Svårt har blivit svårare!!!
Det kan jag mycket väl tänka mig. Det var svårt förut och har inte blivit det minsta lättare!
På sjukhus där patientomsättningen är hög kan man gå på sitt pass och träffa patienter för första gången. Patienter som har mycket dåliga prognoser eller där insatserna är rent palliativa. Du vet inte vad patienten hade för önskemål och du vet inte vilken inställning till situationen anhöriga har!
Patienten har inte helt sällan bÃ¥de ont och är orolig. Läkaren har ofta ordinerat Morfin Xmg v.b (vid behov). Där stÃ¥r man sen mitt i natten med en människa som man skall vÃ¥rda. Hängandes över sin axel har man oroliga anhöriga som kan tycka väldigt mycket pÃ¥ alla olika hÃ¥ll…Â
Ger ett exempel.
En svÃ¥rt lungsjuk men patient har brutit lÃ¥rbenshalsen. Blir sÃ¥klart sängliggande och fÃ¥r en lunginflammation som ett brev pÃ¥ posten. Det visar sig snart att det blir för mycket för patienten att reda ut och att allt hopp är ute. Smärta pga benbrott och andningsbesvär pga KOL och pneumoni… Smärtstillar jag sÃ¥ kanske patienten slutar andas och gör jag det inte sÃ¥ kanske patienten lever ett tag till men med smärtor och Ã¥ngest. Dottern vill att vi skall vara frikostiga med smärtstillande ”sÃ¥ mamma slipper ha ont” och sonen säger ”mamma kanske klarar detta ändÃ¥…”.
Dör patienten av morfinet kanske polisen kommer till avdelningen dagen efter och dör patienten i smärta så är du en dålig sjuksköterska!!!
Hur tänker du och vad gör du?
/Andreas
PS Frågan är riktad både till lekmän och vårdpersonal (och glöm inte att gå med i bloggens Facebookgrupp)
Efter att ha sett bÃ¥da mina föräldrar dö i plÃ¥gsamma sjukdomar (pappa – inoperabel lungcancer, mamma – total tunntarminfarkt/gangrän) kan jag säga att bÃ¥da fick tillräcklig smärtlindring pÃ¥ slutet, mängden morfin de fick kan till och med ha pÃ¥skyndat döden, men det var inget jag pÃ¥ nÃ¥got sätt motsatte mig. Jag visste ju att det inte fanns nÃ¥got mer som sjukvÃ¥rden kunde göra, bara att se till att slutet blev sÃ¥ smärtfritt som möjligt. Jobbar själv som läkarsekreterare sÃ¥ jag hade mer kunskap än anhöriga som inte har nÃ¥gra erfarenheter av vÃ¥rden än som patient och/eller anhörig.
Hær pÃ¥ min avdelning (Baerum sykehus) har vi mycket cancer pulm. och palliasjon. Jag ser alltid till att fÃ¥ bÃ¥de Ketorax och Stesolid ordinerat vid behov infør natten utøver morfinet. Stesolid ær guld – særskilt før de ”pÃ¥rørendes” skull – eftersom det sænker snabbt och ger lugn till alla inblandade.
Om jag – hypotetiskt sett – skulle jobba i Sverige och behøva vælja mellan fængelse eller att vara en dÃ¥lig sjukskøterska? Tja, dÃ¥ skulle jag nog vælja – att søka mig till psykiatrin!
Ja det är ju sjukt svÃ¥rt det där. Jag har jobbat mkt med patienter med kritisk ischemi och claudio cautio. De patienterna med kritisk ischemi är ofta mkt gamla, inte sällan födda pÃ¥ 20-talet. Och de kräver otroliga mängder med morfin för att bryta ett smärtgenombrott. Jag har alltid haft morfin pÃ¥ generell ordination i.v. och p.o. Det har hänt att jag med hjärtat i halsgropen efter ha gett allt jag kan pÃ¥ generell, fÃ¥tt ytterliggare ordination av läkare har gett en dos som skulle fÃ¥ mig att tuppa av totalt, men patienten inte ens reagerar utan fortfarande skriker av smärtorna. Fick en gÃ¥ng kommentaren av en läkare att ”spruta pÃ¥, det finns antidot”.
Jag hade min slutpraktik i termin 6 på en enhet för palliativ hemsjukvård och kan då erkänna att jag gav en injektion morfin som mycket väl kan ha varit den påskyndande faktorn till att en patient med mycket svåra cancersmärtor somnade in. När hon somnade in var hon lugn, smärtfri, hade anhöriga hos sig, det kändes som att jag (och min handledare då) gjorde så att hon fick ett mycket värdigt avslut, en brytpunktbedömning var gjord och patienten skulle kanske ha överlevt ett par timmar längre utan morfinet, men lidandet hade varit mycket större. Jag vet faktiskt inte om händelsen med barnläkaren påverkat mig i bedömningen av smärtlindring i palliativ vård. Jag hoppas och tror att våra gamla fortfarande kan få ha värdiga avslut trots att vi kanske riskerar att påskynda förloppet, jag förstår dock om medarbetarna på Astrid Lindgren blir osäkra. Men mycket tror jag också handlar om att det är just barn, det är svårt att acceptera att barn kan vara döende, för alla inblandade parter. Det är en av orsakerna till att jag inte skulle orka med att arbeta med just svårt sjuka barn.
By the way… pÃ¥ torsdag bär det av mot Bergen, mitt första längre uppdrag! Ser verkligen fram emot det!
Nattugglan: Skönt att höra att du är nöjd med vÃ¥rden dina föräldrar fick. Vill bara inflika att i anhörigsituationen är det inte alltid vÃ¥rdpersonal tänker rationellt! Kanske inte man kan kräva heller…
Fredrica: Kanske är psykiatri eller möjligtvis sportkirurgi som gäller…
Malin: Det är alltid skönt när anhöriga är införstÃ¥dda i situationen. PÃ¥ paliativa enheter kanske detta är vanligare. PÃ¥ akutsjukhus är det dock inte alltid sÃ¥…
MÃ¥ste lyfta fram ett annat exempel. Har varit med om att anhöriga velat att jag skall ”ge mamma” mer morfin för ”mamma har ont och är orolig”. Anhöriga upplevde att mamma hade ont och det gav dem Ã¥ngest (eller sÃ¥ var det de anhörigas Ã¥ngest och rädsla som fick dem att uppleva att modern hade ont). Läkare hade sagt att patienten antagligen inte skulle klara sig(ca 90 Ã¥r och Troponin-T pÃ¥ ca 90…). Jag jobbade natt och hade ganska lite att göra den natten. Bedömde att patienten inte hade ont. Jag tog mig tid att förklara för anhöriga och jag gav inte morfin. En dag senare vaknade den lilla tanten upp och en vecka senare Ã¥kte hon hem till hemmet…
Det är inte enkelt att gÃ¥ emot anhöriga och det tar tid att förklara och att göra riktiga bedömningar! Debatten har kommit att handla om en läkare men 99,9% av allt Morfin som ges ges av sjuksköterskor och sÃ¥ gott som alltid pÃ¥ generell ordination eller med en v.b ordination! När nÃ¥got gÃ¥r snett sÃ¥ är det vi som fÃ¥r stÃ¥ där ensamma och ta skiten…
(frågan är om det hade blivit samma uppståndelse om det var en ssk:a som blev hämtad!?)
Besparingar leder till tidsbrist och ökad press. Detta försvårar korekta bedömningar. Det kanske blir lättare att böja sig för anhörigas press att ge mer elller också så väljer man att snåla med morfinet för att slippa anklagelser om mord. Båda fallen är lika illa!
Svenska sjuksköterskor och läkare måste ges möjlighet att utöva sin proffesion. För att detta skall bli möjligt krävs personal och att man inte känner polisens hand på sin axel när man jobbar!
Svenska skattebetalare måste göras medvetna om vad besparingarna på deras sjukvård leder till!
Klaga nu, sen när du kommer in och behöver hjälp så är det för sent!!!
och Malin, vad kul! Jag åker till Bergen i slutet på Oktober. Underbar stad med ett stort och trevligt sjukhus!
Senaste kommentarer
Senaste inlägg
Etiketter
Arkiv