Well, beslutade någon gång efter Iris födelse att det var dags för en ny ordning. Efter 10 år i Göteborg och utan ett enda museibesök var det dags att beta sig igenom stadens museer.

Jag, Johanna, Iris och Ingemar med sin son Liam, som är 4 månader äldre än Iris, tog Konstmuseet och Frida Kahlo för några månader sedan.Idag mötte vi upp Lisa och Ellen, som är en vecka yngre än Iris, under Kopparmärra i solskenet (Johannas skugga fick vara med på bilden). Lunchade tillsammans och bockade av Göteborgs Stadsmuseum från vår lista. Intressant och kul att få upp ögonen för staden man älskar och lever i!

Vet inte hur mycket Iris fick ut av besöket, men jag tyckte det var väldigt trevligt att ha en liten kind att mysa med samtidigt som jag läste om Ostindiefarare, Vikingar och Carnegie Socker & Porter-bruk (portern säljs fortfarande på bolaget och är mycket god)…

Inget dåligt sätt att spendera en ledig vintereftermiddag.

Nästa gång får det nog bli designhistoria på Röhsska!

/Andreas

Klockan är nu 03.30 och jag har varit vaken sedan 01.30.

Hjärnan är klarvaken, ögonen vidöppna…

Hur gör du för att ställa om dygnet på bästa, snabbaste och mest skonsamma sätt?

/Andreas

Nu bär det av mot tredje och sista natten på gastrokirurgen innan hemfärt till Göteborg!

Misstänker att jag även denna natt kommer få jobba rätt så hårt för pengarna. Gör mig inget så länge man känner att man har läget under kontroll och det har det varit. Har faktiskt känts lite som att jobba i Sverige.

Det skall bli intressant att se vem man skall jobba med inatt. Enligt chemat samma som förra natten, men minst tre sjuksköterskor på avdelningen låg igår natt hemma och kräktes, hade diarré om vart annat. En av dom gick hade precis gått hem från sin kvällsvakt…

Jag mår i alla fall bra. Eller? Om jag känner efter riktigt noga så kanske jag mår lite illa…

Nog bara hypokondriker-Andreas som är i farten. Var gång det pratas om calisivirus (de säger norovirus i Norge) så mår jag lite illa!

Nog inte bara jag som har den egenskapen?

/Andreas

PS Lite kul artikel i Aftombladet om ”klassresa”. Tydligen inte bara i Rosengård det kan vara obehagligt att vistas…

De 38 lediga timmarna har jag fyllt med söt sömn och tv-serier. Men timmarna blev idag allt för långa och många så jag tog bilen in till Oslo för att köpa lite te på ”Le palais des Thés” på Olaf Ryes Plass, en av få saker jag kan rekommendera att köpa i Oslo…

”Le Palais des Thés” är en fransk butik kedja som säljer underbara téer från hela världen.

I butikerna kan man lyfta på lock och dofta på de olika sorterna, man kan läsa om ursprung och hur de skall tillredas. Till det kan man ta en kopp te som butiken bjuder på.

Sist jag var här köpte jag en låda med rör som var fyllda med téer från hela världen. Idag hade jag med mig en inköpslista som Johanna hade skickat med. Inte helt billigt, men det är trots allt ungefär så långt ifrån Liptons fruktte man kan komma!

Undrar när någon skall komma på idén att ta konceptet till Sverige!?

/Andreas

PS Är du sugen på en japansk gjutjärnskanna så är detta stället att handla på!

Och utan tvekan det snyggaste!

Gången som skiljer flyglarna med vårdavdelningar från ”blocket” med OP, IVA, RTG, Lab osv är minst sagt luftig.

Dags att göra sig i ordning för att möta en ny avdelning med nya arbetssätt. Inlägget ”Konsten att konstant var ny på jobbet” som jag skrev 2009 om hur jag försöker tänka för att snabbast möjligt kunna komma igång att jobba självständigt när jag är ny på jobbet, gäller stort sett fortfarande.

/Andreas

Lägenheten som är rymlig och fräsch, ligger i källaren på en villa i ett sprakande vintrigt vitt villaområde. Trådlöst internet, kyl, frys, vardagsrum och 2 sovrum. När jag kom var det tomt så vi får se om jag skall spendera veckan här ensam eller om det dyker upp en kollega.

Det är nu två timmar tills jag skall vara redo för jobb på Lungmedicin på A-Hus (Akerhus Universitetssykehus) där jag inte varit tidigare. Lite nervöst, men mest spännande!

Skall försöka vila lite nu. Jag återkommer med rapport om hur det gick.

/Andreas

Idag har Martin Aagård på Aftonbladet Kultur listat ”Sveriges 100 mest maktlösa”. Ingen lista man vill se sitt namn på, ingen lista att glädjas åt, men en lista som säger mycket om landet och tiden vi lever i. Här kommer 3 exempel från listan:

4 Ganna Chyzevska, 91

Den forna krigshjälten hade inte en chans i striden mot Migrationsverket. Trots sin svåra demens skulle hon utvisas till ett land där hon saknade anhöriga och försörjning. Europadomstolen sköt upp hennes utvisning temporärt.

6 Caremas anställda

Tvingades år ut och år in titta på när ägarna pressade och pressade vinstkraven. Kostnaden per vårddygn skulle halveras. Till slut briserade skandalen.

9 Gävlebon i Bagdad

I oktober utvisade Gävlepolisen en 53-årig man från Iran till Irak av misstag. Han sitter nu häktad i Bagdad, lider av diabetes och riskerar 15 år i fängelse. Polisen har inte gjort något för att rätta till sitt misstag.

Har ni en stund över denna lördag så ägna listan en stund. Vilken är din anti-favorit?

/Andreas

Rådjurssadel med geléfyllda päron som sköljdes ner med ett Nebbiolo-vin.

Till dessert chokladmousse på en fruktig Valrhona choklad. Fruktig för att passa till en Recioto di Soave (vitt sött och gudomligt gott vin från Italienska Venetien). Skall inte blandas ihop med den röda Recioto della Valpolicella som passar ypperligt till en bitter choklad.

Nu är inte mitt liv bara god mat och söta viner. Det är en del opera också och imorgon är det dags för mig att återse Tosca, men till skillnad från första gången, nu med min fru.

För att operakväll skall vara möjlig har farföräldrar beställts upp från Blekinge för att användas som barnvakt. Dom är inte svårövertalade!

Innan jag stänger av datorn för att ägna resten av kvällen åt familjen tänker jag bara sprida vidare nyheten om att Etta James har förlorat kampen mot leukemin.

Hennes musik är dock odödlig!

/Andreas

Utvecklingen går oerhört snabbt framåt. Greppa, bita, skratta, jollra och försöka sitta. Alltid är det något nytt som är på gång.

Senaste veckan har vi upptäckt att vår dotter har ett humör. Från filten på golvet hör vi allt oftare ett frustrerat ”Uhhhh Uhhhh”. När vi tittar ner ser vi en liten flicka som ligger på sidan med utsträckta armar mot en leksak som ligger för långt bort. Humöret i kombination med eftermiddagströtthet och en dum leksak som tex slår henne i huvudet (hon slår sig själv i huvudet, men det förstår hon inte) eller är för stor för att stoppa in i munnen, har vid ett antal tillfällen resulterat i regelrätta raseriutbrott.

Det är som tur är inte så ofta hon är på det Dåliga humöret. Allt som oftast praktiserar hon det Goda, till föräldrarnas stora glädje.

Som igår på Språkkaféet, när hon låg i fönsterkarmen och charmade alla gästerna med sitt leende

eller idag i mataffären när en stolt fader kunde bära den nyfikna dottern på armen!

Som vi förstår så går allt som det skall. Kanske till och med lite över förväntan enkelt än så länge (kommer jag säkert få äta upp). Men det finns ett MEN…

Det är januari och vädret är S-K-I-T, även om det kan vara vackert när man ser ut över Götaälv och fantiserar om fornstora Götaverk:s-dar. Både Andreas och Johanna är vana vid att jobba mycket och interagera med människor människor hela dagarna. Det har infunnit sig en liten känsla av rastlöshet och instängdhet…

Kanske är det inte bara vi som har känt så under bebistiden?

Inget blir dock bättre av att hänga läpp.

En Paris-vecka i April är sedan tidigare inbokad, så även lägenhet med spjälsäng och utsikt över takåsarna.

Igår fick jag ett mail från Liv Hordvik på Xtra Care om att behovet på sjuksköterskor i Stavanger och Bergen var mycket stort just nu. Spännande tänkte jag och svarade. Bergen har jag varit i förut och trivdes mycket bra. Kanske, kanske blir det en treveckors jobbresa dit tillsammans med fru och barn. Hänger på om det går att finna ett lämpligt boende.

Något som är betydligt mindre ”kanske” och betydligt mer ”nästan säkert” är sex sommarveckor i undersköna Årdal.

Gjorde tydligen ett så bra intryck på dem sist jag var där, så hemsjukvården skall försöka hitta en lägenhet till oss som vi skall få bo i. Ser fram emot att få jobba där igen och att gå långa fjällpromenader efter jobbet med dottern på ryggen!

Märkligt, men känslan av instängdhet blev genast betydligt mindre

/Andreas