För ett år sedan firade jag 17:e Maj i Årdal med 17:e Maj-tåg och ”softis” (mjukglass).

För två år sedan firade jag 17:e Maj på Karl Johan i Oslo.

I år missar jag denna fina dag då jag är hemma i Göteborg, men jag gläds likväl med alla Norrmän, Svenska sjuksköterskor och undersköterskor som får fira dagen på plats.

Gratulerar er alla med dagen och hoppas att ni får en strålande dag med mycket glädje (och softis)!

/Andreas

I alla fall så är det något alla mödrar gör tidigt och ofta och alla fäder förr eller senare. Och i ljuset av det inte något unikt, men för den enskilda fadern, i alla fall för mig, så är det som att köra bil ensam första gången efter man tagit körkort. Ingen som kan ”rädda” en eller ta över, inget mentalt stöd eller några goda råd!

Kanske börjar någon förstå vart jag är på väg med detta inlägg?

Ja, rätt gissat!

Jag och Iris är ensamma hemma, utan fru/mammaJohanna inte bara en, men två nätter.

Johanna har är på tjej-weekend på Smögen. Tydligen har det utvecklat sig till en ”frusexa” för att kompensera för att jag och Johanna gifte oss i smyg för snart ett år sedan och fråntog våra vänner möjligheten att fira möhippa/svensexa oss. Facebook har i alla fall skvallrat om att ”MammaGiannis 1 år”-festen är trevlig och att fäder runt om i Sverige har ensamtid med sina barn…

Jag har inte varit nervös, men förväntansfull inför helgen och det kanske låter högtravande, men jag känner att jag har vuxit med uppgiften.

Vi har:

Varit på mingel fest/AfterWork (vi gick hem kl 19 för att inte missa grötstunden)

Fikat på stan.

Tränat på att äta ångad lax med potatis, morot som välsignats med olivolja och citron, iklädd nyinköpt haklapp-suit.

Och allt annat som man gör när man är ensam med barn tex natta, vila, hushållsarbeten, handla mat osv osv.

Helgens höjdpunkt måste vara när Iris vaknade kl 04.00 och var hungrig. Jag hade förberett så att jag hade allt jag behövde inom räckhåll så när jag  började skaka vällingen blev hon på ett strålande humör. Hon låg på mage och log ett nyfrälst leende och när hon sedan började äta var hon tvungen att ta pauser för att se mig i ögonen med trötta ögon och le, så nöjd var hon. Kanske det vackraste jag sett.

Känslan jag har i själen är ”Jag kan ta hand om mitt barn” och det känns fantastiskt!

Är det någon fader/moder som har liknande erfarenheter/tankar?

/Andreas

PS Som sagt, ett litet (så gott som obefintligt) steg för mänskligheten, min fru gör detta ofta, men ett stort för mig som man, far och make!

PPS Kolla etiketten ”pappablogg” om du är nyfiken på fler pappafunderingar…

Jag hade kunnat kapitulera för den negativa känslan som lätt infinner sig i kropp och själ när man är ”lite” dagen-efter-Valborgtrött, och har min sista lediga dag innan jag skall lämna familjen för en Norgevecka efter tio underbara lediga dagar (varav 7 i Paris).

Som tur är så har jag vänner som ser till att jag får annat att tänka på.

Sol och båtslip

med lite bryggfika tillsammans med en god vän var precis vad dagen behövde och en värdig avslutning på denna tiodagarsperiod!

Att åka bort och jobba en vecka då och då är priset jag får betala för all denna tid med familjen och när jag imorgon lämnar dem har jag massor med fina minnen som kommer få tiden att gå fortare, så klart en mängd från Paris, men också små enkla och helt fantastiska!

Som när Iris igår smakade på gräs första gången (antagligen inte sista)…

/Andreas

Dock ej några Eifeltorn…

Tänkte gå på lite finare resaturang sista kvällen, men varken föräldrar eller bebis var särskilt upplagda, eller rättare sagt vi kände oss alla ganska trötta och slitna…

Fick bli lite balkongmys istället samtidigt som iris fick härja fritt på golvet, något hon har saknat.

När vi nu sitter här och suger i oss våra läckerheter kan vi nästan höra hur Rodolfo finner Mimí:s kalla hand i en dunkel vindsvåning lite längre bort…

Visste inte vad jag skulle tänka eller tro om denna staden, men jag måste säga att jag älskar den!

Hela staden är lite som Louvren, i vart rum/kvarter finns ett mästervärk. Det handlar bara om att ta sig tid att gå mellan de mest kända via lite senvägar så att man inte missar de mindre kända pärlorna

/Andreas

Se på klassist konst tex Mona Lisa på Louvren går bra…

 Bara bebisen får mat ibland, här framför Medusas Flotte av Gèricault.

Se på ”radikala abstraktionister” på Centre Pompidou, inte heller omöjligt.

Bara bebisen får lite mat när föräldrarna tar ett glas Chablis i den fina baren med

den ännu finare utsikten längst upp i museet.

Se på Eifeltornet? Jajamen,

bara man är redo när bebisen blir panikhungrig i nästa stora korsning…

Fransk 18- tidigt 19-talskonst på Musé l’Orsay förtrollade bebisen till den grad att hon ibland blev huvudatraktionen, men mycket intryck krävde påfyllning.

I den före detta tågstationens överdådiga restaurang!

Lite då och då så har föräldrarna också behövt påfyllning och då har bebisen passat på att få lite…

gos i pappas armhåla (fantastisk löksoppa),

ett smakprov (Beuf Borgignon var uppskattat)

eller en lekstund, som här på Svenska Klubben:s Jazz Onsdag som varmt rekommenderas!

Sällan man lyssnar på jazz i så fina lokaler

och på adresser av detta slag (mellan Louvren och Place de la Concorde, bokstavligt talat)!

Allt detta sliter så klart både på bebis och föräldrar,

men det är inte heller det ett problem så länge man lyssnar på det behovet också och unnar sig sovmorgnar och vilostunder när kroppen behöver det!

Det finns säkert saker man inte kan göra när man har med sig en bebis när man är ute och reser, men med lite sunt förnuft och lite planering så finns det desto fler man KAN göra! Och man skall inte underskatta sina medmänniskors hjälpsamhet när de får se att man har en bebis med sig, helt plötsligt så blir inget svårt eller besvärligt!!!

Så nu, efter denna frukostblogg där bebisen så klart också skulle ha lite smörgås (för husfridens skull) är det dags att gå ut och upptäcka fler saker man kan göra med bebis i Paris.

Återkommer!

/Andreas

PS Som ni förstår så har vi det väldigt bra här och jag har ingen egentlig anledning att vara på dåligt humör, men när SVT Debatt ringer och frågar om man vill vara med o prata sjuksköterskelön så svider det lite…

Så som att duka upp en ostbricka och foie gras när hon har somnat för kvällen eller…

…äta en lugn frukost medan Iris gör lite som hon vill!

/Andreas

PS Återkommer snart med lite fler bilder

Det finns takåsar och så finns det takåsarna i Paris…Om inte Aristocats kommer sjungandes snart blir jag besviken!

/Andreas

Den första raden i inlägget skrev jag i morse, men blev avbruten i min tanke av en illaluktande blöja och en låååång ”to do list”.

En av tingen på listan var att lämna in bilen på lagning. Ni som följer bloggen vet att min bil har varit en följetång. Denna gången var det dock inte bilens fel, inte heller norrmännens, det var grävlingens och det var tur för mig det (mindre tur för grävlingen) som får ny fin front utan att betala självrisk!

Hade jag fått välja så hade jag självklart valt att herr grävling fått skutta vidare och jaga sniglar, om någon skulle tro något annat…

Nu måste jag erkänna att jag har ljugit lite…

…efter Lotta:s kommentar kände jag att jag kanske också kunde vänta lite till…

Idag var det dock dags att deklarera och så farligt var det trots allt inte. Ändringar till i år jämfört med tidigare:

Har inte gjort något standardfradrag då man endast har rätt till det i 2 år (om man jobbar mer än 90 dgr/år) och jag har redan fått det i 3… Följde istället Cribs Norge:s instruktioner för ”avdrag för pendlare” och drog av drygt 20 papp för ökade matkostnader. Tack Cribs Norge!

I Sverige har jag fått sluta dra av för outbetalt traktamente i Norge. Fick inte igenom det förra året och orkade inte överklaga. Synd då det handlade om 30 lakan… Drog istället för outbetalt traktamente när jag sovit i Borås och även när jag jobbat natt mer än 5 mil hemifrån (då det också räknas som en övernattning).

I Sverige blir det 22 tillbaka, Norge är alltid en thriller som ni säker har läst tidigare år…

Nu en liten Cognac för att komma i rätt Paris-stämning och sedan bums i säng. Nästa gång jag skriver är det kanske från…

…men antagligen inte.

Då mer troligt att jag sitter på balkongen och lyssnar på Brel efter att mina damer har somnat.

/Andreas

Ingen i min lilla familj har varit där tidigare, guideböcker är inköpta och förväntningarna är höga!

Tror inte att vi får det svårt att hitta på trevliga saker under vår vecka, men som på alla platser och i alla städer så finns det små guldkorn som är svåra att hitta om man inte känner till dem och det finns allt som oftast turistfällor och kraftigt överskattade platser.

Om du känner till ett litet café, restaurang, ett galleri, bara en mysig gränd eller något annat du tycker att vi inte skall missa (eller för den delen gott kan missa) så är de tipsen varmt välkomna!

Mina föräldrar är på besök i helgen och som vanligt så har jag och Johanna sett till så att besöket infaller på en ”operahelg”.

Skall bara göra mig lite fin så bär det av mot operabaren, skumpa och sedan ”Lady Macbeth från Mzensk” av ryssen Dimitrij Sjostakovitj.

Och viktigast av allt.

Vid min sida kommer jag under hela kvällen ha min vackra fru!

Önskar Er alla en trevlig lördagskväll!

/Andreas

PS Kvällens föreställning är den sista, men vill ni veta vad ni har missat så länkar jag till lite recensioner: Aftonbladet, GP, DN, Kulturbloggen, SR.

Osäker? Se det igen!

Har du sett klippet!? Fick du åtminstone lite gåshud?

Tänk då hur det känns att se en skolad tenor sjunga prinsen Calafs magiska aria om att ”ingen sover” iklädd kostym i siden och ej tagen ur sitt sammanhang!

Jag gjorde det på GöteborgsOperan 2006, flög till London 2009 för att min Johanna också skulle få göra det och blev överlycklig när jag härom veckan fick reda på att GO sätter upp den igen till hösten (med samma scenografi som 2006).

DN skrev 2006 ”En klockren och bedövande vacker Turandot”.

Turandot innehåller enligt mig allt en opera skall innehålla vänskap, kärlek, passion och ond och bråd död. Att det dessutom är nästan 200 personer på scen som mest, varav merparten sjunger, gör att man måste ha med sig servetter för att torka tårar och säkerhetsbälte för att inte blåsa ur stolen. Missa inte när prinsens riskerar allt för att vinna den dödligt vackra prinsessans gunst!

Om man inte gör som jag och köper abonnemang (jag tog det stora abonnemanget med extra allt) så släpps biljetterna den 23:e April (läs mer om föreställningen här).

Våga, du kommer inte ångra dig!

Som ni förstår så är det inte Paul Potts som sjunger Calaf…

/Andreas

PS Nessun Dorma är enligt mig inte den bästa arian i Turandot och tycker ni jag är pretto så kan jag upplysa er om att detta är min ”just out of bed”-frisyr  efter att ha…

…spelat PlayStation en halv natt. Inte så ”pretto”…