IgÃ¥r natt lade vi märke till ett nytt ljud frÃ¥n trädgÃ¥rden. Vaknade nÃ¥gra gÃ¥nger och genom solluckorna hördes ett pipande…

På morgonen när vi gick runt och beundrade farbrors grönsaker såg jag en liten vit boll hos hunden. Gick närmare och såg att det var en liten kattunge. Smutsig, utmärglad, loppäten och övergiven hade den sökt hjälp av hunden.

Johanna, som är tredje generationen kattakäring, smälte som en glass på stranden. Badad och med lite mjölk och ost i magen spann kattungen loss. Vi fick farbrors välsingnelse att göra ett litet kattbo nere bredvid hunden och idag har vi köpt kattmat och avlusningsmedel.

Den lilla krabaten ser redan piggare ut, bara den hÃ¥lla sig borta frÃ¥n vägen och farbrors fötter, som han springer kring, kommer hon nog att klara sig. Hon spinner som en liten symaskin…

Farbror har redan döpt henne till Erika efter Riksspelmannen och vår goda vän Erika Risinger som fram till i söndags var här med oss!

/Andreas