Mitt andra pass på en korttidsavdelning. Jag som ensam sjuksköterska ansvarig för att få ut mediciner till 30 patienter och lägga om ben och liggsår. Sprang och sprang och han inte fram!

I stressen gick jag förbi ett rum där en man lÃ¥g och tittade ut samtidigt som han kliade sig med en ”klipinne”. Hans blick var ytterst sällskapssjuk och jag stannade till, ”hur har du det”?

”Jo dÃ¥ ikke sÃ¥ värst. Vet du vad detta är för nÃ¥got?” sa han och höl upp sin ”klipinne”.

Samtalet var igång. Det ena ledde till det andra och som så många gånger förr, när jag har talat med gamla norrmän, så kom vi fram till Andra Världskriget.

Mannen berättade stolt att han skjutit en tysk!

 ”Ja, med min pilbÃ¥ge. Jag hade vässat pilen med min kniv, sÃ¥ den var sylvass. Den satte sig till och med, i rumpan!”. PÃ¥ frÃ¥gan vad tyskarna gjorde med honom svarade han ”Jag var 8 Ã¥r och en jäkel pÃ¥ att springa, sÃ¥ det gjorde jag. De fick aldrig tag pÃ¥ mig!” och avslutade med ett hjärtligt skratt.

Han hade nog önskat att jag stannat några timmar till, men efter att ha hört lite fler galna upptåg ursäktade jag mig och sprang vidare.

Kanske var det dagens höjdpunkt, både för honom och för mig!?

Medans han ligger kvar sÃ¥ har jag en natt pÃ¥ ”Avrusningsenheten Centrum” framför mig. Vet inte riktigt vad det är sÃ¥ vi fÃ¥r väl se om det blir nÃ¥gra fler höjdpunkter…

/Andreas