För, det som nu känns som, en evighet sedan tog jag mig själv i nackskinnet och sparkade mig ur sängen. Klockan var 06.13 i morse (Söndag). Jobbat kväll, dagen innan, och med en sambo på väg till en stad därifrån det kom nyheter om sandstorm (Peking) hade jag haft det lite svårt att slappna. Sovit lite oroligt och var väldigt trött även i Andreas mått mätt!

Satt i köket och tryckte ner müsli, mest för att jag har lärt mig att det skall man göra, och förberedde mig för sista arbetspasset innan hemfärd. Då kom det in ännu en person i köket!

Hur stora kan oddsen ha varit att hon var ssk:a och jobbade för Xtra!? Ehhh, plan 7 pÃ¥ Cederholm bebos av Xtra-ssk:or (och en och annan usk:a)…

Hur stora kan oddsen ha varit att hon ocksÃ¥ skulle hem idag? SÃ¥ gott som alla bemanningssjuksköterskor Ã¥ker hem pÃ¥ söndagar tänker ni…

Men hur stora kan oddsen ha varit att hon skulle till Göteborg och kunde tänka sig att hÃ¥lla mig sällskap när jag körde hem!? Ja, var annan sjuksköterska i Göteborg jobbar bemanning i Oslo och att Ã¥ka Audi istället för Swebuss är kanske inte ett otippat val…

Men hur stora kan oddsen ha varit att hon född och uppväxt i Bromölla, samma toalettproducerande (Ifö) hÃ¥la  som jag är uppväxt i!? Ganska smÃ¥, inte sant…

Och när vi sedan kom fram till att hon visste vem min syster var och hade haft min far som lärare kändes det som att det var meningen att jag inte skulle sitta i bilen ensam till Göteborg!

Jag och Johanna Andreasson på väg till Göteborg.

One in a million!

/Andreas

PS Dessutom bra för min klimatkarma!