Idag har Martin Aagård på Aftonbladet Kultur listat ”Sveriges 100 mest maktlösa”. Ingen lista man vill se sitt namn på, ingen lista att glädjas åt, men en lista som säger mycket om landet och tiden vi lever i. Här kommer 3 exempel från listan:

4 Ganna Chyzevska, 91

Den forna krigshjälten hade inte en chans i striden mot Migrationsverket. Trots sin svåra demens skulle hon utvisas till ett land där hon saknade anhöriga och försörjning. Europadomstolen sköt upp hennes utvisning temporärt.

6 Caremas anställda

Tvingades år ut och år in titta på när ägarna pressade och pressade vinstkraven. Kostnaden per vårddygn skulle halveras. Till slut briserade skandalen.

9 Gävlebon i Bagdad

I oktober utvisade Gävlepolisen en 53-årig man från Iran till Irak av misstag. Han sitter nu häktad i Bagdad, lider av diabetes och riskerar 15 år i fängelse. Polisen har inte gjort något för att rätta till sitt misstag.

Har ni en stund över denna lördag så ägna listan en stund. Vilken är din anti-favorit?

/Andreas

Utvecklingen går oerhört snabbt framåt. Greppa, bita, skratta, jollra och försöka sitta. Alltid är det något nytt som är på gång.

Senaste veckan har vi upptäckt att vår dotter har ett humör. Från filten på golvet hör vi allt oftare ett frustrerat ”Uhhhh Uhhhh”. När vi tittar ner ser vi en liten flicka som ligger på sidan med utsträckta armar mot en leksak som ligger för långt bort. Humöret i kombination med eftermiddagströtthet och en dum leksak som tex slår henne i huvudet (hon slår sig själv i huvudet, men det förstår hon inte) eller är för stor för att stoppa in i munnen, har vid ett antal tillfällen resulterat i regelrätta raseriutbrott.

Det är som tur är inte så ofta hon är på det Dåliga humöret. Allt som oftast praktiserar hon det Goda, till föräldrarnas stora glädje.

Som igår på Språkkaféet, när hon låg i fönsterkarmen och charmade alla gästerna med sitt leende

eller idag i mataffären när en stolt fader kunde bära den nyfikna dottern på armen!

Som vi förstår så går allt som det skall. Kanske till och med lite över förväntan enkelt än så länge (kommer jag säkert få äta upp). Men det finns ett MEN…

Det är januari och vädret är S-K-I-T, även om det kan vara vackert när man ser ut över Götaälv och fantiserar om fornstora Götaverk:s-dar. Både Andreas och Johanna är vana vid att jobba mycket och interagera med människor människor hela dagarna. Det har infunnit sig en liten känsla av rastlöshet och instängdhet…

Kanske är det inte bara vi som har känt så under bebistiden?

Inget blir dock bättre av att hänga läpp.

En Paris-vecka i April är sedan tidigare inbokad, så även lägenhet med spjälsäng och utsikt över takåsarna.

Igår fick jag ett mail från Liv Hordvik på Xtra Care om att behovet på sjuksköterskor i Stavanger och Bergen var mycket stort just nu. Spännande tänkte jag och svarade. Bergen har jag varit i förut och trivdes mycket bra. Kanske, kanske blir det en treveckors jobbresa dit tillsammans med fru och barn. Hänger på om det går att finna ett lämpligt boende.

Något som är betydligt mindre ”kanske” och betydligt mer ”nästan säkert” är sex sommarveckor i undersköna Årdal.

Gjorde tydligen ett så bra intryck på dem sist jag var där, så hemsjukvården skall försöka hitta en lägenhet till oss som vi skall få bo i. Ser fram emot att få jobba där igen och att gå långa fjällpromenader efter jobbet med dottern på ryggen!

Märkligt, men känslan av instängdhet blev genast betydligt mindre

/Andreas

Helgen är slut och ny arbetsvecka för de flesta. För mig betyder det att jag varit ledig en vecka och har en ledig vecka kvar innan jag åter åker till Norge.

Under helgen som gått har jag gjort mycket, men inte bloggat. Detta är vad jag inte bloggat om!

Besök av kusin på fredagen innebar grekisk mat med bl.a Garides Saganaki. Jag har börjat ersätta de råa räkorna från sydostasien med kokta ishavsräkor. Smakar bättre och bättre för miljön! Gör på samma sätt, men lägg i räkorna alldeles på slutet.

Lördagen innebar stor 30×3 fest. Iris var så klart med och skötte sig exemplariskt dvs charmade alla en stund innan hon somnade.

Och Söndag var Donsö.

Vi har tänkt på Donsö sedan vi läste en annons på Blocket. Radhus (hyresrätt) på Donsö bytes mot lägenhet i centrala Göteborg. Dom tittade på vår lägenhet i onsdags och var intresserade.

Havet, naturen, inga bilar, möjlighet att ha båt osv. Vi har lekt med tanken och har lockats av den. Kanske skulle vi prova på att bo i skärgården!?

Som sagt, igår var vi där och tyvärr så fick jag och min fru samma känsla. Huset var lite för lågt, ängsligt och utanför de för små fönstren var det bara några få meters sikt.

Några timmar senare när vi var tillbaka i Majorna var jag lycklig!

Älskar min lägenhet och området jag bor i. Ja, vi tittar efter större och är öppna för spännande alternativ, men skall vi flytta så skall det vara till något som känns bra i maggropen.

Jag litar på min mage

/Andreas

En sjuksköterska som blir inbeordrad samma natt tjänar, enligt SvD, 440 kronor mer än vad hon skulle tjäna om julnatten låg på dennes schema.

Läkaren fick, helt enligt avtal, 30.000 mer…

Det är 68 gånger mer än vad sjuksköterskan tjänar. Kan bara hålla med Ulrika Håkansson, fackligt aktiv sjuksköterska, som till SvD säger ”Vi missunnar inte läkare att tjäna pengar. Men vi är upprörda över att de får hela kakan och vi inte någonting”.

Vad tycker du om detta?

/Andreas

PS Googla bilder på ”läkare” och ”sjuksköterska”. Kanske finns det en förklaring där…

DN

Min dotter fyller fyra månader om två dagar och något jag tänker mycket på är min roll som förälder och vad jag kan göra för henne. Hur mycket jag än tänker så kommer jag allt som oftast tillbaka till Björn Afzelius och hanns Ikaros, en sång pappa hade på skiva och som jag lyssnade mycket på när jag var liten grabb…

En sång som ”innerbandy-pappan” borde ha lyssnat på innan han bestämde sig för att lämna sin 10-åring i minusgrader, ensam och utan jacka flera mil hemifrån för att han hade spelat för dåligt i en turnering…

/Andreas

SvD, GP, DN2, DN3, SvD2, DN4, Svd3

”Småkronorna” inte bara vann, men de har också sett till att jag kan jobba tre nätter på en korttidsavdelning utan att vara trött. Tack!

Till min vääääldigt sena frukost, vissa hade kallat det kvällsmat, har jag klickat runt nyhetsflödet. Uppenbarligen så har ”ungdommar” kommit över fentanylplåster (Fentanyl, Matrifen, Durogesic), plåster som skall användas av personer med svåra smärtor tex cansersjuka och rökt dem istället. Detta har inte varit så bra då plåstren innehåller fentanyl, som är 1000 ggr starkare än morfin, för att smärtlindra svårt sjuka i 3 gygn, en mängd som ”ungdomarna” fått i sig på några bloss. Detta har, enligt tidningarna, orsakat andningsstillestånd och död hos flera vilket låter logiskt och fruktansvärt tragiskt.

Får mig att tänka på det en bekant som är läkare berättade för ett tag sedan. Hon hade fått in en medvetslös ung man. Allt var fel, alla proverna var röda, multippel organsvikt och så småningom hjärtstillestånd. Återupplivades och levde ett dygn eller så på IVA innan kroppen gav upp.

Det visade sig senare att han hade beställt ett i Sverige förbjudet kattavmaskningsmedel på nätet som innehöll en amfetaminliknande substans. Den hade han tagit, vet inte var, och sedan dött av amfetaminförgiftning…

Allt detta är så fruktansvärt tragiskt, men när jag samtidigt läser att ”Socialstyrelsen skall se över utskrivningen av plåster” så blir jag orolig. Om detta på något sätt leder fram till att det blir svårare för sjuka att få den medicin de behöver så är det FEL!

Ungdomar som dessa kommer alltid hitta nya sätt att förstöra sina liv. Är det inte Fentanylplåster så är det avmaskningsmedel för katter, är det inte det så är det Glade eller bananskal med mörk sirap…

Nej, lägg polisens och socialstyrelsens resurser på att FÖREBYGGA problemen istället för att jaga något de en kan hinna ikapp. Man kan på många sätt likna dagens arbete mot narkotika med att behandla infektioner med Alvedon, sänker febern, men gör ingenting åt sjukdomen!

Nu måste jag skynda mig lite. Jobbet väntar. Ha en trevlig fredagskväll och hitta inte på några dumheter!

/Andreas

PS Här kan ni läsa tråden om kattavmaskning på Flaschback. Snacka om att vissa har för lite vettigt att göra med sina liv…

GP, DN1, DN2

Taxichauffören envisades med att kalla mig ”vännen min”, kändes lite konstigt, men samtidigt hjärtligt och trevligt.

Nils Erixon-Terminalen, Buss4U, breda säten och trotts WiFi somnade jag sött och vaknade inte för än Norska Tullen ville se min legitimation. Ägnade resterande resa åt Sture Dahlstöm och hanns ”Cyklonmannen”.

Vet inte om du känner till Sture, men det är en författare vars böcker jag läste när jag var 17-18. Dom är skrivna med en fantastisk intensitet, om män som i febriga och kåta tillstånd pendlar mellan geniet och galningen, verkligheten och den totala vanföreställningen. Trots utsvävningar och galenskaper gör det raka och censurerade språket att det aldrig blir svårt att hänga med, det går inte att misstolka. Svårt att förklara och bara genom att läsa kan man förstå.

På baksidan av Cyklonmannen står följande:

”Baronen och författaren Caotico Himmelstrutz gör vad som faller honom in. Han uppfinner ett heltäckande sexskydd som han försöker introducera i USA. Han hjälper också utrotningshotade indianer genom att sensationellt bevisa att de härstammar från vikingarna. Och han står beredd att rycka ut som försmådda kvinnors räddare i nöden. För Himmelstrutz finns inga gränser: världen vidgar sig mot fantasins domäner och universums oanade krafter.

En frustande, frispråkig och fantasifull roman av ”vår mest anarkistiske författare”.”

Snubblade turligt över boken på ett antikvariat, dom är tydligen ovanliga då få ägare vill göra sig av med dem, och nu är jag åter fast, precis som när jag var 17. Nyfiken? Kolla närmaste bibliotek eller Adlibris!

I detta nu är det fler på väg hem till Gbg…

Kom i alla fall till slut fram till Oslo som som vanligt var lite kallare, men med betydligt bättre väder än Göteborg. I Oslo sken solen och hade det inte varit för min ”snabbvisit” på Skatteetaten där servicenivån ”alltid är på topp” så hade min himmeln varit helt molnfri…

Tog en kaffe med en kolega, vilade en kvart och gick hungrig till jobbet. Kom hungrigare hem några timmar senare.

Innan jag satte i mig de hemlagade Vietnamesiska vålullana från gårdagens Ha Noi-middag bar det av upp till 10:e etaget i en knirkig och gnällig hiss för att se om frun hade skickat några bilder. Det hade hon, kul. Mer kul var dock att jag inte mer än hann öppna dörren för än en blond tjej, som satt på golvet (i fellesrummet med WiFi) och köpte andras julklappsskor på Tradera, sa ”jag läser din blogg, kul att se dig på riktigt”. Men hon sa det inte som du läser det, hon sa det som Tove Jansson skulle läsa det. Vackert och samtidigt gulligt

Ehum kul, sa jag och misstänker att jag såg trött och lite generat blyg ut. Det betyde inte att jag inte uppskattade det hon hade sagt, det gjorde jag. Skrivit det förut och nu gör jag det igen, utan kommentarer, uppmuntran och lite mothugg från Er så hade jag aldrig orkat skriva denna blogg i 2 1/2 år. Betyder dock inte att jag är bra på att ta en oväntad komplimang…

Skrev något meddelande till min fru över nätet, såg på de nya bilderna på min dotter, sa hej då och god natt till… kommer inte vad hon heter, men hon var från Jakobstad i Finland… och gick o lade mig.

Nu 2  timmar senare ligger jag fortfarande kvar med en varm dator i knät och borde skriva, god natt.

GOD NATT!

/Andreas Q Papastutz

PS Läs denna intervjun med Sture Dahlström! Den avslutas: Skrattet är Guds andedräkt i människans näsa.”

Jobbmässigt har jag i Norge jobbar ca 1000 timmar och ca 550 timmar i Sverige. Det motsvarar ca 85% av en heltid och har genererat ca 370 000 sek brutto ink semesterersättning. Jag har jobbat på intressanta avdelningar och exotiska platser, fått bra betalt och haft mycket fritid. Fram för allt så har jag först planerat mitt liv och sedan jobbet. Vad mer kan man begära!?

Här på bloggen skrev jag 233 inlägg. En del om trivialiteter i min vardag, andra om mitt yrke, jobbet, mat, vin, världen, funderingar och några få om de stora ögonblicken i livet.

Vill du läsa mer så kan du bara klicka dig bakåt i tiden under ”Arkiv”, men här följer en liten resumé där det bästa sparas till sist…

Januari…

då åkte jag på ”guttetur” till Edinburg. Det blev en hel del god mat och maltdryck i både ursprunglig och destillerad form.

Februari…

såg jag på Norsk kul film och bloggade om dubbelmoral i världspolitiken och om idiotiska och kontraproduktiva besparingar i vården (ett återkommande tema på bloggen). Februari var också månaden då Janne Josefsson och Uppdrag Granskning visade svenska ungdomar som skalade bannan i Norge.

Mars…

var inte bara månaden då jag åkte hela vägen till exotiska Lofoten för att jobba, se mig omkring…

och fota Street Art där nästan inga vägar finns, men också

månaden då jag först fick en debattartikel publicerat i norska Dagens Näringsliv, sedan fick åka till Oslo för att vara med på TV-debatt (vilket nästan kostade mig livet) och bli så irriterad så att jag skrev ännu en debattartikel som publicerades i samma tidning en vecka senare!

April…

Var konstrunda på Österlen, ett vad alla inblandade vill glömma, en ovanligt bra nattfilm och Alcina, en opera som kommer följa mig resten av livet…

Maj…

var stort sett bara hemsjukvården i Årdal utblandat med utflykter till gamla fjällgårdar och höga vattenfall.

Juni…

inledde vi med att bli make och maka i smyg och

spenderade resten av månaden på sydligare breddgrader!

Juli…

började som augusti slutade. På HIA i Borås!

Efter det blev det en låååååång biltur upp till Lofoten för mer jobb på det lilla sjukhuset i Gravdal. Hur magnifikt än Lofoten är så är det nog 22 juli 2011 som blir dagen vi aldrig kommer glömma. Reflekterade kring denna händelse på Dagens Medicin och uppmanade till ”Humanistisk Attack”.

Augusti…

utmanade jag min höjdskräck och gjorde stora framsteg!

September…

var månaden då mitt liv fick ett nytt origo, en ny måttstock, månaden jag skrev om den största dagen i mitt liv…

Oktober…

var Tranströmmer, Apple och månaden jag uppmanade till att tänka annorlunda, att tänka på döden. Hade också en liten utläggning om sjuksköterskelöner som jag satte en lite antijante-titel på

November

blev det Nasjonalgalleriet, sötpotatis-recept och introduktions-opera med en läsare!

December…

var månaden då jag uppmanade till bojkott av Gina Tricot, jag var på Ostindiefararen, Nurse Partner blev utslängda från Norsk sjukvård och då det än en gång blev jul och nyårsafton…

med massor av fest och god mat som tex hummersoppa och Västerbottensparfait!

Som ni kanske förstår så har det hänt massor detta året, men det är en sak som har gjort året helt speciellt. Det började 4:e januari 2011 med ett blått streck, sen blev det ultraljud och kontroller som ledde fram till ett samtal mitt i natten om att det nog var bäst att jag kom hem nu, en oändlig latensfas som resulterade i en ambulansfärd och så småningom en Iris Alcina Papagianni. En liten person som på nyårsafton endast var drygt 3 1/2 månad gammal, men som har förändrat allt för alltid!

Planen jag och frun i huset lade, innan Iris kom, håller fortfarande så 2012 fortsätter med Norge-jobb i lagom doser och mycket familj. För att variera myset lite så har vi idag bokat en vår-vecka i Paris. Kan nog bli bra!

/Andreas

Tycker man borde visa lite förståelse, inte minst i Sverige!

Nordkorea är ett litet land där kulten kring ledaren och dennes familj har odlats i generationer, ett land där pressen inte är opartisk, ett land där ledaren sägs hålla ihop nationen, ett land där ledaren gärna poserar i uniform till underståtarnas stora förtjusning, ett land där ledaren står ovanför lagen. Helt sjukt,

men inte helt olikt vårt eget land…

Ja, jag vet, Nordkorea är en totalitär diktatur, folk svälter samtidigt som armén rustar och palats byggs, all makt går i arv osv osv och Sverige är en DEMOKRATI där kungen endast är en ”symbol”.

En symbol för vad undrar jag då? Har man läst Svensk historia så är det mer än en gång som folket har svultit samtidigt som Kungens armé har rustats till krig, Kungen vältrat sig i rikedomar under missväxtår, Kungen låtit huvuden rulla så fort man kunde ana ”uppvigling” och genom predikstolarna spreds ”Kungen av guds nåde”:s propaganda, helt likt dagens Nordkorea.

Dessa kungar står fortfarande staty på våra torg och majestätiskt pekar de ut vår riktning, eller var staden skall ligga. Det var den propagandabilden de själva ville efterlämna och det är den bilden som påverkar oss än idag.

Svenskar är inte Nordkoreaner och uttrycker inte sina känslor på samma sätt, men helt ärligt, hur många grät inte i somras i vår nationella bröllopshysteri?

Om ni inte visste det sedan tidigare så vet ni det nu, jag är republikan och jag gillar varken Nordkoreas eller Sveriges stadsskick. Det svenska för att det strider mot demokratiska grundprinciper och symboliserar ett förlegat system. Det Nordkoreanska för att der är fel på alla sätt!

Innan jag avslutar så måste ägna Kim Jong Un, den nya ledaren, en tanke. Undrar SÅ vad han tänker och känner. Tänk att födas och fostras till att ta över efter sin far, inte få utbilda sig till det man vill, göra det man vill, ha ett förutbestämt liv som till stora delar ligger utanför sin makt att påverka, försaka sina drömmar för att ta på sig sin faders roll som ”landsfader”, vara dömd till ett liv i offentlighet och med allas blickar konstant riktade mot sig. Tycker helt ärligt synd om honom och hoppas att han har närvaro, mod och kraft att avsluta detta vansinne. Om inte för sin egen och ”sitt” folks skull, så för sina kommande barns. Ge dem frihet!

Samma mod och kraft önskar jag, så klart, även andra på betydligt närmare håll…

/Andreas

PS Det är OK att inte hålla med mig, men ägna mitt inlägg en tanke när vår nästa tronarvinge föds, tårarna åter rullar och butikerna åter fylls med kunglig choklad, minnestallrikar osv osv. Hur olika är vi egentligen?

DN1, HG, SvD1, SvD2, AB1, AB2, DI, GP, Ex, Ex2, DN2, SvD3, GP2, GP3, DN3, DN4, GP4, GP5, SR, SvD4

Bättre att komma fram 15 minuter senare och i ett stycke än att vara med om en massa tråkigheter. Anpassa fart till väder och trafik så kommer du snart hem till dina nära och kära.

Och bara för att du lovade att vara rädd om dig så bjuder jag på lite Göteborgs-humor

Nu skall jag äta svärmors choklad framför brasan, mysa med min dotter och läsa i min bok…

/Andreas