sött vin som både har söttma och syra nog att tackla maräng och hallon, då händer det saker i munnen!

Var själv skeptisk till detta innan jag provat, men min vän insisterade och det tackar jag honom för. Testa och jag tror att varken du eller dina gäster kommer bli besvikna

/Andreas

PS Vill du läsa mer om Tokaj-viner kan du göra det här.

PPS Ja, jag sitter fastvakt (vak) och har inget annat att göra än att fantisera om goda deserter och viner…

Försöker nu kompensera för all förlorad ”hemmatid” genom att ha det extra trevligt så ofta jag bara hinner. På torsdag bär det nämligen åter av till Oslo för en långhelg.

Igår, måndag, bjöd vi in lite vänner på mat. Tänkte att man inte får vara för pretto på måndagsmiddagar så soppa tyckte jag kunde vara lagom.

Rådfrågade min favorit-kokbok ”Det Moderna Köket” av Donna Hay (kokboken finns inte längre att köpa ny på Svenska, men jag har hittat den som ”bättre begagnad” i flera ex om någon är sugen på att köpa) och fastnade för Sötpotatissoppa! Läster du ingredienslistan så förstår du kanske varför…

1 kg Sötpotatis, skalad och tärnad.

Hade aldrig ätit sötpotatis så jag blev nyfiken. Om jag inte minns helt fel så var det också vad Robinson Crusoe åt en hel del av på sin lilla ö, men jag är inte 100…

2 tsk olja. Behöver man inte läsa så länge.

2 msk Strimlad ingefära. Mmmm gott!

2 tsk Kumminfrön. När jag bodde i Stockholm i slutet på 90-talet så var jag ofta på ”Bonden” på Bondegatan. Där fick man Naanbröd med kumminfrön till ölen. De var goda!

2 röda hackade chilifrukter. Hot hot hot.

2 stjälkar citrongräs. Tänker Thai och det kan aldrig vara fel.

5 dl grönsaksbuljong. Inte jätteintressant, men en soppa måste flyta och det är i alla fall 5 dl grönsaksbuljong bra på

5 dl kokosmjölk. Behöver jag ens kommentera denna utsökta ingrediens!?

1 msk palmsocker. ? tänkte jag, men har nu det hemma. Går lika bra med råsocker.

1 1/4 färsk koriander. Älskar koriander!

Ni förstår kanske varför jag valde att göra denna soppan!?

Den är dessutom lätt att laga. Koka potatis i ca 5-6 minuter eller tills den är mjuk. Stek alla kryddor utom koriander i olja på medelvärme i 3 minuter. Mixa ihop kryddor, potatis och buljong till en jämn puré. Jag använde stavmixer, du kan tex ta matberedaren. I med Kokosmjölk och socker och värm upp tills det är rykande varmt. Rör ner koriandern, lägg upp i tallrikar, garnera och servera!

Till mat måste man dricka något. Vatten går bra, men annat går bättre…

Thai-asien-kryddig mat kan vara lite klurig och ofta gör man det lätt för sig och köper några goda öl, men jag gjorde det inte lätt för mig, chansade lite och kammade hem jackpotten!

Kloster Eberbach, ett Tyskt Reisling, är helt suveränt till denna typ av mat. Halvtorrt, friskt och fruktigt möter det den milda hettan och de många olika nivåerna av smak på ett vänligt sätt. Alla ges utrymme i denna kulinariska dans och gladast det var kocken!

Maten skulle så klart fotograferas, men vi var hungriga och hade trevligt. Ni får nöja er med en ”efter bild”.

En bild som talar ganska mycket för sig själv…

Det första min fru sa i morse var, kan vi göra soppan idag igen. Kanske inte, men säkert snart!

Blir du sugen!?

Nu skall jag insupa kultur i Göteborg. Frida Kahlo är i stan

/Andreas

PS I detta nu fick jag in mina första arbetspass till helgen!

Men när jag vill ha något så ger jag inte upp i första taget. Letade och letade och till slut fann jag henne på tyska e-bay för 1/10 av priset. Är inte helt 100 på att den är äkta, men vacker är hon!

Och nu är hon MIN!

Men även om hon är vacker och levde ett liv som lika dramatiskt som en opera så går inget upp emot hennes mirakulösa stämma!

 

För utom att rama in Maria har jag ägnat denna första hemma-dag åt familjen och matlagning med en god vän.

Det blev Osso Buko på den sista biten från Spjutstorp. Otroligt gott och något som jag kommer göra många gånger till. Tur att jag får en ny köttleverans snart!

Det bästa med att laga grytor är att det är mycket koktid då kockarna kan ägna åt prat och drinkdrickande. Blev såklart en Whiskey Sour på Maker´s Mark (enligt mig den absolut bästa Bourbon att göra drinkar på).

Till maten ett vin på druvan Berdzami som jag köpte i somras på ön Lefkas. Ingen annan stans förädlas denna druvan outblandad. Något som förvånade oss alla då smaken var både fruktig och elegant! Tyvärr finns det inte att köpa i Sverige…

Reser man till Grekland skall man ägna vinhyllorna några minuter. Då det i resten av världen stort sett endast odlas en (kanske två) handfulla druvsorter så finns i Grekland hundratals lokala varav många odlats sedan antiken. De är en outsinlig källa till nya smakupplevelser!

Borde skriva om lite nya Norge-regler, men orkar inte med det idag.. Skyller på maten… Får ta det imorgon… God Natt…..

/Andreas

Jag hade bjudit över två vänner som båda delar mitt intresse för Normandiska läckerheter. Tidigare har jag nämnt Calvados, Cidre (I, II) och Pommeau här på bloggen.

Igår var det dags att uppgradera njutningen med lite Normandiskt kök!

Jag rådfrågade Kungen av Calva, Cristian Drouin. På deras hemsida under ”How to Savour” och vidare till ”Our Recipes” finner man bl.a Kyckling Vallée D´Auge.

En majskykling som brynts hel i smör, flamberats i Calvados (min lugg höll på att stryka med) och sedan stekts i Fransk torr Cider. Sista 10 tillsammans med smörstekt svamp.

Skyn reds med grädde och äggula till en ljuvlig sås. Jag serverade med klyftpotatis och så klart Cidre de Normandie (har smakat nästan alla som finns på Systembolaget och Boulard:s är i särklass sämst, men helt OK).

Sååå GOTT så GOTT!!!

Vi gick sedan vidare till den Normandiska osten Camembert och Pommeau. Jag har tidigare skrivit om mitt möte med pommeaun från Domaine Dupont. Igår var det dags att smaka på Christian Drouins betydligt dyrare variant!

Med sin rund, äpplig och med välbalanserad sötma är den lika förförisk och vacker som etiketten. Kan rekommendera alla som läser detta att till sin nästa middag trollbinda sina gäster med ost och Pommeau!

Varför inte ta kycklingreceptet också när du ändå håller på!?

(Tänk dock på att Pommeau och en del av de bästa cidre-sorterna endast finns i beställningssortimentet och att man därför måste planera och beställa några dagar i förväg)

Middagen gick vidare med enkel äppelpaj (på franska äpplen) och avslutades så klart med Calvados, min Coeur De Lion från 1989.

Tänk att över 20 kg äpplen har pressats, gjorts till cider, destilerats och sedan lagrats i över 20 år i en ektunna i en källare för att jag sedan skall kunna avnjuta denna dryck med mina vänner. Fantastiskt!

Som ni ser så blev det mycket mat och andra trevligheter igår och så även dagarna före. Något jag jag förtjänade efter hårt arbete i Lofoten och i Borås.

Idag är en före-nattjobbs-dag som jag spenderat med att läsa och förbereda mig inför det som komma skall. Har haft sällskap av katterna i soffan och utanför har det åskat och regnat…

Jag har fått kunskap som förhoppningsvis kan hjälpa mig att hjälpa och vara aktiv under förlossningen….

Ahhhhhh börjar bli nära nu!!!

/Andreas

Tyckte det lät märkligt, men efter jobbet var det raka vägen till Övre och Vinmonopolet och mycket riktigt, på en hylla stod Aordal X.O Cognac.

Tydligen är det så att det har varit inne bland städer/platser med lite mindervärdeskomplex att ta fram en unik blend i samarbete med ett cognacshus i Frankrike och döpa den efter sin plats. Cognacen har, som sig bör, en club men med tanke på att deras blogg/hemsida inte uppdaterats sedan feb 2010 så misstänker jag att aktiviteten är låg. Finns dock en faktaflik som är väldigt informativ om man är intresserad av cognac!

Aordal X.O är lagrad och blandad av Birkedal Hartmann och är av X.O-kvalitet (innehållet har lagrats minst i 6 år på ekfat). Desto finare cocnac desto mer av de äldre beståndsdelarna.

Måste säga att jag tycker etiketten är väldigt oinspirerande, men istället för att åka till pensionatet och dricka cognac tog jag med mig en av Xtra-uskorna och gick till Vettisfossen…

Den svettiga tretimmarsturen till Vettisfossen blir den sista för denna Norgeresan. Igår blev det heldag, idag sovmorgon innan kvällsjobb och imorgon hemfärd efter dagpass!

Fy FAAAN vad det skall bli härligt att komma hem!!!

/Andreas

PS Hör så klart av mig när jag har smakat på cognacen

Cidre speciellt , både söt och torr,har blivit en riktig favorit. Den låga alkoholhalten och de allt från oxiderade till fruktiga äppelsmakerna, till ett rimligt pris i en lyxig förpackning gör att drycken passar vardag som helg, till mat eller sällskapsdryck!

Blev oerhört nyfiken när jag såg att Domaine Dupont, som producerat den pommeau jag drack för ett tag sedan, släppte en liten upplaga Cidre Dupont Reserve som lagrats 6 månader på ekfat där Calvados Pays d’Auge har lagrats.

Priset var lite högre än den cidre jag brukar köpa, men jag kunde inte låta bli att ta hem tre flaskor och sedan den dagen har jag väntat på rätt tillfälle. Och vilket tillfälle är inte bättre än söndags-filmkväll med vänner efter en underbar helg!?

Vacker flaska, underbar färg och allt annat som en cidre skall ha. Dock inte den charmIga blommiga äppelsmaken som får alla förstagångsdrickare att säga ”vad var detta”!? Nej, Dupont levererar en vinigare cidre med höstiga alvarliga äppelsmaker och med en tydlig calvadoston.

Om tex Cidre Boulard är picknick på blommig äng så är Cidre Dupont Reserve allvarligt samtal om livet i bibliotekets chesterfeeldsoffa.

Jag älskar allvarliga samtal, något som inte återfinns i Bond-filmer…

En bra avslutning på en bra helg!

Hur var dig helg?

/Andreas

Merparten av passen är nattpass och det passar mig alldeles perfekt!

Börjar med en natt på Diakonhjemmets Sykehus. Trevliga lokaler och glad personal vilket gör jobbet mycket trevligare. När jag råkar ut för något som luktar mindre trevligt förflyttar jag mig tillbaka i tiden och väcker till liv minnet av smakerna och lukterna från gårdagens ”kvällen-före-Oslo-mys” med Tarte Tatin. Det var första gången jag lagade denna underbara franska äppelkaka. Karamelliserat råsocker, syrliga äpplen och ”smuldeg” som sköljdes ner med Calvados av märket Ceure de Lion. Nil satis, nisi optimum -Endast det bästa är bra nog!

Som ni vet har jag som vana att glömma något hemma när jag reser till Oslo. Denna gång är det sladden som överför bilder mellan kamera och telefon som är kvar hemma, så ni får nöja er med en IPhone-bild på en nästan uppäten Tarte Tatin och ett uppdrucket glas Calvados. Dålig bild men väldigt gott!

/Andreas

Första uppsättningen på Operaåret 2010/2011  var Igor Stravinskijs Rucklarens Väg (originaltitel The Rake’s Progress) som hade världspremiär 1951 i Italien med ett Engelskt libretto!

Scenografin var som vanligt fantastisk på Göteborgsoperan men jag vet inte om det var jag som inte var 100% närvarande, det fattades lite nerv i uppsättningen eller om det kanske var musiken. Riktigt berörd blev jag inte trots den bedrövliga historien.

Ett klassiskt tema hämtat från en serie 1700-talsetsningar. Ung man som drömmer om den enkla vägen. Tackar nej till hårt arbete och väljer bort kärlek för löften om snabb och enkel rikedom. Självklart är det djävulen själv som lockar.

Snabbt liv i storstaden nöjeskvarter och affärsförslag som är för bra för att vara sanna…

Som ni förstår så kan det inte sluta bra. Efter att ha gift sig med skäggiga damen, blivit ruinerad slutar han föreställningen på dårhuset där ”den sanna kärleken” som han en gång övergav besöker honom och sjunger honom till sömns en sista gång.

Operans sensmoral ”åt sysslolösa hjärtan och händer och sinnen hittar Djävulen jobb att göra”!

Bild av Mats Bäcker

Hur många gånger har man inte hört ”jag jobbar för ett företag som har lovat mig enkla pengar om jag bara säljer deras produkter, vill du vara med”. Så fort någon lockar med snabba och enkla pengar drar jag öronen åt mig. Finns inget sådant som enkla pengar och snabb framgång!

Det som däremot finns är oändliga möjligheter, men alla dessa kräver beslutsamhet och hårt arbete för att bära frukt.

Under åren jag och Johanna drev klädmärket BråttensbyJohanna lärde jag mig massor. Marknadsföring, försäljning, strategi och vilka misstag man inte skulle göra. Vi gjorde lite för många nybörjarmissar och vi förtjänade inte den lilla turen vi hade behövt. Lärdommen var likväl att lyssna till till sina idéer och utveckla dem som har potential!

Att jobba som bemanningssköterska är för mig en möjlighet att leva ett liv som jag inte hade kunnat leva som landstingsanstäld, men det är inte på något sätt ett latliv. Ni som har följt blogget har läst om både hemlängtan, långa arbetsdagar och anpassningsförmåga som utklassar kameliontens!

Så när jag i fredags hade grabbarna över på trerätters gör jag det med stolthet och glädje. Detta är min LÖN!

Till förrätt en räkcocktail (minus laxen). Till det en Prosecco la Robíníasom med sin avslutande sötma och runda smak gör sig perfekt till chillin i cocktailen.

Huvudrollen i huvudrätten stod Bråttensbys jaktlag för. En ordentlig älgstek (tack svärfar)! Men vad är en stek utan sin sås!? Madierasåsenomfamnade den saftiga steken perfekt med sin sötma. Och istället för kokt potatis som utfyllnad, en ornamenderad dekor av gräddkokta jordärtskockor nerrörda i en potatis- och kantarellfräs. Recept av MatTina. Tack Tina!!!

Som pricken över i:et fick jag äntligen tillfälle att öppna mina två Château Larrivet-Haut-Brion 2006som inköptes för drygt ett år sedan till älgsteken, som aldrig kom förra året. Kuriosa: samma vin, fast med årgång -97, serverades på Nobellfesten 2000. Mumsigt värre!

Som alla middagar värda namnet avslutades även denna med lite sötma. I vanliga fall brukar den sötman komma från en dessert, något som jag är löjligt förtjust i, men denna gång tyckte vi det var sött nog med ett vitt portvin som användes till att skölja ner en ordentlig bit vällagrad gruyére och en gräddig mild grönmöggelost.

Ja, jag älskar mitt jobb och det är ganska bra betalt. Jag tycker dock inte pengar på banken är speciellt sexigt. Att däremot omsätta pengar, efter två intensiva jobbveckor, till trevliga stunder med det lilla extra i goda vänners lag är däremot helt fantastiskt!

/Andreas

PS Om det är något i ni måste testa så är det kantarell och jordärtskocks-grejen. Enkelt och helt makalöst gott (och använd för guds skull inte någon lightgrädde)!

DN, GP, SvD

Om jag förra veckan var lite krasslig samtidigt som jag jobbade har jag denna veckan kommit in i en skön gräsänklingslunk där fokus är att bli av med förkylning genom att leva långsamt och behagligt. Långsamt och behagligt är också ledord för hur man skall laga en god höstgryta.

Bjöd över lite pojkar igår kväll och med bra musik på stereon, god dryck i glasen och med mycket kärlek till maten (och varandra) gav vi den improviserade höstgrytan precis så mycket tid och uppmärksamhet som den behövde. Sannerligen en bra kväll som bidrog till att jag idag känner mig friskare och starkare än på länge!

Skall du göra en mustig höstgryta kan jag och mina vänner varmt rekommendera vinet Domaine du Pesquier Gigondas 2007 (nr 2836). (Vinet har fått 5 Fyrar i GP)

Idag har jag tittat på Riksdagens Högtidliga Öppnande. Vad jag tycker om att kungen är stadsöverhuvud vet ni, lika så vad jag tycker om det senaste tillskottet i Riksdagen så det kommenterar jag inte idag, men när vår Stadsminister gav sin regeringsförklaring var det ett stycke som jag fastnade för.

”Något av det mest svenska vi har är vår tradition av öppenhet mot omvärlden. I Sverige har generationer av människor som flytt förtryck och fattigdom fått chans att börja ett nytt liv. De har berikat vårt land, gjort oss klokare och gett oss ett mer utvecklat samhälle. De bidrar till vårt välstånd. Utan denna öppenhet hade Sverige varit ett fattigare land. 

Tål att läsas om och om igen oavsett om man röstade M eller inte!

/Andreas

A, GP, DN, SvD, SvD2

Vårdade och skrattade, var allvarlig och skämtade med patienter. Vet inte om det bara var jag, men det kändes som om hela avdelningen log mot mig och jag, jag log tillbaka!

Lavemang sattes, drän drogs, opererade och ömma ryggar smärtlindrades och mobiliserades och jag, jag bara älskade mitt yrke och mitt jobb!!!

(inte alltid så, men idag så var det så)

Väl hemma blev det mysmiddag som fick en mycket värdig avslutning. Istället för desert så korkades det upp en Cidre Doux (fransk söt cider) från Eric Bordelet (hemsidan är inte lika elegant som Drouin:s, men nog blir man sugen på att resa till Normandie).

Med sina fjuttiga 3% alcohol är det inget man dricker för att bli full. A.P.K:n (alkohol per krona) är ganska låg då den kostar som två sexpack, men oj vad gott.

Bärnstensfärgat, bubblande och med en oxiderad äppelsmak som förstärks av en lätt naturlig sötma. Måste upplevas och det snarast då den bara finns tillfälligt på Systembolaget!

Nu när jag sitter här och Johanna har lagt sig kan jag inte låta bli att ta upp något jag har tänkt på ett tag. Något som är raka motsatsen till dagens sinnestillstånd!

Vi har all denna sötma i vår vardag. Vi är så lyckligt lottade. Till skillnad från de aldra flesta människorna på jorden har vi möjligheter och val, men ändå så sitter folk och gnäller!

Med gnäll menar jag inte när folk reagerar på orättvisor eller diskuterar sådant de tycker är fel. Dessa ting är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle! Inte heller menar jag när människor är ledsna, för känslor har vi och de kan såras. Nej, med gnäll menar jag den livsstil som vissa människor har anammat där de finner gemenskap genom att leta saker att störa sig på, att klaga på, att bli sura för och det utan att göra något åt ”problemet”. Träffar dessa människor en ny människa så letar de efter en minsta gemensamma gnällare. En icke konstruktiv gemenskap av missnöje som drar roten ur en. Mänsklig energi som går till spillo i kvadrat…

Dessa människor dricker helt säkert oändligt mycket, för lite Cidre Doux!

/Andreas

PS Skall i ärlighetens namn sägas att jag har haft glällperioder i mitt liv, men som en av mina gamla psykiatrilärare sade en gång ”Att vara en psykiskt frisk människa är att ha lagom mycket av alla personlighetsstörningar och psykiska sjukdomar. Det är när något tar överhanden det blir en psykisk lidelse”. Så summa summarum: Gnälla är ok ibland och i små doser. Sedan måste man göra något åt problemet eller göra något annat tex dricka en Cidre Doux…

PPS Vill ni testa torr fransk så smaka Christian Drouin:s och Boulard:s. Olika, men båda är mmmmmmumsiga…..