Det var inte med glädje jag Ã¥kte hemifrÃ¥n igÃ¥r kväll för att ta mig till BorÃ¥s och ännu en natt pÃ¥ SÄS. Soffan är nog aldrig sÃ¥ skön, vännernas erbjudanden om att umgÃ¥s aldrig sÃ¥ mÃ¥nga och Johanna sällan sÃ¥ underbar som när man mÃ¥ste Ã¥ka till jobbet…

Väl framme konstaterade jag till mitt stora förtret att mina arbetsskor hade försvunnit. Valet stod mellan att jobba barfota eller i grÃ¥ mockaskor. Valde skorna, men jag har nog aldrig varit sÃ¥ mÃ¥n om att inte spilla i hela mitt liv. Det vi spiller pÃ¥ sjukhus är inte sÃ¥dant man vill ha pÃ¥ mocka…

Nattens ljuspunkt var i alla fall att Anne hade bakat och tagit med sig bullar. Kanske inte kompenserar för alla min deppighet, men nog blev natten lite lättare

Nattens tes och Andreas 1:a:

Hur jobbigt det är att gå till jobbet står i direkt relation till hur bra man har det hemma!

/Andreas