Har jobbat pÃ¥ Ortopeden pÃ¥ Rikshospitalet och har haft en lugn och fin natt. Patienterna har varit ”optimerade” och sovit gott i sina sängar!

I fikarummet kom jag över en norsk Dagens Medisin. PÃ¥ förstasidan fick jag syn pÃ¥ rubriken ”Sjokkert over dÃ¥rlige prosedyrer”. Trodde knapt mina ögon när jag läste artickeln. Har norrmännen äntligen kommit pÃ¥ det alla svenska sjuksjöterskor i Norge alltid har vetat!?

I artickeln stÃ¥r det att en norsk forskare har gÃ¥tt igenom fagprosedyrer (det vi kallar ”lokala rutiner/lokala anvisningar”) på 30 sjukhus i Norge och har funnit stora brister. SÃ¥ stora att hon till och med blev ”sjokkert”!

I artickeln stÃ¥r det bl.a att hon funnit 15 Ã¥r gamla ”fagprosedyrer” utan refferenser…

För oss som reser runt och jobbar på olika vårdinrätningar kommer detta inte som en överaskning. Rutiner på de mest basala tilltag kan vara olika inte bara mellan olika sjukhus, men också mellan grannavdelningar på samma sjukhus!

Jag har skrivit om detta problemet förut och jag har numera slutat ifrÃ¥gasätta hur olika enheter jobbar. Har bara lett till problem för egen del…

Enligt mig sÃ¥ är roten till problemet att man inte är kritisk nog. I Sverige mÃ¥ vi vara gnälliga och mindre possitiva än i Norge, men vi ifrÃ¥gsätter alltid allting, pÃ¥ gott och pÃ¥ ont! Sedan första dagen pÃ¥ sjuksöterskeutbildningen har ”VARFÖR?” matats in.

Min far som är mattematiklärare sa alltd till mig ”Du skall inte bara göra mattematik, du skall förstÃ¥. Den som bara lär sig utan att förstÃ¥ gör fel sÃ¥ fort problemet förändras det minsta”.

Denna sanning gäller minst lika mycket innom omvårdnad som innom mattematik!

PÃ¥ den tiden jag ifrÃ¥gasatte ”varför” jag te skulle ge Furix eller Bensy PC som infussion istället för injektion, varför jag skulle bruka Heparin i PVK efter användning, skulle använda ”steril posedyre med frack og munbin” när jag skulle byta kranar pÃ¥ CVK fick jag alltid svaret ”son är det bara” eller ”son har vi alltid gjort det här”.

Inte speciellt mycket förstÃ¥else där…

Kan tyckas vara banala saker, men jag fick just reda pÃ¥ att rutinerna kring misstänkta MRSA-ptienter skiljer sig mellan Rikshospitalet och UllevÃ¥l. TvÃ¥ sjukhus som bÃ¥da tillhör samma organisation och med ca 1km i mellan sig…

Skriver inte detta för att sätta mig över någon, inte för att allt är perfekt i Sverige men för att jag hoppas att Norge får buk på detta alvarliga problem. Patintsäkrheten och kvallitetssäkringen kan inte vara speciellt hög när alla gör olika! 

Att problemet uppdagas är första steget i rätt riktning.

Gemensamma riktlinjer som förankras hos de som skall arbeta med dem genom FÖRSTÅELSE, andra!

Första steget är avklarat nu fÃ¥r vi bara hoppas att andra kommer ocksÃ¥… Lycka till!!!

/Andreas

PS Dela gärna med dig av din erfarenheter i frÃ¥gan och glöm inte bli ”fan” till bloggen pÃ¥ Facebook