Idag gick allt smidigt! Dock fortfarande förkyld, snorig och lite hängig, men det gör inte så mycket.

04.00 ringde väckarklockan.

Bil till Landvetters långtidsparkering, incheckning och en vända inom pocketschop innan take off.

11.15 lokal tid (10.15) ankomst till den lilla flygplatsen med den väldigt korta och smala landningsbanan på Skiathos.

Då Apollo inte arrangerar resor till Skopelos så här års, lämnade vi charterturisterna bakom oss och skyndade till hamnen för att precis hinna med 11.40 flygbåten till Skopelos.

12.30 Dumpade bagaget på det lilla rummet och gav oss ut på jakt efter mat. Vi följde hamnen bort mot borgen. Turister, turister, turister och sist en liten taverna med ett par Engelska tanter och två infödingar som satt och ljög om allt mellan himmel och jord.

SÃ¥g lovande ut, gick in i köket för att se hur det sÃ¥g ut där. I värmedisken stog runt tio ”grekhusman”. Saken var klar!

Gick ut och satte mig mitt emot Johanna. Medvetet valde jag att ha mitt ”dÃ¥liga öra” mot de tvÃ¥ fiskarna som hade tröttnat pÃ¥ att ljuga och nu gÃ¥tt över till att trakasera kyparen som i sin tur vant bet ifrÃ¥n!

Molnen som hade legat över ön när vi anlände var nu bortblåsta och utbytta mot 22 grader, sol och en lätt vind. Fiskebåtarna guppade tryggt bakom piren som glatt parerade vågornas envisa slag. Det jungfruliga ljuset som förstärker alla färger med 1000 bombarderade mina ögon. Katterna tittade besviket på vårt tomma bord.

Det tog som tur var inte lÃ¥ng tid innan godsakerna ställdes fram. De kummin doftande ”Ozoberusade” frikadellerna i salsa var ljuvliga, fetaostgratinerade paprikor och auberginer gjorde mig mÃ¥llös, när jag stoppade en solmogen tomat som var noga saltad och inoljad frÃ¥gade jag mig ”varför bor vi inte här”.

Till sist satte glaset med retsina mot mina läppar, tittade ut över det turkosa havet och sedan pÃ¥ Johanna. En stilla tÃ¥r ur mitt högra öga…

/Andreas

DN