PÃ¥ den 5:e Nationella Patientsäkerhetskonferensen konstaterar Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm att ”Utan feedback tröttnar vÃ¥rdpersonalen”. Vad pratar han om, jo bristen pÃ¥ feedback när vÃ¥rdanställda skriver avvikelserapporter. Detta ickesätt att bemöta engagerad vÃ¥rdpersonal ”kan bli förödande lÃ¥ngsiktigt”.

Han pratade ocksÃ¥ om ”dokumentationshysterin” och att ”vi mÃ¥ste säga stopp och definiera vad som behövs för vÃ¥rden av patienten, inte utifrÃ¥n olika professioners behov av att profilera sig”. (allt ovan enligt VÃ¥rdfacket)

AMEN!!!

Nog är vi många som kan känna igen sig i det Lars-Erik beskriver. Vad är det för mening med att sitta kvar på jobbet, efter arbetstid, och skriva avvikelserapporter om man aldrig får någon respons eller kanske ffa inte märker någon skillnad!?

Vad gäller dokumentationen sÃ¥ tror jag att det skett stora förbättringar, men nog finns det mycket kvar att jobba med! Har jobbat pÃ¥ mÃ¥nga ställen i Sverige där jag ”tvingats” dokumentera samma sak pÃ¥ tre ställen.

(Vill inte blanda in exempel frÃ¥n Norge. DÃ¥ kan det lätt bli skrattretande…)

Vad har ni för erfarenheter av hanteringen av avvikelserapporter och ”dokumentationshysterin”?

/Andreas

PS Bilden har inget att göra med texten, men vist är det lätt att tycka om Jesper Waldersten