En varm vrå för trasiga själar
Det är något med missbrukare som berör. Ofta så slitna och trasiga, både fysiskt och psykiskt. Om de inte var psykiskt sjuka när de började dricka/droga så har de blivit det på vägen!
Natten som gick var jag på Avrusningsenheten, där Oslos mest slitna alkoholister avgiftas, ges en andningspaus och en möjlighet att starta om. Vill inte verka naiv, de flesta är stammisar, men likväl i behov av god vård!
Fick en gammal grekisk sÃ¥ng ”Tin porta anigo to vradi”, som Mikis Theodorakis har komponerat, pÃ¥ hjärnan.
För att sammanfatta texten: ”Jag öppnar dörren pÃ¥ kvällen. Jag hÃ¥ller upp en lyckta högt sÃ¥ att världens fattiga och trasiga kan finna vägen fram, finna ett dukat bord och en härd att värma sig vid” osv osv ”mitt i bland oss kommer världens sorg att stÃ¥. När vi sitter där talar som bäst kommer även Kristus komma till vÃ¥r vrÃ¥”.
typ…
Det var lite sÃ¥ det kändes. Vem jag var i sällskapet vet jag inte!? Trasig, lykthÃ¥llare eller Jesus, det är frÃ¥gan…
Antagligen lite av allt. Trasig av allt jobb, lykthÃ¥lllare med min lilla ficklampa och en frälsare med mina piller mot abstinensen…
/Andreas
PS Grymma glasögon Farantouri har på YouTube-klippet!
PPS Var tvungen att fÃ¥ till ett rim pÃ¥ slutet av översättningen…









