Läste som vanligt Dagens Medicn idag. Vad är det för fel på politiker? Varför behandlas vi väljare som om vi vore idioter???

För ett tag sedan var det Hägglund som sa att han ville ha en lag som begränsade väntetiden på akuten till 4 timmar. Nu är det en Sosse som vill att man skall vänta max 1 timme och dessutom få kaffe och smörgås. Snart kommer Folkpartiet och säger att de vill att patienterna på akuten skall få bakelse till kaffet. Suck…

Jag skulle vilja ha avec till kaffet, men vad spelar det för roll när ingen pratar om HUR man skall få dessa trevliga saker att ske. Istället för att snacka om mackor (som det finns gott om på sjukhusen) kanske man skall prata om VEM som skall dela ut dem och VAR patienterna skall ligga på våra överbelagda sjukhus!

Jaja, läs gärna artikeln själv och varför inte kommentera den…

Från det ena till det andra. Igår lade jag upp en bild på en kokande oxbringa. Ganska osexig bild, men det blev bättre!

Men jag börjar någon annanstans…

I maj gick jag och Johanna omkring i de trånga gränderna kring Aristotelestorget i Thessaloniki. En stor marknad med små handelsbodar som alla är specialiserade på något. Plötsligt ser handlarna lite stressade ut. Dagen blir plötsligt väldigt mörk och strax efter öppnar himmeln sig!

Vad göra? Då det inte gick att gå någonstans var det bara att sätta sig…

…på närmaste kaffé! Ser ni det jag såg? Nej, Jag menar inte Johanna… De juvliga svartlackade borden med svarvade ben och ljus marmorskiva. Hurra, ett sådant skall vi ha, ropade jag!!! Perfekt till vårt smala kök.

Omöjligt att få hem… Vem har någon gång kommit någon stans genom att säga att ”det är omöjligt”?

Vägg i vägg med cafét låg en snickarverkstad.

”Herr snickare, jag vill ha ett sådant bord i Sverige”

”Vad kul, jag har gjort de borden, men hur skall du få hem det?”

”Gör som på IKEA”, sa jag!

En vecka senare hämtade jag fyra handsvarvade ben och lite hyvlade brädbitar. Endast lim och lite tvingar skulle behövas för att sätta ihop bordet. Posten fixade transporten och väl hemma levererades de vidare först till ”svärfar” för montering och sedan till lackeraren. Stenhuggaren ordnade skiva.

Så nu står det där! Kanske lite dyrare än ett bord på IKEA, men var gång jag ser det blir jag glad!

Och oxbringan med pepparrotssås såg inte heller så tråkig ut på det. Nästan erotiskt

Det är de små sakerna som gör vardagen!

/Andreas