Startsidan » Betraktelser

Aktiverande eller Pacificerande sociala medier…

13 Maj 2010 14 kommentarer »

Före detta Vårdfacket, numera Vårdfokus (Vf) skriver om en Facebook-grupp som kräver 36900kr/månad.

Grundaren Carina Bengtsson har jobbat som sjuksköterska i 15 Ã¥r och enligt artikeln har hon tröttnat pÃ¥ att hon och andra sjuksköterskor har sÃ¥ dÃ¥ligt betalt. Därför startade hon Facebookgruppen ”Sjuksköterska söker jobb, minst 36 900 kr i lön vill jag ha” som i detta nu har 6257 medlemmar varav en är jag!

Så långt allting gott, men nu då!?

Att sjuksköterskor är missnöjda med sin lön vet alla redan. Det kan ingen ha missat dÃ¥ vi faktiskt strejkade för nÃ¥gra Ã¥r sedan med resultatet att vi blev ytterligare förnedrade…

Enligt artikeln i Vf skrivs det mycket om Norge pÃ¥ ”walen”, men skall man vara helt ärlig sÃ¥ används gruppen mestadels som en klagomur där fikarummets klagomantran upprepas och jag ser inget fel i det. Man har det för jävligt och mÃ¥ste fÃ¥ klaga!

Problemet uppstÃ¥r om man genom att klaga pÃ¥ Facebook känner att man uträttat nÃ¥got och nöjer sig med det. DÃ¥ blir handlingen som en fis i cyberrymden…

Jag är övertygad om att bloggar, Facebook och alla andra sociala medier har en roll att fylla när det handlar om att förändra världen, men bara om de används till att stimulera verklig handling. Du räddar tex inga barn i Afrika genom att gÃ¥ med i Facebook-gruppen ”Läkare Utan Gränser”…

Jag har allt sedan strejkens bittra nederlag haft min ståndpunkt klar. Jag tjänar sedan dess i snitt över 40 000/månad för Xtra Careoch med min blogg (med tillhörande Facebook-grupp) försöker jag få fler att lämna landstinget och göra som jag, både för sin egen skull och för att uppsägningar är det enda språket landstingen förstår!

”Sjuksköterska söker jobb, minst 36 900 kr i lön vill jag ha” har ca 30 gÃ¥nger fler medlemmar än ”Andreas Blogg – en bemanningssjuksköterskas arbete och liv” och jag är mäkta imponerad och glad för det. Nu är det upp till Carina att bestämma vad hon skall använda denna potentiella kraft till. Hur skall hennes offentliga önskan om högre lön leda till det!?

/Andreas

PS Ett tips Carina: föregÃ¥ med gott exempel, säg upp dig och tjäna 36900…

14 kommentarer »

  • marcus sa:

    Varför just summan 36900??? Ska alla ssk ha det? Ingångslön?
    För övrigt höll jag nog med om varenda ord du skrev!

  • Fredrica sa:

    Jag kan inte hjälpa det… Jag MÃ…STE skriva det… Här kommer det:

    Majoriteten av de som skriver och klagar pÃ¥ Facebook och menar att man ”borde säga upp sig” är av ett visst kön. Du som startat bloggen och aktivt vill göra en förändring (och faktiskt sa upp dig) är av ett annat kön…

    Är det sÃ¥ enkelt? En genusfrÃ¥ga? Man är frestad att tro det…
    Hur opolitiskt korrekt det än må vara är man nästan benägen att uppmana kvinnor att vara lite okvinnliga för en gångs skull! Tänk smart, agera därefter, ta eget ansvar för din lön, din pension och ditt sparande. Sitt inte i en grupp och tyck synn om varann!

    Action speaks louder than words!

    (Tjänar själv cirka 50.000,- SEK brutto i Norge och sommarjobbar i sommar för svenskt bemanningsföretag i Sverige och tjänar fina pengar där också! OCH ÄR KVINNA!!!)

  • marcus sa:

    Majoritet av ssk-kÃ¥ren är ju dock kvinnor…

  • Inger sa:

    Jag är kvinna och jag har sagt upp mig frÃ¥n fast tjänst i landstinget! Jobbar i Norge och Sverige för bemanningsföretag och tjänar mer. Visst tror jag att det sett annorlunda ut om sjuksköterkeyrket varit mansdominerat. Alltför mÃ¥nga ”syster duktig” gör sig till martyrer och gnäller pÃ¥ FB istället för att göra nÃ¥t Ã¥t sin situation. Detta beteende tror jag inte är nÃ¥t medfött kvinnligt, men reslutatet av vÃ¥r uppfostran och kultur.
    Framför allt måste vi tvätta bort offerrollen och inse att vi faktiskt måste vara solidariska och stötta varandra för att få upp våra löner och en rimlig arbetsmiljö. Avundsjukan är det största hotet!
    Grattis Fredrica till 50 000:-. Jag tjänar inte lika mycket, men det beror väl på att jag vill vara mer ledig. Jag är helt nöjd med den lönen jag får när jag jobbar! :)

  • Inga sa:

    Jag är också kvinna och sade upp min fasta tjänst i landstinget för 7 år sedan. Jag har inte ångrat mig en dag!
    Sedan 10 år tillbaka åker jag till Norge och jobbar då och då. Har under de senaste ca 3 åren märkt en försämring av tillgången på attraktiva jobb där. Man tittar även i vårt grannland på kostnaderna numera. Tidigare fick man jobba hur mycket som helst, men så är det inte längre på många ställen. På storhelgerna tjänade man fett med pengar tidigare, nu får man knappt jobb. Det här är min erfarenhet. Vad tycker ni andra?

  • Fredrica sa:

    Inger; intressant frÃ¥geställning huruvida det handlar om en medfödd kvinnlig egenskap eller en roll vi fÃ¥tt/tagit här i samhället. Kan man nog diskutera timtals utan att komma fram till nÃ¥t… (Men vore intressant att se lite objektiv forskning – om det finns).
    Helt riktigt mÃ¥ste vi vara solidariska istället för avundsjuka. Det är därför jag ibland nämner min lön – som en inspiration för andra. Jag jobbar 100 % natt och pÃ¥ just mitt sjukhus har vi väldigt förmÃ¥nliga extra tillägg (förutom ob) för att jobba nätter och oftare än var 3:dje helg. Därav min höga lön.

    Inga; jag är själv fast anställd direkt av sjukhuset sÃ¥ jag har inte sÃ¥ stor erfarenhet av det du säger om tillgÃ¥ngen pÃ¥ jobb. Vad jag vet just nu är att Aker Sykehus i Oslo ska läggas ner. Stod nÃ¥got pÃ¥ Sykepleierforbundets hemsida om tusentals övertaliga de närmaste tvÃ¥ Ã¥ren… LÃ¥ter ju inte sÃ¥ uppmuntrande.
    Allt fler sjukhus skaffar också egna vikariepooler, kanske därför tillgången på jobb minskat via bemanningsföretagen? Men eftersom de flesta också erbjuder möblerade rum så är det ju lika enkelt att åka och jobba direkt för sjukhuset. Då slipper man ju också hoppa runt, får oftast bättre övertidsersättning med mera.

  • Fredrica sa:

    Marcus: ja visst är majoriteten kvinnor. Men jag menar att det handlar om vilka personliga egenskaper man väljer att låta dominera sitt agerande (eller brist på agerande).
    Vissa genusforskare menar väl att det är typiskt manligt att vara aktiv och ta tag i saker. Vara drivande. Ta risker.

  • Andreas (author) sa:

    Tänker hoppa genus-diskussionen för denna gång, men en sak är säker. Även om det kan finnas lokala svängningar så kommer det finnas bröd för alla som är sugna en lång tid framöver i Norge!

    Angående summan 36900 så är det en lön som hon önskar och enligt mig inte ett helt orimligt krav då hon jobbat som ssk:a i 15 år.

  • cilla sa:

    undrar vad jag skulle ha efter 17 år som ssk och 9 år som barnsjuksköterska

  • Inger sa:

    Du är vitsig du, Andreas! Bröd finns det gott om i Norge….det är ju det man lever pÃ¥ här….morgon, middag, kväll….
    Ha en kul 17:de maj! Själv befinner jag mig ute på A-hus och har lyckligtvis fått jobb!

  • Andreas (author) sa:

    Haha! Tänkte inte på det när jag skrev det, men vist är det så.

    Lördag pÃ¥ Riksen frukost-”brödmat”, lunch-risgröt med smör och kanel, middag-brödmat de lux, kväls-brödmat…

  • Carina sa:

    Roligt att du skriver om min grupp.
    Handen på hjärtat så var det ju bara en rolig grej från början.
    Nu sitter jag här med en sida och vet knappt ut eller in.
    Känns som det kokar i landet runt om.
    Vårdförbundet måste bekänna färg.
    Jag börjar känna mig sporrad att chansa och göra något åt
    min bittra lön.
    Roligt att det är fler på min sida än vårdförbundets på facebook.
    Det säger ju en heldel.
    Det är jättekul att det finns sjuksköterskor som faktiskt har lyckats med sin lön,
    Ja vad det blir av facebookupproret har jag ingen aning om.
    All hjälp mottages tacksamt.

    Mvh Carina

  • Ã…sa sa:

    Hej!
    Lite sen i starten, men mÃ¥ste bara hÃ¥lla med om vad ni skriver!!! Jag tror att klaga är en bra början, och att det är viktigt att det är högt i tak och att vi fÃ¥r utlopp för vÃ¥rt missnöje! Jag tror bara att det är positivt. Att vi tillsammans blir ett team, ett VI mot världen!!! Det är ett första steg! Jag är för tillfället mammaledig och har en plan lite mer lÃ¥ngsiktigt. Jag kommer absolut inte arbeta i Landstinget resten av mitt liv och framför allt inte om det fortsätter att vara som det är nu. Jag har nog bara lite längre startsträcka än andra och vi har ju faktiskt inte samma förutsättningar, jag befinner mig i ett skede där barn och familj är viktigast. Jag vill vara nära min familj och det är ett val jag gör nu, men barnen växer ju upp och dÃ¥ kan jag vara mer flexibel! Jag tror inte heller pÃ¥ nÃ¥n offerroll och jag är för handling, att visa med handling att vi menar allvar, ord räcker inte! Jag har alltid handlat och pÃ¥verkat min situation sÃ¥ mycket jag kan, det vill säga utbildat mig….inte bara stannat pÃ¥ min avdelning och gnällt. Nu känner jag däremot att jag inte kommer kunna pÃ¥verka min lön mer, utan om jag vill fÃ¥ högre lön nu, sÃ¥ gäller det att flytta pÃ¥ sig, antingen inom professionen i Sverige eller byta till Norge. Jag uppmanar, precis som ni andra till att flytta pÃ¥ er, gör er obekväma!!! Vi kan pÃ¥verka, vi har ett val!
    Slutligen vill jag bara säga att jag skrattade högt till ”en fis i cyberrymden”…lÃ¥t det inte bli det, lÃ¥t de som satt ett pris pÃ¥ oss fÃ¥ anledning att förhandla upp det och inse att det haft fel-vi är värda mer, vi gör ett BRA jobb!!!
    ///Ã…sa

  • Andreas (author) sa:

    Åsa, du fick ett inlägg som svar :)