Har haft en fantastiskt slö dag. Kan bero på att vinet på 30-års festen igår var både billigt och lättdrucket.

Förutom ett blogginlägg som berättar att jag är med i en förening som numera leds av en stjärnadvokat har jag sett Tarantinos senaste film. Inglorius Bastards var nÃ¥got av det brutaflaste jag har sett, men dÃ¥ det var en Tarantino sÃ¥ bjöds det även pÃ¥ en hel del svart humor…

När jag nu ligger i sängen och tittar igenom det DN har producerat under dagen blir jag ledsen, men tyvärr inte förvånad. Fler och fler svälter i världen!

Jag har inte lösningen, men jag är övertygad om att en del av problemet är det samma som det som ligger bakom Vellinge-nyheterna och ett visst parti som figurerat mycket i media den senaste tiden.

Det jag syftar på är människans lilla egenhet att oftast fokusera på skillnader!

Under mina sjuksköterskestudier reste jag till Hanoi och spenderade 5 veckor på stadens barnsjukhus. Svetten rann, barn skrek och oerhört få talade engelska. Jag var ensam i en värld där jag inte kände igen någon ting!!!

Då hände det! Kanske det största ögonblicket i mitt liv, som har förändrat mig för gott.

Jag stod bredvid neonatalläkare Tuan när han gjorde ett ultraljud pÃ¥ ett litet barns hjärna. Barnet lÃ¥g livlöst i sin mors famn under undersökningen. Endast andningen avslöjade att barnet levde. Dr Tuan tittade upp pÃ¥ mig och sa ”barnet kommer inte överleva”, sedan vände han sig mod modern och sa nÃ¥got jag inte förstod. Vi gick vidare och för att undersöka ett annat barn.

Tio minuter senare gick jag åter in i salen med det döende barnet och dess moder. Plötsligt var inget konstigt eller förvirrande. Det jag fick se då var ren sorg.

Det brast för mig och jag grät som ett litet barn. Jag var otrösterlig! Min kropp hade fyllts av insikten att vi alla är ett, människor av kött och blod som drivs av, tänker och känner samma saker. Enda lilla skillnaden är att vi uttrycker det lite olika.

Nyheter om 20 personer som av misstag bombats till döds i Afghanistan kan få mig att gråta sedan den dagen. Att en miljard svälter förstör min söndag. Att 30 barn kan få en av Sveriges rikaste kommuner att gå man ur huse av rädsla och hat gör mig förkrossad!

Om bara människor satte sig ner, lugnade ner sig, tittade pÃ¥ ”dem där borta” och för en gÃ¥ngs skull försökte bortse frÃ¥n skillnader sÃ¥ hade nog de flesta upptäkt att vi alla är lika. Vi skrattar, grÃ¥ter och älskar pÃ¥ samma sätt!

När vi sen har upptäkt att vi är lika kommer det vara mycket lättare att hjälpa de svältande i världen och det kommer bli svårare att inte hjälpa flyktingbarn som ensamma har tvingats lämna allt de har kärt för att hitta en plats där de kan känna sig trygga!

/Andreas

PS Glöm inte att gå med i bloggens Facebookgrupp för att lättare hålla koll på uppdateringar!

PPS min upplevelse inspirerade mig nÃ¥gra mÃ¥nader senare att skriva en C-uppsats, med en vän, och upptäkte dÃ¥ att omvÃ¥rdnadsteoretikern Mary E Duffy skrivit om att ”doppas” i en annan kultur för att kunna se likheter.

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4