Jag tar mig gärna ett glas ibland. Ett glas Cabernet till söndagssteken, Risling till den asieninspirerade tonfisken, torr Sherry till jordärstskockssoppan, Port till mögelosten, Vino Santo till den nötiga desserten och sÃ¥klart lite Cognac till chokladen. PÃ¥ festen kanske jag tar en öl eller tvÃ¥ och i baren en Mojito…

En butelj jag har återupptäkt är min Coeur de Lion från 1989. Efter att ha läst lite tips på hur den skall drickas på Christian Drouins nya hemsida har den sannerligen fått nya dimensioner (spana in hemsidan, finns några recept som ser riktigt fina ut)!

Intresset för dessa ”ädla drycker” delar jag med mÃ¥nga finsmakare, livsnjutare och gourmander.

Skriver inte detta för att svänga mig med massa namn, men för att beskriva min relation till C₂H₅OH a.k.a alkohol.

För ett tag sedan blev jag dock påmind om den andra sidan. Sidan som inte handlar om livsnjutning, smakförhöjning, glädje och prickar över i:n.

Allt för ung, allt för full och med allt för många, allt för unga, barn omhändertagna av Soc. Gud vet vad som var roten till det onda, men alkoholen gjorde då inte saken bättre.

PÃ¥ sjukhusen flockas ”etyl-intoxerna” sommar som vinter. Ofta gÃ¥r det pÃ¥ rutin, men ibland känns mötena med dessa patienter som ett slag i magen…

LYX – MISSÄR

GLÄDJE – SORG

LJUS – MÖRKER

NÄRVARO – FLYKT

Finns det något annat i vårt samhälle som kan stå för så mycket olika saker som alkohol!?

/Andreas