En natt på rehab. Tio timmar ångest!

Inte för patienterna. Dom sov sÃ¥ gott…

Bloggen, mitt skötebarn låg nere! Servern kunde inte hittas, vad det nu betyder!? Hade den flyttat?

Hela natten gick och jag fick ingen kontakt! Om patienterna ändÃ¥ hade mÃ¥tt lite dÃ¥ligt sÃ¥ jag kunde fÃ¥tt nÃ¥got annat att tänka pÃ¥, men icke… Där lÃ¥g de lyckligt ovetandes om mina problem. De flesta lyckligt ovetandes om bloggens, facebooks och inte tala om hela jävla internets värld!!!

Lätt hyperventilerandes skickade jag nÃ¥gra desperata mail till ”administratörerna” i Oslo.

Med bekymrade steg gick jag genom SÄS:s kulvertar för att komma ut i friheten, ut till den nya dagen som kanske skulle kunna bota min nya huvudvärk…

Väl hemma i mitt Göteborg (hade ingen ro att stanna i BorÃ¥s) satte jag mig vid datorn och upptäckte att bloggen fungerade. Dessutom hade Osloborna svarat pÃ¥ mina mail med en viss ironisk underton som antydde att de fÃ¥tt sig ett gott skaratt…

Nu när jag sitter här och känner mig lite dum, som om jag gjort en höna av en fjäder, sÃ¥ inser jag att det inte är sÃ¥ konstigt att ibland Johanna kallar mig för sin ”drama queen”…

/Andreas

P.S Jag bjuder på denna