Mozarts Requiem på GöteborgsOperan i afton uppsatt i ett samarbete mellan balett, kör och operans solister ger mig en smak av framtid!

En gosse kommer ut i barockkläder. Sjunger med ljus stämma en sång om döden samtidigt som han vaggar en docka, som läggs på sin dödsbädd precis innan ridån går upp.

Döden dansar framför oss med sitt röda hÃ¥r, alla som ser pÃ¥ henne är dödsdömda. Samtidigt ber kören, med stark röst, gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng ”Kyrie Ileison”, herre var oss nÃ¥dig.

Det var ungefär där jag slutade andas, i alla fall så kändes det så! Intensiteten var enorm.

När musiken upphörde, mellan styckena, var tystnaden intensiv samtidigt som dansarna fortsatte trollbinda oss med sina mystiska rörelser. Aldrig släpptes taget. När ridån gick ner efter 75  minuter var mina ögon grumliga och mina läppar blå av hypoxi. Kanske de mest intensiva 5 kvartarna jag upplevt framför en scen.

PÃ¥ samma sätt som ”Döden” kysste Mozart och avslutade aftonens föreställning vill jag härmed avsluta diskussionen om HD-tv V/S analog teknik. Nästa stora post-iPhone-HD-bredbands-Mb-trend som kommer komma starkt i slutet av 2010 och som blir 10-talets stora ”fluga” är REALUPPLEVELSEN!!!

Är ni i Göteborg eller har vägarna förbi så förstår ni säkert att jag rekommenderar er att se detta mästerverk

och skulle du inte kunna gÃ¥, sÃ¥ ”tänk pÃ¥ döden”!

Eller som Astrid Lindgren sa ”lev ditt liv sÃ¥ du blir vän med döden”…

/Pre-Mortem Andreas

Alla bilder frÃ¥n operan är av Mats Bäcker och jag önskar iblant att jag vore troende…

SvD, Exp,