IgÃ¥r skrev jag att jag var pÃ¥ Tysnes och att vägen hit var sÃ¥ fantastisk att jag var tvungen att dra till med en musikalisk liknelse…

Men hur fint var det egentligen?

Detta är väldigt svÃ¥rt att visa pÃ¥ bild dÃ¥ vi som människor uppfattat sÃ¥ mycket mer än vad en kamera gör. Tar man sedan i beräkning att merparten av bilderna är tagna genom att jag sträckt ut armen genom bilfönstret och fotat, med risk för att köra av vägen, sÃ¥ kan man inte längre förvänta sig sÃ¥ mycket. SÃ¥ här blev det i alla fall…

Resan började med vägen som jag känner allt för väl, E6 mot Oslo.

En trÃ¥kig korv i Kongsberg. Konstaterade att jag hade ca 8-9 timmar kvar att köra och att korven inte hade varit god om det inte var för senapen…

I Telemark började det likna nÃ¥got! NÃ¥gra hjältar sÃ¥g jag dock ej till…

så jag fick trösta mig med en stavkyrka!

Väg E134 gick sedan upp, upp och upp…

…och pÃ¥ 1100 m.ö.h och endast ca 6 timmar hemifrÃ¥n sÃ¥g det ut sÃ¥här.

Det fantastiska landskapet som lÃ¥g precis under trädgränsen far fullt med ”hytter” och jag förstod för första gÃ¥ngen varför det tindrar i Norrmännens ögon när de pratar om dessa smÃ¥ trästugor…

Jag trodde jag hade setta ”allt”, men landskapet skulle straks efter Ã¥ter igen förändras drastiskt. När jag svängde av mot Odda klätrade vägen över ännu en topp och sedan rätt ner i en ravin.

Vägen gick bredvid en galen fors och var omringad av klippor som var några hundra meter höga.

Titt som tätt låg vattenfall i bakhåll och för att inte köra av vägen av förvåning var jag, likt många andra, tvungen att stanna vid de mest spektakulära!

Bilder pÃ¥ Odda tänker jag inte lägga upp för det var bara fÃ¥nigt! En stad vid havet längst in i en trÃ¥ng fjord och som har lodräta berg pÃ¥ ca 1100 meter in pÃ¥ knuten… Hur fotograferar man det?

För att lämna denna fåniga plats så snabbt som möjligt tog jag den 11 km långa tumeln genom det höga berget och kom ut där Bömlafjorden var lite bredare.

Det samma gälde ej vägen…

Men nu var målet nära och en färjresa, en felkörning och ca 2 timmar senare var jag på Tysnes.

Efter 12 timmar, ensam med min springare, på väg in i solnedgången på en minimal väg fick jag känslan av att jag hade kommit till världens ände. Världens underbara ände!

Hade kunnat lägga upp 20 bilder till, men till vilken nytta!? Det måste ses med egna ögon!

Sitter nu pÃ¥ mitt kontor och försöker hÃ¥lla ögonen pÃ¥ skärmen…

Reser hit gratis, bor vid havet gratis och jobbar på ett sjukhem 6-7 timmar om dagen och får dessutom bra betalt. Vad skall man säga!?

Har man inte rÃ¥d att Ã¥ka pÃ¥ semester sÃ¥ kan man alltid komma hit i nÃ¥gra veckor…

/Andreas