Har en helg fullbokad med jobb och jobb och jobb här pÃ¥ Rikshospitalet, men har lyckats finna nÃ¥gra lediga minuter…

I ”Dagens Sjuksköterska” kunde man idag läsaatt nästan alla av de 40 sjuksköterskor frÃ¥n Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand och 38 frÃ¥n Örnsköldsviks sjukhus som varslades för ett tag sedan fortfarande eller Ã¥ter jobbar. Sjukhusen upptäckte att verksamheten inte klarade sig utan sÃ¥, de Ã¥teranställdes. MÃ¥nga har tydligen fÃ¥tt vick och andra former av tillfälliga tjänster.

KUL, eller?

Människor befinner sig i olika situationer och alla tänker vi olika, så jag skall inte döma någon, men jag skulle då inte gå tillbaka till en arbetsgivare som tänker så kortsiktigt. Det värsta är kanske att de räknar med att man står till förfogande när de sedan åter behöver en. Min stolthet hade krävt ett ordentligt lönepåslag efter en sådan behandling!

Tänk om dessa 78 hade kommit hit istället!? Hur hade VästeNorrland klarat sig då? Hur hade löneutvecklingen för sjuksköterskor sett ut om vi som kollektiv inte hade tagit så mycket skit!?

MÃ¥nga frÃ¥gor, men fÃ¥ svar…

Är det någon som läser detta, jobbar på något av dessa sjukhus och vill dela med sig av hur snacket går/stämningen är så dela gärna med er!

Appropå något helt annat.

En liten lintott på knapt två år fattade tycke för mig idag. Superaktiv och full med lek sprang han runt på avdelningen. Vid ett tillfälle stod vi i var sin ände av en korridor. Då sträckte han ut sina armar, sprang mot mig och ropade pappa!

Jag tog upp lintotten i min famn. Han gav mig en kram, skrattade och sa pappa. Kändes lite märkligt, men bra…

Sedan pekade han med sin lilla arm mot en plastelefant och med rösten full av entusiasm ropade han, PAPPA!

Snopet…

/Andreas

PS Har idag publicerat ett kort litet inlägg pÃ¥ min blogg pÃ¥ Dagens Sjuksköterska, vilket ni som är med i FB-gruppen kanske redan vet…